Jag fortsätter läsa ur medborgarens bok.
En bok som man nog inte kunde leva utan på 1800-talet...
Nu har jag hamnat på kapitlet om Arbetets delning och Lön.



Arbetslönen

Arbetslönen kan vara af tre slag:
1. Kontant lön, Då betalningen för arbetet endast utgår i penningar.
2. Natura-lön, Då betalningen utgår i natura, dvs i lifsförnödenheter eller andra fördelar.
3, Blandad lön, då betalningen utgår dels i penningar, dels i natura-persedlar.

Ursprungligen var naturalönen den vanligaste, men den har allt mera utbytts mot penninglön.
Denna blir allt mera bestämd och därför fördelaktig för både arbetsgifvare och arbetare.

För det s. k. hustjänarna torde dock husrum och föda böra, såsom vanligen sker, utgå in natura. Men den öfriga lönen utgår lämpligast i penningar.

Ett besvärligt och farligt arbete måste aflönas högre än ett lätt och angenämt.
De arbeten, som kräfva större begåfning och insikt samt högre moraliska egenskaper, betinga högre lön.
Ju mera ansedt och aktadt ett arbete är, dess flere åstunda detsamma, och ju lägre kan lönen sättas.

Arbetslönen bestämmes ofta efter häfdvunnen sed. Så utgå ofta arvoden till läkare och drickspenningar till kypare eller uppassare. Särskildt gäller detta om kvinnoarbetet, som i allmänhet aflönas lägre än mannens arbete.

(Kvinnoarbetets låga aflöning beror visserligen till en del på, att många gröfre arbeten ej kunna utföras af kvinnor, och att dessa afstängas från andra arbeten genom inrotad fördom, hvarför det blir så mycket större täflan om sådana arbeten, som utföras af kvinnor. Kvinnornas lefnadskostnader kunna i allmänhet ställas billigare. Därför kunna de ock nöja sig med mindre lön, och de kvinnor, som genom eget arbete skola förtjäna sitt uppehälle, se sin lön äfven nedtryckt av de kvinnor, som erhålla en del af sitt underhåll genom en mans arbete. Det torde dock icke vara rätt, att kvinnan, äfven om hon utför lika godt arbete som mannen, likväl får mindre lön. Tjänstepigan har mångengång besvärligare arbete än drängen; han är vanligen ledig på söndagen, under det att te x. köksan och huspigan då hafva lika mycket att göra som andra dagar, ofta mera. Och likväl är pigans kontanta lön knappt mer än hälften af drängens. Om lantbrukaren har både män och kvinnor att upptaga potatis, och kvinnorna upptaga lika mycket som männen, så få dock männen ofta högre dagspenning än kvinnorna, allt i följd af häfvunnen sed.)