Dax att tjata lite igen...
Då var det dax för mig att "tjata" lite här i bloggen igen, som varje vinter...
Dom som känner mig väl vet att jag lider av emetofobi - kräkfobi och nu är det i allra högsta grad rätt tid att ta upp lite känslor, illska och vanligt jävla folkvett! Så den som inte vill ta del av just detta samtalsämne kan sluta läsa nu.
Jag är alltså inte mest rädd för att själv kräkas, utan för att någon i min närhet ska göra det.
Jag åker inte buss, jag flyger inte, jag undviker folkmassor (på vinterhalvåret) och jag vill inte gärna träffa andra barn (även det på vinterhalvåret). Många undrar säkert men jag kör alltid själv om vi ska någonstans med ex jobbet och det är bokat buss. Jag har flugit men hatar det, och då är det inte för att jag är höjdrädd utan för att jag är livrädd för att någon ska spy och jag inte ska kunna ta mig därifrån!
För en såpass social person som jag så är detta rent ut sagt skitjobbigt och jag känner mig som världens tråkigaste när det gäller själva umgänget under vinterhalvåret. Jag vill inte ha massa folk här hemma (speciellt inte barn), jag träffar och umgås helst på allmänna platser, så som simhall, fik eller lekplatser, där jag lätt kan ta mig därifrån om det skulle hända något.
Jag blir jättenojjig om Albin skulle få ont i magen och det värsta av allt är om man är någonstans bland andra barn där någon av dessa skulle klaga på magont. Jag får så gott som panik, kallsvettas och vill bara åka därifrån fortast möjligt. Hittar oftast på ursäkter för att kunna ge mig av. Varför är det bara barn som jag är rädd för då? Jo för barn inte alltid fattar vad som händer utan bara kräks rakt ut, det gör inte vuxna och det är ju det som är själva problemet. Än så länge (peppar, peppar) så har Albin inte kräkts och den dagen han gör det så har jag inte en blekaste aning om hur jag kommer att reagera men jag hoppas innerligt att mina känslor som hans mamma tar över och jag kan ta hand om honom. Skulle jag inte klara det utan få fullständig panik så vet jag att han har en pappa som kan ta hand om det och i absolut värsta fall (om pappan oxå skulle vara sjuk) så har vi familjerna nära som skulle ställa upp.
Men nu hoppas jag ju såklart att vi slipper skiten (magsjuka/vinterkräksjuka) för resten av våra liv så jag slipper att ens tänka på det och det behöver väl inte ens nämnas att jag skulle betala väldigt dyrt om det kom ett vaccin mot magsjuka...
Jag har aldrig haft några problem med att vara på jobbet för där är man inte så nära och jag är ju som sagt inte mest rädd för att få det själv, utan att barnen ska få det. Vi har handsprit hemma, självklart men jag är inte den som spritar mig jämt, absolut inte för jag är ju inte rädd för bacilluskerna som sådana, utan för att någon ska spy (speciellt hemma hos oss eller när vi är hemma hos någon annan).
På dagis har jag sagt ifrån (massor med gånger, dom måste tro jag är lite koko) att om det skulle gå magsjuka eller att någon kräks så vill vi veta det för då håller vi Albin hemma. Ni tycker säkert jättesynd om mina stackars barn som har en sådan neurotisk mamma som tror hon kan skydda dom från att kräkas resten av livet och tro mig, jag vet att jag inte kan det men jag gör vad jag kan för att slippa det och jag tror inte att Albin får allvarliga psykiska men av att vara mindre på dagis på vinterhalvåret. Jag har såklart även tänkt massor med gånger på när han ska börja skolan och att man då inte bara kan hålla honom hemma hur som helst (hade jag inte skrivit det så hade jag garanterat fått en spydig kommentar om det!).Men då är han ju större och förhoppningsvis kan han känna själv när han mår illa.
Varför kom jag på detta nu då?
Jo för att David kom hem och tog en Underberger (vår dunder medicin när det gäller att bekämpa eller försöka hindra magsjuka). Han hade visst vart på ett jobb där någon dykt upp som haft sjukan eller hade sjuka familjemedlemmar hemma. Jag skulle bli så glad om folk kunde stanna hemma när någon i familjen var sjuk men jag förstår givetvis att det inte funkar så i verkliga livet. Men till dagis får man minsann inte skicka sina barn och någon annan i hushållet har magsjuka, det borde ju vara samma i skolan med, och i vissa arbeten, vård bla.
Jag tror nog att alla förstår vart jag vill komma om själva smittspridningen, men vad jag inte tror att ni förstår är själva rädslan. Och då är det inte bara rädslan för själva kräkset utan för att jag blir ju så missförstodd när jag inte vill umgås (främst med folk med barn), inte vill ha hem folk (även här, barn...) och jag är inte en sån person annars. Jag är supersocial och älskar att träffa folk, men inte på vinterhalvåret pga emetofobin.
Det jag tjatar om, år ut och år in är ju detta med att hindra att skiten sprider sig!
Snälla, snälla medmänniskor, bli hemma om ni är sjuka eller har varit sjuka, minst 48 timmar sen sista symptom och har ni sjuka familjemedlemmar så ge er inte ut om ni verkligen, verkligen inte behöver!
Jag vet så många som tycker att det är världens pettitess med lite magsjuka och dom kan bara inte förstå varför dom inte kan knalla och handla direkt när dom slutat spy men vi är många med mig som verkligen lider av detta och i dagens samhälle så har vi så pass mycket mat (som många skyller som orsak till att man måste ranta iväg till ex affären direkt) hemma att vi klarar oss några timmar till utan den där litern mjölk. Kanske har man en snäll vän, granne eller mamma som kan lämna lite förnödenheter på trappen om det krisar sig.
Så var det det här med dagis då, snälla chansa inte om ungen är lite hängig på morgonen. Bli hemma några timmar till och se om det ordnar till sig i stället! Jag vet att ni kommer bli rasande på mig men faktum är att det flesta av oss säkert kan komma några timmar senare till jobbet om man bara förklara hur det ligger till och är det möjligtvis vinterkräksjuka på gång så tror jag de allra flesta uppskattar om man stannar hemma och inte sprider det vidare.
Behöver jag nämna att jag ser fram emot April...
Då är ändå vintern min favorit årstid
Jag gissar att flera av er inte alls haft en aning om att det är såhär jag känner och tyckt att jag är rent ut sagt lite nonchalant, bitchig och snorkig, som tex aldrig hör av mig igen om den där träffen eller fikan eller vad det nu kan vara. Men så är det inte och kan ni bara låta mig få vara lite neurotisk och nojjig på vintern så har vi gladeligen besök hela sommarhalvåret igenom! Då har vi dessutom både studsmatta, pool och mängder med saker för alla glada barn som vill hälsa på och busa.
Jag vill såklart ha era synpunkter på detta och jag hoppas ni delar med er, annars kommer jag att känna mig ännu mer missförstådd...
Jag visste inte ens att det fanns en fobi som hette så. Men jag förstår din rädsla.
Gry har haft magsjuka två gånger och jag som är helt otroligt otålig mot kräk (dock har jag nog ingen fobi) trodde ju att jag skulle gå under första gången mitt barn skulle kräkas.
Men icke!
Det var bara att ta det. Men som sagt tror inte att jag har någon fobi så det kan ju vara lite enklare då såklart;)
Men om vi säjer såhär då...
Leon kräks ju ofta efter han ätit och så. Hur går det med sånt?
Kramar!
Jag vet ju hur du mår när magsjukor härjar, och hoppas såklart att andra också kan förstå hur det är att ha en fobi. Undrar om det inte sitter i generna på något vis, för vi är väl några till i släkten som känner (nästan i alla fall) samma som du.
Kramar till dig Charlotte, detta är något som du inte rår över.
Ja jag förstår hur du känner även om jag inte har nån fobi så är det det vidrigaste jag vet.
TACK.....för att du tar upp ett sånt viktigt ämne :)
och du skriver så klokt och så bra om vad det handlar om och det är ju en fobi om man då jämför med andra vanligare fobier så kanske man mer förstår vad det handlar om
det enda negativa med att folk blir mer medvetna om att det finns en fobi med kräkningar är att man nästintill skryter om det och gör sig så märkvärdiga...men i slutändan så har dom inte fobin utan det är bara roligt o säga..hmm kul eller inte
själv är jag hysterisk med handspriten såhär års och har väl "tyvärr" överfört det till sonen men i för sig så håller vi oss lite friskare med noggrann handhygein och tänk på att det är via handhygienen som vinterkräksjukan smittar på
och jag tror att blir dina barn magsjuka så klarar du av o ta hand om dom
själv så är jag ensam med min son och har vart så i några år och jag fixar faktiskt att städa efter honom men det är jobbigt och väldigt ångestfyllt men det går
slutligen vi håller tummarna för att det snart är vår så vi slipper eländet
Jag förstår dig, Charlotte. Även om jag inte har nån fobi, så är det ju det vidrigaste som finns.
Kramar till dig!!
I sådana här tider tycker jag extra synd om vårdpersonal som får vara mitt i "kräket", kanske åka på det både 1 o 2 ggr o dra hem de till resten av familjen. Skippa karensen inom vårdyrket!
Jag tror att det finns hjälp att få som mot alla fobier, KBT-terapi. Kolla på din Vc. Det viktiga i detta läget är väl att du inte "för vidare" det till din son och bryter cirkeln. Har det likadant hemma då jag är livrädd för möss (löjligt, jag vet) men undviker alltid att tala om det när barnen hör. Oftast kan jag hindra mig när jag hamnar i situationer med dessa djur, får gå åt sidan och låta tårarna komma där.
Att man skulle stanna hemma ett par timmar från jobbet på morgonen skulle aldrig funka här. Ena sonen har alltid ont i magen på morgonen, detta för att han misstolkar det och är hungrig. Det går över efter frukost :-)
Och visst kan det va vaccin påväg....
PS: för 990:- kan du tydligen testa om du är immun mot Noroviruset vilken 20% av befolkningen är; https://www.dna-guide.com/tester/dna-vinterkraksjuka/
Jätte fin blogg :) , ha en bra dag! :D
Charlotte, tycker det är modigt och klokt att skriva om detta och jag förstår dig. Att vara medveten om en fobi är ett stort steg i att bli kvitt den. Det viktigaste är ju att du och din familj mår bra och att ni kan hantera fobin. Kram på dig!
Röstar för fri karens inom förskolan med när man står mitt i kräkanfallen. Urk, man riktigt känner hur det kommer på en får rysningar Tyvärr är den jäkla vinterkräksjukan inte så vintrig av sig. Efter att ha fått vinterkräksjuka barn strax före midsommar (ännu värre med värme och allt). Säger det absolut inte för att skrämma upp dig, men blev väldigt paff själv när barnen åkte dit på löpande band.
Hoppas på en kräkfri tid framöver
Härligt men en som är precis som jag.. Jag får fullkomlig panik när folk kräks hjärklappningar & kallsvettig.
Håller fullkomligt med dig att folk kan ta & lära sig vara hemma oavsett om de forlorar pengar pga karensdag mm för de kommer gå åt mer karensdagar om man får tillbaks de helatiden för att andra inte heller stannar hemma.
Eftersom jag jobbar i vården & fick läram ig i utbildningen att jag inte fick gå till jobbet & smitta ner om jag har magsjuka hemma blir jag tok irriterad när folk som jag jobbar med tar med sig smittan till jobbet, & då gärna med försvaret ja men de finns ju inga vikarier. Undrar om de finns vikarier när 7 patienter är sjuka & halva personalstyrka blivit smittade av patienterna..
Ha en fin resterande vinter hoppas våren kommer snabbt=)
Förstår dig! Bra att du berättar det! Dock är det inte konstigt att det smittar då vi på vårt arbete exempel inte får vara hemma om så hela familjen ligger och kräker, man måste gå och jobba. Då e det tyvärr inte konstigt att smittan förs vidare... Kram
Hej Lotta jag vet ju om din fobi sen innan och det måste vara otroligt jobbigt att ständigt vara rädd för att någon skall bli magsjuk. Det jag skulle säga är att handsprit inte hjälper mot magsjuke bakterier,utan mycket tvål och vatten är det som gäller. kram Bella
Ja Charlotte jag vet precis hur du känner.De är en rädsla som våra förfäder har överfört till oss.De är många i våran släkt som lider av denna fobi,& de är jättejobbigt när man blir begränsad i sin vardag.Jag tror de beror mycke på att vi som så sällan peppar,peppar råkar ut för denna äckliga,ofarliga åkomma.Vi är mest rädda för de vi så sällan är utsatta för,& undviker den så mycke de bara går.Om de hade varit så att vi allt som oftast hade blivit sjuka i magsjuka,eller ens barn så hade vi nog vant oss så småningom.Jag tror också att allt som vi medvetet undviker fortsätter vi att vara rädda för.Vi får hoppas att magsjukan skonar oss,som den har gjort hittils. Kram från moster.
Hej!!!
Jag kan bara säga att du inte är ensam, här sitter jag och har emetofobi, fast snäppet värre skulle jag tro då jag inte fungerar alls på vinterhalvåret, ständig ångest och är rädd för att jag, min son, min sambo ..ja alla jag stöter på har smittan! Jag kommer också vara den första att betala multum för ett vaccin, piller eller vad det nu är forskarna testar/ testat i många år...men överlever man alla vintrar innan det kommer något!!? Detta tar ju upp hela ens liv...det kan ju inte va hälsosamt!! Hoppas sommaren kommer snart!
Tack för att du tog upp detta, hoppas andra kan försöka förstå en liten del av hur många har det i dessa tider!!! Ta hand om dej!!// Linda
Hej... Googlade vinterkräksjuka och hittade in hit till dig. Jag lider precis som dig av de handikappande fobi och hördesutom till skaran som, trots att jag inte ens har min 3 åriga son på dagis utan jag har valt att bli hemma med honom så länge det går, åker på skiten så gott som varje år:-(
Jag har blivit helt handikappad av fobin vinterhalvåret och har ångest över att någon av oss skulle blivit smittad varje gång vi lämnar huset...
så konsensus av det blir väll att vi är fler där ute, om det nu är till nån tröst !?
Men jag e övertygad om att jag kommer besegra fobin, går på kbt och tycker det funkar bra då jag trots allt blivit mycket friare från alla tvångstankar.
Så lycka till och du kommer klara det galant när din lilla blir sjuk. För det blir de, förr eller senare ;-)
