I går på morgonen vaknade jag av att Albin kom och grät, han hade jätteont i örat stackarn!

Eftersom jag bestämde mig för att gå till den öppna mottagningen på VC så fick han ingen Alvedon och hade jätteont och grät i 2 timmar, hemskt för mitt arma mammahjärta!

När vi kom dit vid 8.40 (dom öppnar 9) så fick vi nummer 5! Där satt redan ett gäng glada pensionärer och hade mysigt, ungefär som ett litet frukostmöte. Albin grät och hade jätteont där vi satt och väntade. Jag har verkligen inget emot pensionärer eller övriga vårdsökanden över huvudtaget och visst är det först till kvarn i alla lägen men jag kan känna lite frustration över att ingen reagerade på den lille killen som satt i hörnan och grät av smärta. Varför var det ingen som frågade om vi ville gå före? Alla sköterskor som gick förbi la huvudet på sne och tittade smärtsamt på honom medan alla andra i väntrummet fortsatte med sina diskussioner (märkligt nog verkade alla äldre människor, som redan satt i väntrummet, känna varandra).

Långt om länge var det i alla fall vår tur och då var Albin så trött, utmattat att han bara hängde i min famn, han orkade inte ens gå (ska kanske tilläggas att vi vart vakna varannan timme hela natten oxå). Doktorn tittade i örat och konstaterade öroninflammation på höger sida och en kraftig rodnad (vad det nu betyder) på vänster. Nu fick man tydligen välja om man vill ha penicillin eller inte (jag kan tycka att det är en läkares uppgift att ordirnera vad som passar just mitt barn). Vi valde i alla fall att inte ta penicillinet utan att försöka läka ut det själv med alvedon, ipren och nässpray och än så länge går det ganska bra.

Han äter inge vidare, har fortfarande feber och en förskräcklig hosta men han klagar inte på ont i örat längre. Jag vabbade i går till David kom hem, sen åkte jag och gjorde mina sista 4 timmar på jobbe, men jag var inte pigg! Här hemma snörvlar vi nåt förskräckligt, alla 3 faktiskt och huvudvärken efter den minst sagt sömnlösa natten gjorde sig väl påminnd trots tappra försök med alvedon.

Natten här hemma har vart helt ok, jag har sovit gott sånär som på ett avbrott vid halv 1 då Albin kom och var kissenödig men han somnade om snabbt igen. Han gick upp i morse vid 5.40 med David och väckte mig vid 6.45 och sen hade vi lite morgon mys med sagoläsning. Eftersom han inte klagat på ont i örat alls idag så har han inte fått varken ipren eller alvedon och vid halv 10 däckade han fullständigt i soffan. Han ligger i ena änden och Kajsa i den andra.

Det är ju himla fint ute idag och jag hade tänk att vi i alla fall skulle ut och få lite frisk luft sen, så efter middagen tror jag att vi ska ta på Albin mössa, bädda ner i vagnen och ge oss ut på en liten promenad!

Jag måste ändå få vara lite stolt mitt i all sjukdom. Han är såå duktig, min lilla skruttunge, han är väldigt tapper och gråter sällan, det får göra bra ont om han ska gnälla. Han är så förståndig när vi suger ut allt eländigt snor stup i kvarten, sköljer med koksalt och puffar nässpray. För det rinner hela tiden, jag får snyta var 5 minut ungefär och han kommer själv så fort det börjar komma.

Nu ska jag ta en alvedon och hoppas att trycket bakom pannbenet släpper sen kanske jag orkar fixa lite med några beställda bilder och förbereda maten.