Japp, nu är det dax igen, kräksjukor och andra mindre spännande smittsamma magåkommor har kommit till Tvååker, så nu går jag i ide och tar med mig familjen. Ni kommer säkert ihåg mitt inlägg från förra året som fick massa kommentarar och faktiskt igentligen bara positiva sådana i form att stöttande ord och visad förståelse.

Vilka underbara människor det finns, sånna som man inte känner alls
men som ändå slänger in ett stöttande ord i förbifarten.

Jag tror väl igentligen inte att jag behöver fördjupa mig i VARFÖR jag agerar som jag gör nu när det går magsjukor överallt, jag har ju emetofobi, helt enkelt rädsla/forbi för kräk.
Jag är inte rädd för att kräkas själv. Dels för att jag helt enkelt bara inte gör det, men jag är livrädd för att någon annan ska göra det. I synnerhet barn... Därför väljer jag/vi att inte träffa så mycket barn nu i några månader, men i April är alla välkomna hit igen!