Väldigt blandad kompott...

Idag vet jag knappt vart jag ska börja, eller om jag ens ska börja överhuvudtaget faktiskt. 
I hjärnan är det mest mos just nu, blir så himla trött sånna här dagar och just nu har jag precis kommit från jobbet.
 
Eftersom Albin var nyopererad och allt så hade vi bestämt att han skulle vara hemma på operationsdagen och dagen efter. Men nu var det ju så att hans klass skulle ut till Naturrum på Getterön och titta på fåglar och annat skoj så vi gjorde en deal kan man säga.
 
 
 
 
 
 
Vi körde in så han fick vara med en liten stund på dagen och det tyckte han var en jättebra deal.
 
På eftermiddagen var det tandläkarbesök för samma söte snart nioåring.
Med en frågvis och alldeles för pillig lillebror i släptåg givetvis.
Albins tänder fick jättebra betyg och det dröjer nog ett tag innan vi behöver gå dit med honom igen sa dom. 
Jag tyckte det var jättebra att Emil fick följa med och titta hur det ska gå till eftersom det är hans tur om knappt en månad. Han deklarareda dock högljutt att han varken hade tänkt gå till någon tandläkare eller att vi skulle få för oss att han tyckte om tandsköterskan, för det gjorde han minsann inte! Hon var dock listig och såg till att han fick en skymt att den där korgen med spännande små pryttlar i som man får när man varit duktig och där Albin valde någslags gult gummidjur med alldeles för många ben...
 
 
Emil fick önska sig mat idag och då blir det i vanlig ordning gärna spaghetti och skinksås...
 
Jag dog lite granna på eftermiddagen. Den där jäkla mensvärken kan verkligen konsten att däcka mig i mellan åt. Dessutom hade jag ju inte tid att krypa ihop i fosterställning och dra täcket över huvudet så jag rotade fram det gamla foglossningsbältet jag hade när jag var gravid. Jag använde ju det båda gångerna faktiskt. Med Albin var det tvunget när jag gick så mycket på Gekås i slutet och med Emil fick jag ha det när jag skulle röra mig överhuvud taget sista tiden. Jäklars vilken foglossning jag hade, jag kunde knappt röra mig!
 
Minns så väl när vi var i Jönköping på Elmia Husvagn/Husbil 2010 och jag efter andra dagen inte kunde ta mig tillbaka till husbilen. David fick halvt bära mig och min jättemage och sen faktikst dra mig upp för trapporna, jag kunde verkligen inte lyfta på benen. Hemsk känsla och det sitter faktiskt i sviter efter mina hemska foglossningar ännu. Jag har jättesvaga ljumskar och höftböjare. Alltså, galet svaga.
 
Hur som helst, vilket sidospår detta blev nu då.
Jag rotade ju fram mitt gamla foglossningsbälte, vämde på vetevärmaren ordentligt och satte fast den på magen med bältet. På så vis kunde jag ju liksom göra det jag skulle.
 
 
Snyggt va?
Men hur sjutton tar man kort på sig själv i en spegel? Jag är värdelös på sånt...
 
I eftermiddags innan jag skulle jobba igen så kom Albin och ville ha lite hjälp med läxan. Han är annars jätteduktig på att göra sina läxor. Jag är så imponerad av honom. Han är så jäkla ansvarstagande, den där stora, kloka killen vi har. Den minde varianten, med lockigt hår, bus i blicken och fler ord i sekunden än någon levande varelse kan lyssna på, han blir det nog värre med är jag rädd... När det ska läsas läxor alltså, om ett par år eller så.
 
Sidospår igen. Skit oxå va ofokuserad och babblig jag är idag.
Det jag skulle komma till med läxan var ju, att det i vanlig ordning räckte med att Albin visade sig, så hade han det lurviga lilla djuret sittandes så nära att hon liksom fick pennen på nosen när han skulle skriva...
 
 
 
Albin & Kajsa alltså. Vilka kompisar!
 
Det kommer bli precis fruktansvärt för honom (ja, för oss alla såklart, men nog värst för Albin) den dagen Kajsa inte längre finns. Han har ju aldrig varit utan henne och dom hänger ju ihop jämt. 
Kajsa är nog igentligen lite inne på övertid redan. Alltså, hon är inte sjuk eller så, nej inte alls. Hon har nog iofs vara en stackars tand kvar men hon är inte sjuk. Hon är bara gammal.
Gammal för att vara katt och dessutom både raskatt och lite halvt inavlad...
I augusti fyller hon 12 år. Vår älskade lilla pälsboll!
 
Nu ska jag definitivt ta mitt förnuft till fånga och gå och lägga mig. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0