I morse satt vi uppkrupna i soffan, alla 3, i vanlig ordning och kollade på Bolibompa.
Strax innan 8 på morgonen är det ett program som heter Dagens Visa (eller något liknande) och det är barn som sjunger sånger. Emil tycker det är spännande att lyssna på och jag sitter ju bara med för att det är så mysigt att sitta tillsammans med barnen och lukta dom i håret. Det händer ju så sällan att dom sitter still i knäet och bara är.

Men som sagt, varje morgon sitter vi där i soffan, en halvtimme eller så och jag brukar aldrig "titta" på tv direkt men när det blev Dagens Visa så högg det till lite i hjärtat när en liten tös plötsligt började sjunga.

Bom bom bom bom låter stora trumman
tick tack tick tack klockan slår.
Dripp dropp dripp dropp regnet faller sakta
dunk dunk dunk dunk hjärtat slår.

Den visan har jag inte hört sen Albin var liten.
Det var min älskade Moster Laila som alltid sjung den visan och hon finns ju inte bland oss längre.
Visst är det konstigt hur vissa saker påminner så mycket om andra och att det bara dyker upp!

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att sjunga den för Emil!

Vi saknar dig, Älskade moster!