Att ha haft en oförutsedd olycka
I lördags morse så spelade jag och barnen Twister och det slutade med att lilla Emil ramlade så himla illa på sin egen arm att han inte kunde röra den. Han ville själv inte in till sjukhuset och absolut inte träffa någon doktor, så han fick sitta i soffan med sitt stöd eller med armen på en kudde och vila, i hopp om att det kanske skulle gå över.
En isglass eller två han slinka ner, liksom ett gäng havrepannkakor till lunch innan han insåg att det här någ inte kommer gå. Jag, David och Albin var ute i lägenheten och donade men Emil hade telefonen precis brevid sig så vid tre-snåret ringde han mig och snyftade fram att nu ville han åka till doktorn.
Så David packade ihop sina saker och tog med Emil in till akuten.
Jag och Albin fick således en lördagseftermiddag alldeles för oss själva.
Vi spelade monopol, åkte till Motellet och åt kvällsmat och köpte sen med oss lite lördagsmys hem till kvällen.
David och Emil kom hem strax före oss och Emil hade inte brutit något utan det var en mjukdelsskada och han kommer ha ont i några dagar.
Så vi avslutade kvällen i soffan, till en film, med lite chips.
Nu börjar Emil kunna röra lite mer på sin arm och i går var han ute en hel del, tack och lov.
Kommentarer
Trackback
