Vår utedag
Eftersom Emil kräktes i måndags morse och jag är typ den hårdaste utav dom hårdaste på att hålla på alla möjliga, tänkbara regler på det där med att sprida eventuella smittor vidare så håller vi oss hemma.
Det har inte hänt något mer sedan den där morgonen, och jag tror faktiskt att det mer berodde på Emils märkliga klykningar han pysslar med i bland. Men som sagt, vi chansar inte.
På förmiddagen höll vi oss inne. Jag satt på kontoret en stund och hade ett par telefonsamtal.
Medan jag satt i telefon blev Emil visst akut hungrig och eftersom mamman var upptagen så tog han helt sonika saken i egna händer och skar sig en "macka"...
- Mamma, jag klippte mig inte ens med den vassa kniven!
Jodå så att...
Han hade karvat fint i brödet och fått loss en bit så han var både väldigt stolt och nöjd. Så går det tydligen när mamman pratar i telefon och fyraåringen är SÅ hungrig. Det får man visst räkna med fick jag veta.
På eftermiddagen tog vi på oss och cyklade bort till Munkagårdsskolan för första gången i år. Det var spännande redan innan vi kommit fram till djuren för på den stora grusplanen övades det både på att köra traktor och att såga med motorsåg. Båda sakerna tillräckligt spännande för båda barnen att titta länge och väl på.
Det var inte fullt så mycket djur ute som det brukar men grisar, hästar, getter, åsna, kanin, wallaby, gäss och kalvar fick vi se. Sen kan man ju leka precis hur länge som helst i parken, vid dammen, på grillplatsen och så var det givetvis tvunget stanna till vid grusplanen även på hemvägen och kika på traktorer, grävare och motorsågar.
Det är väldigt, väldigt enkelt att göra en hyfsat trist hemma-dag till en väldigt spännande dag fylld med lek och bus bara man tar sig den där kilometern ut till Munka. Hoppas alltid (ALLTID) vårt älskade naturbruksgymnasuim kommer finnas kvar!
Kommentarer
Trackback
