För 1 år sedan vankade jag runt med den där stora jäkla magen och tyckte att det var pest att "gå på övertid" (fast det var ju inte övertid eftersom han trots allt är född dagen innan BF, men jag hade ju ställt mig in på november...). Snön hade minsann redan kommit och David var ute och skottade för fullt medan jag och Albin satt och myste på hans nya rum och läste julsagor.

Idag kan jag tycka att det ser så mysigt ut! Med den stora magen men om man läster tillbaka lite i bloggen så var det inte så jäkla mysigt för mina fogar höll ju på att ta kål på mig! Jag sov inte på nätterna och på dagarna kunde jag knappt röra mig. Skulle jag på längre utflykter fick minsann kryckorna följa med i bilen.

Jag kikade igenom förlossningsbilderna en snabb sväng med och inser att jag har haft en sån tur! Vilka drömförlossningar jag har haft! Vilka barnmorskor! och framför allt, vilka fina barn det blev!
Men det ska vi inte prata om nu, det är ju ett par dagar kvar tills Emil fyller 1 år och jag passar på att tänka att han fortfarande är min bebis. Eller, förresten, han kommer nog alltid vara min bebis, eftersom han alltid kommer vara vår minsta...