Efter att ha jobbat hela dagen, hoppat i och ur bilen (iofs på världens roligaste jobb, men ändå), pratat, skrattat och varit sådär allmänt trevlig som jag vanligtvis är (om man bemöter mig med samma respekt) så har jag konstaterat en sak.

 

Ja, det gjorde jag ju iofs inte innan jag kom hem och landade i soffan i går, efter att ha kört en aning för fort hem med tanke på väglaget, pussat en stressad man hejdå när vi möttes i dörrn, badat och nattat ungarna, duschat själv och givit ett stycke vröööölhungrig katt mat.

 

Det där med mensvärk alltså!?

Vad sjutton ska det vara bra för? Ni som har hängt här inne ett tag vet ju att det inte är första gången jag gnäller på det fanskapet, men helt ärligt, det måste ju bara vara för att jäklas! Vad gör det för nytta mer än att i värsta fall däcka en sån som mig en dag eller så. Jo, jo, jag kanske inte är världbäst på att ligga och ta igen mig med en värmedyna på magen men den där nedrans mensvärken dyker ju alltid upp när den är som minst välkommen!

 

Nu trotsade jag den igår! Ingen sängliggande, värmedynsberoende , pillerknaprande pms-gumma här inte.

Det funkade ganska bra. Hel ok faktiskt. 

 

Jag varnade de stackarna som skulle jobba närmast mig under dagen och fick full förståelse och medlidande.

Vid värsta kramperna hängde jag kvar i bilen en minut eller så och fick uppmuntrande små meddelande upplästa av världens bästa kollega!