Att ha "firat" en bröllopsdag
Ja, det där med att fira gick väl sådär kan vi säg...
Jodå, det är mycket riktigt en hink där brevid soffan och det sovande barnet.
Som tur var sov Albin över hos Eddie natten till i går för han är ju, precis som jag, väldigt rädd för kräk.
Emil vaknade med ont i magen och var hängig och bara låg på soffan hela förmiddagen.
Sen kom det, kräket och så.
Man kan säg att jag fick mig en rejäl dos av alldeles gratis terapi sådär mitt i middagen.
Jag ringde David som kom hem, men jag löste faktiskt allt upptorkande och annat mysigt själv.
Sen somnade ju barnet och Albin och Eddie gav sig iväg (dom var aldrig inne, bara ute och hoppade studsmatta).
Lagom till David kom hem satte det igång igen och denna gången var jag inte fullt så kaxig utan då satt jag ute på altanen och lyssnade på hur Emil grät efter mig, samtidigt som han både satt på toa och kräktes i en hink.
Den panikångesten där och då, inte att leka med alltså...
Nu har ju jag världens absolut bästa man så han bara lät mig sitta där och andas mig igenom medan han tog hand om Emil.
Han kom dessutom hem med dessa fantastiskt vackra blommor, trots sjukstuga.
Kvällen var sedan ganska lugn, Emil drack lite och fick pillat i sig lite rån som fick stanna kvar och sen har även natten varit lugn och idag har han ätit och är pigg. Lite rastlös och har sådär lite dagen-efter-sjukdoms-tråkigt som man kan ha när storebror flytt fältet och "flyttat" till mormor i minst 48 timmar...
Men Lolan är såklart hemma och ser till att alla i familjen har det så bra som möjligt.
Isglass har han nog fått i sig en tre-fyra stycken hitills och även middag så för hans del är det nog över nu. Nu väntar bara jag och David på att se vad detta kan ha varit för något spännande, kan bacilluskerna hoppat över även på oss tro? Vi får väl se vad morgondagen har att bjuda på...
Kommentarer
Trackback
