Våran blivande storebror här hemma intresserar sig mer och mer för vår kommande familjemedlem och det är fantastiskt mysigt! Alldeles precis kom han till mig och började krama och pussa på magen, på lillebror som han säjer, för det är vad han hade tänk sig...

Trött, trött och fullständigt slut!

Det är vad jag är! Känner mig som en urvriden disktrasa som definitivt har sett sina bästa dagar. Jag vet så väl vad det beror på... Min störda nattsömn! Jag är (och har alltid varit) väldigt beroende av att få sova på natten. Det var det absolut värsta när Albin var bebis, att inte få sova på nätterna och eftersom jag sovit uselt ett par veckor så blir jag nästan deprimerad av att tänka på hur det kommer att bli och nu kan man ju inte ligga kvar i sängen om bebisen sover länge på morgonen, nu har jag ju Albin oxå.

Jag går och lägger mig mellan 22-23 varje natt och sen vaknar jag minst 2 gånger av att jag behöver gå på toa. Om inget annat händer, såsom snarkningar, våldsamma vändningar (av dom andra båda sälarna som oxå ligger i samma vardagsrum och sover...), katter som smyger runt, bilar som startar på gatan utanför mm mm, så kan det väl vara ok. Tyvärr är det aldrig så. Jag vaknar jättelätt och har svårt att somna när jag väl är vaken så det tar ju alltid en stund innan jag somnar efter att jag vart på toa. Dessutom är ju Albin äckligt morgonpigg så det är bara att studsa upp, gärna innan 6 på morgonen, varje morgon...

Jag KAN bara inte sova på dagen, det har jag aldrig kunnat men jag har i alla fall försökt att åtminstonne lägga mig på soffan och vila, men tyvärr ger det mig inte den förlorade sömnen åter utan jag blir nästan bara tröttare...

Nu ska jag försöka sluta vara så negativ, men som sagt, detta är bara en del av hur det blir när jag lider av sömnbrist.

Nu ska jag ta med mig bebismagen ut och duscha och sen blir det soffmys resten av kvällen!