Fy, vilken natt vi haft här hemma på Sandgatan i natt!

Vi var hos mamma & pappa och käkade i går kväll och efter fikat till Solsidan så åkte vi hem med en trött storebror som behövde komma i säng eftersom det var dagisdax idag.

Jag och lillebror satt nere i soffan och hade det mysigt medan pappan tog hand om massa papper där uppe. Lillebror var så nöjd och bara satt och tjöta i mitt knä så jag gjorde inte ersättningen innan 23.



Mycket nöjd lillebror i mitt knä...

Jag tyckte han stönade, bökade och konstrade när han skulle äta sin ersättning och efter några minuter så avslöjade doften kring honom hans märkliga beteende. Bara att ge sig upp, ta på ny pyjamas och bada av halva ungen, som var jättenöjd.

Vi kom inte i säng innan halv 12 och innan jag sa somnade så sa jag till David att jag hoppas verklogen att lillebror sover till 3 i natt (ibland vaknar han redan vid 2, men jag ammar inte innan 3 ändå) så jag får sova några timmar. Tror ni inte att han vaknar till redan vid 1!

Jag tog honom och la honom på mitt bröst och där låg vi och slumrade lite mellan knorrningarna. Vid halv 3 hörde jag hur Albin gråter förtvivlat på sitt rum så jag väcker David och skickar in honom dit och då hör jag hur Albin förklara mellan snyftningarna att han har ont på benet. David stoppar om igen och kommer och lägger sig men jag hör ju fortfarande hur ledsen han är. David är mer död än levande på nätterna så han är inte till hjälp även om man väcker honom och han fattade ju ingenting så jag lämpar över lillebror på honom och väser

-Han har ju växtvärk fattar du väl och det gör ju skitont!
-Jaha....

Jag går in, kramar, tröstar och kilar ner i köket och hämtar ipren och smörj. Sen får han en Ipren och jag masserar, tröstar, masserar, nynnar och lugnar en högt snyftande liten kille. Efter en stund avtar snyftningarna och jag säjer till Albin att jag måste gå in och ge en ganska illsken lillebror mat men jag lovar att komma tillbaka när jag gjort det.

Så jag sätter mig i sängen och ger lillebror mat. Frågar David om inte han kan gå in och lägga sig hos Albin (som iofs är lugn och inte ledsen längre) men får ett väldigt sömnigt och luddigt svar om att han ju inte är ledsen längre.

Jag är nästan klar med lillebror när Albin ropar på mig och undrar om Lillebror är klar snart så jag avslutar och lämpar över lillebror på pappan. Sen går jag in till Albin och lägger mig bredvid honom i sängen och håller om honom. Han somnar inte och ibland så viskar han nåt till mig, i stil med

♥-Mamma, jag har inte ont mer men jag vill att du ska ligga här ändå...♥
♥-Vilken tur att jag har en sån snäll mamma♥
♥-Jag älskar dig, mest i hela världen♥

Pappan lyckas nog söva lillebror men jag hör hur det knorrar till emellanåt och han får gå upp och stoppa i nappen. När klockan är runt kvart över 4 så säjer jag till Albin att jag nog måste gå och lägga mig i min säng. Det är snart morgon och han kan ju inte somna när jag ligger bredvid. Han går med på det och jag får gå.

Väl i min säng så är det jag som får resa mig upp, stoppa i napp, vagga och vyssa varje kvart och när klockan är kvart över 5 så väcker jag David igen och ber honom ta med sig lillebror upp så jag kan få sova i alla fall en liten stund innan han ska ge sig iväg till jobbet.

Jag hör hur lillebror är ledsen en stund först och jag hör att storebror vaknar men sen somnar jag nog för jag är dödligt trött när David väcker mig med en hungrig lillebror vid halv 7...

Albin är så snäll och redig så han sitter i soffan medan jag ammar lillebror i sängen, halft slumrandes. Kvart över sju ringer min klocka, vi ska ju göra oss klara för dagis i dag så det börjar bli läge att stiga upp men jag orkar inte och lillebror han somnat vid bröstet så jag snoozar lite och så ringer telefonen. Albin svarar (han gör det oftas nu för tiden) och kommer med telefonen till mig.

Det är Carina på dagis, hon vill bara meddela att det går magsjuka och många barn är hemma med det idag. Dom känner till att jag inte gillar det och jag har meddelat många, många gånger att jag vill veta om det går nåt, för då kan ju Albin stanna hemma och så fick det bli idag. Jag anade det nästan för en pappa till en av Albins dagiskompisar ringde i lördags och meddelade att barnkalaset på söndagen blir inställt för att födelsedagsbarnet fått magsjuka.

Så TACK goa, goa fröknar för att ni ringde!

Nu ska jag och mina pojkar ta på oss och gå ut och gå en sväng i det "fina" vädret! Albin ska vara hos mormor i eftermiddag en sväng, jag och pappan ska in och skriva på ett papper, så även Emil får en pappa...