Ingen bebis här inte! För dom som undrade över uteblivet blogginlägg i går...

Men som rubriken lyder så var vi faktiskt en sväng på förlossningen igår men vi tar väl det från början.

Som jag skrev i föregående inlägg så var det fullt upp hela dagen igår och då även för mig. Det var dagislämning, handling, fixa frukost, förbereda middag, rota fram alla saker som ska in i garderoberna (x-antal bananlådor...), plocka in sakerna i nya badrummet, hämta mamma, laga mat, städa undan efter mat, hämta på dagis, tvätta, tvätta, vika, tumla, tvätta, bada katt (som var dålig i magen), fixa fika, tvätta ännu mera, visa vart hyllorna ska sitta i alla nya skåp, dammsuga av överallt, mm mm mm.

Så när mamma & Rigmor åkt hem, efter ännu en hel dags jobb hos oss (VI ÄR SÅÅÅ TACKSAMMA!) så gick jag ner och fixade med den sista tvätten och sen var jag helt slut. Jag orkade knappt ta ett steg till, mina fogar höll på att ta död på mig! Jag satte mig i soffan men insåg snart att det var lika bra att flytta över till sängen. När jag hade legat en stund så kom jag på mig själv med att inte ha känt några rörelser från bebisen på hela dagen...

Jag lugnade mig själv med att jag ju vart i gång non-stop sen tidiga morgonen och att det var ju klart att jag inte tänkt på det. Försökte väcka genom att buffa lite... Lite hårdare... Klämma riktigt hårt... trycka till förtvivlat hårt!

Det hände ingenting!

I nästan en timme höll jag på medan jag försökte intala mig själv att det ÄR såhär lugnt i bland, fast jag igentligen visste att det är det inte. Bebisen som bor i min mage protesterar alltid när jag lägger mig ner på vänster sida men det hände ingenting vad jag än gjorde. Vid halv 7-7 kom David och Albin in och han blev genast minst lika orolig som jag och försökte även han med diverse knep som alltid brukar funka, men det var stendött...

Albin hann nog aldrig fatta vad som hände för David satte på Micke & Molle på Youtube till honom medan han fick kvällsmat. Jag hade flyttat mig från sängen till soffan och David tyckte vi skulle åka in med en gång. Jag var lite mer avvaktande, tyckte det kändes dumt, tänk om allt var som det skulle.... Men min älskade man gav sig inte!

David ringde förlossningen och fick prata med en BM. Hon sa att vi skulle prova med kall saft och sen höra av oss igen, för hon tyckte vi skulle komma in sen ändå, även om vi fick i gång bebisen. Jag tog en piggelin och det började inte alls som det brukar, men efter halva glassen och David minst sagt brutala väckningsförsök så anade vi några buffar där inne! Jag var ändå lite avvaktande och tänkte på sånt hemskt man läst om "studsar", att det bara är våra buffar som gör att det kommer i rörelse där inne. Men tillslut fick vi några tydliga livstecken där innifrån!

David propsade på att vi skulle åka in i alla fall, men det tyckte inte jag. Det kändes ju så töntigt, vi hade ju fått liv i bebisen, även om det inte alls rörde på sig som det brukar. David ringde in till förlossningen igen och meddelade hur det hade gått och dom ville i alla fall att jag skulle komma in så dom fick titta på mig. David ringde till mormorn så vi kunde köra bort Albin dit.

I bilen, på vägen in, så rörde det på sig som det brukar och när vi kom fram så påbörjade vi den oändligt långa vandringen bort till nya förlossningsavdelningen... Det var ju hur långt som helst att gå!! Med mina stackars fogar! Jag vill inte ens tänka på att man ska behöva gå så långt med värkar om några dagar.

Vi fick gensat komma in och få ett rum, jag fick världens gulligaste BM och en bringare med äppeljuice medan hon kopplade på CTG:n. Allt var helt ok och hon kände även hur bebisen låg och h*n är fortfarande inte fixerad men huvudet har tydligen sjunkit ner väldigt långt redan och det är ju bra.

Eftersom vi fick en sån gullig BM så frågade jag om inte hon jobbade i helgen och det gjorde hon så vi skojjade om att det hade ju vart jättebra om bebisen ville komma på lördag eller söndag!

Nu ska jag ta tag i dagen här hemma, men framför allt så ska jag vila efter att Albin är lämnad på dagis!