Idag har det inte vart någon höjdardag för en höggravid kvinna med foglossningar från självaste helvetet!

Albin har vart ganska rastlös men ändå jätteduktig och hjälpt mig så gott han kan. Jag har tagit det lugnt och bara gjort helt nödvändiga saker som att handla, laga mat, vika tvätt och dammsuga. Det var lycka i den lille mannens ögon när pappan äntligen kom hem på eftermiddagen och han kunde svida om till sina älskade arbetsbyxor och gå ut och hjälpa till.

Bebisen mår säkert toppen men h*n har nog lite ont om plats för jäklars vad det röjer runt och ont gör det! Idag har jag ju som sagt tagit det lugnt (enligt mina mått mätt i alla fall!) och ändå har jag haft ganska mycket sammandragningar men det är välkommet, allt som kan tänkas hjälpa bebisen ut när det väl är dax, är positivt!

Som sagt, mina fogar är vidriga och jag kan inte alls röra mig som jag skulle önska.
x Jag går som en pingvin (som min bror så snällt påpekade på festen i helgen...)
x Kan inte rulla över från sida till sida i sängen på natten som jag skulle önska
x Lyfta benen rakt fram eller uppåt är helt omöjligt
x David fick faktiskt hjälpa mig komma upp ur sätet i bilen igår...
x Sitta vid datorn mer än en halvtimme i stäck går inte, ryggen går av (känns det som)

Men nu är det inte bara negativt. Snart kommer ju lillebror/lillasyster till oss och då kommer ju allt att rätta till sig men man blir så himla less när man inte kan göra som man är van vid.