Att tjata lite

Alltså, jag vet att det blir lite tjatigt men vi är så himla kära i våran lilla Lolan.
 
 
Hon är precis helt underbar nästan jämt och kan liksom inte låta bli att gosa. 
Finns det en ledig famn så kommer hon och när man vaknar på morgonen så ligger hon vid fötterna som en liten pälsboll. Oftast med någon form av dammtrasa/disktrasa som hon hämtat under natten och burit upp till oss.
I onsdags morse när David gick upp så hittade han dammtrasor i alls våra sängar...
 
Nu kanske ni funderar på varför vi har dammtrasor liggande framme.
Det har vi inte. Eller alltså, jo, på sätt och vis har vi ju det men ändå inte.
Bakom dörren i tvättstugan har vi en korg med de städgrejer som vi använder oss av när vi städar ute i lägenheten som vi hyr ut och där i lägger vi trasorna när dom är tvättade och det går åt en hel del eftersom jag är så himla noga med att det ska vara en till varje rum/moment och i den korgen går hon och hämtar trasor på nätterna och placerar ut på, som hon tycker, mycket lämpligare ställen.
 
 
Såhär kan man också ligga. På en av de synliga takbjälkarna på övervåningen.
Knaskatt.
Men som vi älskar henne!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0