Njae, inte direkt va...

När vi kom hem från Öströö i går så fortsatte vi att vara ute och eftersom det fortfarande var så fint så la jag mig på altanen och gottade mig i solen lite (jodå, jag kan tänka mig att ligga i solen, när det är så lagom att jag kan sitta med kläderna på mig, blir det för varmt så hittas jag i närmaste skugga).
Albin, som blev lite trött när vi åkte bilen, kom och la sig brevid mig.

Hur många minuter tror ni det tog innan vi fick sällskap?

Tja, 1½ minut kanske...