David hade laddat genom att äta extremt lite under dagen och så även Oscar, så dom var galet hungriga.

Jag visste inte riktigt vad som väntade, men alltså, kött, kött och mera kött (mamma, vi MÅSTE ta med pappa hit!!) kan aldrig bli fel och det var det inte.

 

Jag tog in kycklig (mittenbilden här ovan) och konststerade att det hade räckt gott och väl med en kyckligfilé istället för tre, men jag lyckades klämma ner i alla fall två, galet goda och saftiga filéer med dollarchips, coleslaw och allt det andra. Den sista filéen skickade jag över till min man, som alltid (ALLTID) har plats för mer mat. Som ni kan se på den översta bilden (och den lite suddigare, nedersta bilden) så tog David och Oscar in varsin 300 grams oxfilé bit som dom själva grillade till på en 400 grader varm vulkanisk sten som låg mitt på tallriken. Det var tydligen en riktig (RIKTIG!) hit för jäklar va dom satt och "hummade" förnöjt mellan tuggorna och "jävlar va gott!".

Det var lite trubbadur (behaglig sådan i lagom volym) och lite dansuppträdande av servitriserna emellan varven. Tyvärr var jag så inne i dansen så jag lyckades aldrig återfå fattningen och få upp telefon för att fota, men jäklars va duktiga tjejerna va! 

 

Tydligen var vi inte helt mätta efter typ varsitt halvkilo kött med tillbehör så tre av oss beställde in Créme brûlée och David tog in en hel jäkla båt med Banan split. 

Vi var mätta och belåtna när vi åkte hem kan man säga. Fruktansvärt gott. Alltihop.