Mamma är ju så sjåpig med sina katter (ja, det vette sjutton om inte pappa nästan är värre förresten) och tycker att Majsan blivit lite "rädd" för henne nu när hon tvingar i henne minst fyra olika sprutor varje dag så då sa jag att jag kan komma och pröva. Det är ju bättre om hon är rädd för mig som hon ändå alltid håller sig undan när jag kommer.

 

Det gick jättebra. Majsan var så tapper och svalde alla sprutor jag tvingade i henne. Sen satt hon ju och slickade sig lite skamset innan hon lommade iväg men hon var inte uppjagad och stressad vilket var skönt.

 

Sen jag var inne och bloggade sist här så har Majsan blivit ensam kise hemma hos mor & far.

 

I mitten på December fick Asta somna in. 

Hon var 15 ½ år gammal och hade problem med njurarna, precis som vår Pyzen hade.