Albin morgonkramar & pussar på bebisen, som varje morgon!

I dag går vi in i en vecka 37.
Det betyder att vi har gjort mer än 90% och har 27 dagar kvar till beräknad förlossning.

Tyvärr är det ingen bra dag idag. Jag kom knappt upp ur sängen och har vaknat varje gång jag behövt vända mig i natt, av smärta. Det gör nåt så fruktansvärt ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen!

Jag kan inte gå långt utan kryckor idag, och framför allt så kan jag inte "starta" utan dom efter att ha suttit ner.
Albin hjälper mig här hemma idag med allt som jag kan tänkas behöva hjälp med, min älskade lilla hjälpreda, vad skulle jag göra utan honom?

Jag kunde bara inte komma ihåg vad jag gjorde igår som skulle kunna ha utlöst denna hemska smärta. Jag lämnade ju Albin på dagis, var hos tandläkarn (visserligen spänner man ju sig rätt rejält men man sitter/ligger ju ner), handlade, lagade mat, tvättade och dammsög av. Inget av det är ju så påfrestande tycker jag....

David kom ner en liten sväng och påminnde mig om vad jag mer gjorde i går... Det var nämligen så att vi fick reda på att golvet som skulle kommit i går var restat och inte skulle dyka upp fören tidigast den 25 november och så länge kan vi inte vänta så jag la hela eftermiddagen på att ringa runt, jaga golv, leta upp nya leverantörer efter liknande golv mm. Det innefattade oxå att jag sprang (njae, riktigt så fort gick det nog inte) in och ut, upp och ner till David varje gång jag fick nya besked, eftersom han var där uppe och jobbade... Alltså, säkert 10 gånger upp och ner i trappan (trapporna eftersom vi har en till grovingången, en till finingången och en till övervåningen).

Sammandragningarna har känts massor hela natten och morgonen, både i ryggen och framtill. Visst, det är lätt att vara efterklok men vi måste ju ha tag i ett nytt golv så vi kan bli klara!