Då kör vi väl på med andra delen i bloggserien bröllopet.

 

Varför bidde det där då?

 

Jo, alltså när David friat och vi började prata om hur vi ville ha det så var vi båda två fruktansvärt överens om vad vi inte ville ha. Ingen av oss ville ha det stort och flådigt, vi ville inte ha kyrka och vi va heller inte sugna på bygdegård. Vi var överens om att göra det till vårt, på vårt alldeles egna lilla vis.

Jag tror till och med att David sa

Så det var precis vad vi gjorde!

Eftersom att både jag och David varit mycket nere i Rönnås och känner Pia & Bo-Inge så började vi där, med att fråga dom. Jag levererade en bröllopstårta dit förra året och det var så himla fint!

 

  

 

  

 

När vi under middagen på festen fick in alla som jobbade för att applådera, så berättade Pia att jag redan för 5 år sedan, när Pia och Bo-Inge tog över gården, berättat att jag ville gifta mig där. Det minns inte jag men oj va roligt det var att hon minns det! Jag kar kännt Pia & Bo-Inge i en väldig massa år, sen jag var typ 12 tror jag och började plocka jordgubbar där som ett av mina första sommarjobb. 

 

När dom satte in det där finfina fönstret där uppe på loftet, för ett par år sedan, så vet jag att jag sa någonting om att det verkligen hade varit fint att vigas där uppe, framför fönstret och låta gäster sitta på halmbalar brevid.

Som tur är så är ju både Pia & Bo-Inge helt på vår önskan om ett riktigt lantligt bröllop med allt vad det innebär och gör verkligen allt för att vi ska få det som vi önskar.