Att ha fått ett bakslag...
Lille, älskade gubben.
Idag har han ändå känts lite bättre, inte så fasligt varm. Han har ätit bra, varit lite mer uppe men fortfarande inte haft någon röst, inte alls faktiskt.
Vi pusslade ihop det så att jag fick åka till jobbet en timme senare och David fick komma hem en timme tidigare för att Albin inte ska behöva vara själv när han är sjuk. Han är ju väldigt orolig och ängslig av sig, våran förstfödda och speciellt jobbigt blir det när han eller någon i hans närhet blir sjuk.
Som sagt, jag åkte till jobbet och när jag sen kom hem vid halv tio då är Albin fortfarande vaken!
Vaken och dessutom skållhet...
Så vi kör en vända feber till tydligen.
Jag tog honom i famnen och satte mig vid datorn en stund innan vi gick och la oss men jag hör ju hur han rör sig där inne i sin säng...
Jag hade bestämt med mormor att Albin skulle få vara f är i morrn när jag jobbar, för har han ingen feber och så, så kan han ju lika gärna ligga på hennes soffa som på våran men nu va han ängslig och lite ynklig så jag insåg att det inte är någon idé, vi får vara hemma i morrn med, fortsätta överdosera isglass och dra ispåsen över pannan om det blir för hett.
Hörde i affären idag att det visst vart rekordmånga lärare sjuka på Albins skola, så det är nog något som går...
Nu säger jag Natti natt och hoppas på en lugn sådan, utan höga febertoppar, hosta och byta-lakan-för-det-svettas-något-galet.
Kommentarer
Trackback
