Det var alltså en dag i maj, innan jag skulle åka till jobbet som David och grabbarna satte igång med ett projekt i trädgården. Vi hade nämligen pratat om en platsbyggd ställning för att hänga tvätt på.

Jag tycker att torkvindorna man köper och sätter ner mitt på gräsmattan är fasligt fula och dessutom hade vår gått lite sönder så den skrotade vi och skulle alltså få en ny. Platsbyggd.

 

Hela sommaren har gått och ja, jag känner ju min man så det är ju inte direkt så att jag varit förvånad av att den aldrig blivit klar... Men så var mamma här för någon vecka sedan, av någon anledning och jag har ingen aning om vad hon gjorde här eller varför det kom på tal. Jag tror att vi stod och pratade ute samtidigt som jag vek tvätten som hängt på en såndär liten portabel tvättställning man har inomhus (fast jag då ställt ut den i sommar).

 

Varpå mamma reagerade och undrade hur sjutton jag kunnat tvätta och hänga lakan på den där hela sommarn och det har jag ju inte kunnat så hur myket det än tagit emot (för det är ju verkligen något visst med sängkläder som torkat ute i sommarvinden) så har jag ju fått tumla alla sängkläder. Då fick han sig en lite pik, den där mannen, av sin svärmor och sen hände det grejor! 

 

Så, idag, för första gången i år, har jag lakanen ute, på tork!