Alltså dessa jäkla Bobby Car-bilarna. Sikket liv det blir när båda barnen racear på vår stengång.

Man hör liksom inte vad man tänker och helst ska dom slira och bromsa genom att ställa bilen på sne.

Dom kan hålla på i timmar. Tills det blir för mycket tävling och allvar i leken, eller tills någon slår sig.

 

Mina grabbar (speciellt Albin) har skrubbsår och blåmärken över hela benen, men sen är dom oftast ute och leket från morgon till kväll. Inte ens när det regnar kan dom hålla sig inne särskillt länge utan ger sig ut ändå.

 

Men som sagt, jag får väl ändå slå ett slag för Bobby Caren, den har det lekts (och leks!) med många, många timmar och speciellt sen barnen blev större och kan köra den på knä, som 1-åringar var det ingen av dom som var särskillt imponerad.