Det är ju konstigt egentligen. Hur han bara ställer upp på alla mina galenskaper och idéer jämt.

 

Jag menar, denna mannen är begåvad med så mycket tålamod att jag blir alldeles varm i hela hjärtat.

Jag har ju noll tålamod, nästan till och med lite minus tror jag. David har massor, mer än jag trodde var möjligt.

 

I går till exempel, när jag höll på att fota grabbarna och deras hojar, så fick jag för mig att David också skulle vara med på ett hörn. Han protesterade väl lite grann sådär, men vet ju egentligen att det inte är någon idé, har jag fått för mig en sak, ja, då är det liksom så.

 

Han försökte lite med det där att han ju hade jobbarkläder på sig och dessutom är bara några dagar från att klippa sig, så kunde vi inte liksom vänta?

 

Vänta? VÄNTA? Jag?

Näääää!