Att vara på väg


Här sitter jag. Mellan gossarna i baksätet på bilen, med Kajsa högt spinnande i famnen och kollar på något av det roligaste som finns, pappa Rudolf Andersson i Sunes Jul.

Vi är på väg hem.
Från en helt fantastisk semestervecka i Trysil. 
Men efter att ha åkt hela förmiddagen och trängts med alldeles för många människor mot vad vi är vana vid så gav vi upp och åkte in och packade. När vi packat klart lagade jag middag som vi åt innan vi körde. 




Vi fick ju såklart ta en favorit i repris idag och dricka varm choklad i den mysiga stugan! 

Vi summerar veckan som gått med ett riktigt toppbetyg! Vi har konstaterat flera gånger under veckan hur "bortskämda" vi faktiskt är med att vi ofta åker ensamma i backen, aldrig köar i liftar eller behöver gå någonstans. Vi knäpper på oss skidorna utanför dörren och åker ut, samma all när vi ska hem, vi kan åka ändå till dörren! Ungarna älskar skidsemester och snö, likaså vi och morfarn!

Vi var faktiskt så fräcka att vi bokade nästa års resa redan nu, innan vi åkte hem. Jag och pappa gick ju runt och spanade i området en kväll efter bästa stället att bo på. Sen är det väldigt få stugor som bytar dag på lördagar så vi behöver ju vara ute i god tid för att vi ska få en stuga med byte på lördagen. Det var verkligen sååå mycket mer folk i backen idag än någon annan dag. Det här var första gången vi åkte söndag-söndag nämligen och nu vet vi, det gillar vi inte! 

Nää, nu ska jag återgå till Rudolf och hans fantastiska skills i att reparera dammsugare... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0