Detta har vart en helt fantastisk helg!
Vi har fått vara tillsammans, allihopa. Jag, David & barnen.

Idag började vi morgonen med gemensam frukost, sen bakade jag lite bröd innan vi åkte till Lekstugan och mötte upp Oscar med familj för 3 timmars tok-busande!

Vi var inte riktigt redo att åka hem efter Lekstugan så vi körde om Grimeton och tog en spontanfika hos Davids mamma. Innan vi åkte så gick jag & Albin bort till kyrkogården och hälsade på Laila, vid hennes grav.
Hon ligger precis bredvid min mormor & morfar.

Albin hade massa frågor om gravar, döda personer (& katter) och himmeln.
När jag sa att det var Lailas grav vi besökte så undrade han eftersom jag sagt att hon ju är i himmelen och tittar ner på oss. Jag försökte förklara att det ju bara är kroppen som ligger där, men att själva Laila är i himmelen.

Varpå han svarar
-Jaha, du menar ryggen!

Goa, unge. Njae, jag får nog försöka förklara igen en annan dag.

När vi kom hem bakade jag lite frallor och gjorde en fisk & skaldjurssoppa som vi åt nu ikväll, ihop med lite vitt vin. David & barnen fixade husbilen under tiden.

Emil har haft lite svårt att komma till ro i kväll.
Eller han somnade som en stock till vällingen men han har vaknat ett par gånger och vart otröstlig så jag har haft honom här i soffan, tätt intill i knäet och han har blivit tyst direkt och bara suttit och myst. Helt ljuvligt var det.

Jag kollade på dokumentären "Barn med cancer" som gick på SVT nu i kväll och jag ska villigt erkänna att det var så skönt att sitta med en frisk, ljuvlig unge i knäet och bara lukta honom på huvudet.

Jag är livrädd att mina barn (eller någon i familjen) ska få cancer eller bli allvarligt sjuka.
Ska man alltid vara såhär orolig?
Genast fick jag en mycket obehaglig klump i mellangärdet...

Men när jag tittade på programmet & lyssnade på föräldrarna så blev jag ännu mer övertygad om att vårt beslut att jag inte jobbar så mycket är helt rätt för oss! Jag vill verkligen vara hemma med barnen nu (helst med David med men det finns tyvärr ingen möjlighet till det) när dom är så små. Jobba kan jag väl göra när dom är vuxna och inte bor hemma längre.
Vilken gåva det är att kunna vara hemma och ta hand om ett hus som vi äger, laga mat, baka och vara med mina älskade ungar! Jag är så glad att vi har det som vi har det.
Jag vet att jag sagt det förut, men jag lever min dröm!

Det här är det som jag alltid önskat mig, en familj. Vardagslivet.
Lyckliga barn. Världens underbaraste David.

Tror det är läge att jag slutar med alla dessa djupa tankar, det är inte bra för mig...
Jag ska lägga mig för i morrn har vi roligheter på agendan!