Min 4-åring är fantastisk!
Visst är han precis som alla barn han oxå, som trotsar i bland och har alldeles för många myror i brallan
men idag tex undrar jag om jag hade klarat av dagen utan honom...
Han har hjälpt mig hela dagen, med alla hushållssysslor som jag numera har för ont för att göra
Han har alltid varit hjälpsam och velat vara med vad man än gör och det är ju bra men nu är det ju så att jag ropar och ber om hjälp stup i kvarten.
Idag har han tagit ut 2 masinker tvätt ut maskinen och hjälpt mig sortera vad som ska hängas upp och vad som ska in i torktumlarn. Medan jag hänger upp tvätten på torkställningen så fyller han torktumlarn och sätter i gång den. Han hjälper mig ta upp saker från golvet som jag tappat, ge katterna maten (som oxå står på golvet).
När vi tömtde diskmaskinen idag så langade han upp allt från understa korgen till mig. Medan jag lagade middag så hämtade han allt jag bad om, elvisp, morötter, skalkniv, skärbräda mm.
Jag har börjat bli lite "hårdare" på att han ska ta av & på sig det mesta själv och det går jättebra, han hjälper även mig med skorna ibland.
Nu i kväll när vi ätit ugnspannkakan så skulle pappan fortsätta där uppe och jag skulle göra Albin klar för läggningen. Jag duschade av honom i badkaret och det enda jag "kunde" hjälpa honom med var ju tvätta håret, sen gjorde han allt själv och han var väldigt noggrann och duktig
(har ett mycket stolt modershjärta just nu ska ni veta!).
Efter duschen ville han bygga lite med sina klossar och det fick han ju gärna, jag passade på att krypa ner i badet en stund, det lindrar sååå skönt med värme och "tyngdlöshet". Efter ett tag hade Albin byggt klart och kom in till mig i badrummet, hjälpte mig lägga fram handdukar, fylla på lite mer vatten och sen gick han och la sig, alldeles själv! När jag kom in så hade han redan somnat, men jag var tvungen att pussa och krama så han kikade upp och sa "gonatt mamma, älskar dig mest i hela världen, syns i morrn"
Nu blir jag helt plötsligt lite orolig. Lägger jag för mycket ansvar på min lilla 4-åring?
Fast det gör jag ju egentligen inte för jag ber honom bara.
Han blir så glad när han får hjälpa till och när han ser hur glad jag är över att han hjälper mig.
Nu vill jag ha hjälp här, ni är många som läser och alldeles för få som kommenterar!
Tycker det låter bra att Albin får hjälpa till, och om han inte vill så kommer han att säga till. Jag tycker det låter som han är stolt att han kan hjälpa dig för han vet att du har ont nu.
Det är svårt det där, hur mycket man ska lägga på dom... Men det verkar ju som om han VILL hjälpa till! Olle är i varje fall ganska tydlig dom gången han INTE vill det ;-) Och så märker Albin kanske att du inte orkar på samma sätt nu när du är höggravid, och vill vara "duktig" inför dig. Dom är ganska smarta våra små ;-) Ha en fin kväll!
Jag skulle behöva ha en liten Albin här också,som kan ta upp saker från golvet,tex ge katterna mat,mao.allt som är på golvet.Jag förstår hur du har det ,med din foglossning.Jag tror Albin är så stolt när han får hjälpa dig,så han växer med uppgiften,lycka till med bebismagen.
Tycker att det låter som en underbar liten kille du har! Och jag tycker att du och din man (?) ska klappa er på axeln, för det är ju ni som lär honom hur man ska vara emot andra. Kan tänka mig att ni båda är två hjälpsamma människor. Det ser er kille och vill ta efter!
Och angående din fråga om för mycket ansvar , så tycker jag verkligen inte det. Att hjälpa till med sådana saker är bara positivt, det är när det kommer till ansvar som mer är psykiskt jobbigt, som att t.ex. passa ett syskon som gråter, som man får tänka sig för.
Var stolt över din lille goding!
