Förvånad

Man upphör inte att förvånas. Minsann!

I morse gav jag och Emil oss iväg för att möta upp Li & Sixten. Vi körde vidare mot Gekås och jag hade liksom ställt mig in på att det skulle bli besvärligt. Gnäll, skrik och myror i benen bland snabbt, men det kom aldrig!





Jag hade med en drickyoghurt och innan vi gick upp på barnavdelningen så köpte jag en smörgås och sen fick han sitta på ett par paket kattmat och äta frukost med en paket hushållspapper som bord. När frukosten var uppäten så fick han kolla barbapappa på surfplattan och äta russin. Inte ett ljud han sa.

När vi kom till leksakerna fick han gå.själv och efter fikat hoppade han snällt ner i vagnen igen. Vi gjorde oss klara så vi skulle hinna hem och hämta Albin från skolan, och det gjorde vi. I kväll har David och barnen vart ute medan jag jobbat på kontoret.

Emil är en liten rar gosse, och gör inga hyss när han är på Ge-Kå:s åtminstone.