Tävlingssäsongen 2017 är slut!
Och våran Albin gör sin absolut bästa tävling någonsin!
Vi packade in oss i husbilen och körde mot Svenljunga ganska sent på fredagkvällen.
Medan David och Albin packade det sista hemma så körde jag bort lillebror till mormor & morfar och körde och handlade på vägen hem. Vi var nog inte iväg fören närmare halv nio på kvällen.
Albin somnade gott när vi körde upp och sen sov vi som stockar hela natten.
Hela familjen sover så vansinnigt gott i husbilen. Väldigt lyckosamt.
På lördagmorgonen startade första träningspasset redan kl 8 på morgonen så Albin åt bara en liten yoghurt innan han gav sig ut och jag hoppade faktiskt över första passet och stannade kvar i husbilen och fixade fram frukosten istället, så när dom var tillbaka vid halv nio så var det framdukat och klart!
Sen var det träningspass 10, 12 & 14 också men eftersom det började regna vid ett-tiden så hoppade vi sista passet och jag fick med mig Albin ut i skogen runt omkring banan, där vi hittade massa svamp!
Det bidde svampmacka till mig och pappan även den dagen.
När vi är på crosstävlingar så har vi oftast inte tillgång till el. Vilket vi egentligen inte behöver, det är bara för att kunna ladda telefonerna som vi behöver lite el (David har med kompressorn med och kaffebryggaren vill gärna ha el, men vi kan lika gärna brygga utan ;-)). Vi har alltså med oss vårat (eller om det kanske egentligen är pappas?) elverk och så kör vi det en liten stund på morgonen för att ladda lite, koka kaffe och kolla däcktryck å sånt, men annars har vi inte el och det gör att vi sparar väldigt mycket på att använda våra telefoner. Batteriet är ju superviktigt att ha under racet, så man kan filma starterna och sen följa hela härligheten via Race Monitorn (app). Så vi får väldigt mycket tillsammans-tid. Bara jag, David och Albin.
I lördags kväll satt vi hela kvällen och spelade kort till exempel.
Vi lärde Albin att spela plump och efter några omgångar så visade det sig att han är precis asgrym på plump!
Albin hade bestämt att vi skulle kolla på film alla tre sen också, så när vi spelat klart och grabbarna duschat (jodå, vi har värmepanna och stor dusch i husbilen) så knödde vi ihop oss bak i vår säng och kollade på Sing.
Albin somnade innan filmen var slut och strax efter att han knallat över och lagt sig i sin säng så slocknade nog jag med...
Solen går upp över banan, Kinds MK
David var uppe i ottan, som vanligt.
Första träningen börjar åtta och innan det ska han packa ut allt och få i ordning på grejerna. Jag studsade upp och förberedde för frukosten men dukade inte fram fören efter träningen. Albin fick en liten yoghurt innan och så åt vi frukost sen mellan träning och kval.
Det var verkligen ingen värme igår! Hu va kallt det var mellan varven.
Vi kände oss väldigt lyckliga som kunde krypa in i husbilen och värmen, mellan heaten. Det var det inte alla som kunde och dom såg bra frusna ut stundtals.
På träningen körde han på bra, låg på tider som han brukar ligga på, kanske något snabbare men å andra sidan så var banan helt slät efter som 65ccG var dom första som körde.
Sen när det var kval så hamnade han i andra kvalheatet (man lottar eftersom det bara får vara max 20 på varje start och dom var 32 anmälda).
I kvalet körde han bra. Då var det uppkört ordentligt så han tog det lite försiktigt men hamnade ändå 7:a i mål och de är dom 10 första från varje kval som går till A-Final så han var nöjd. Vi var också nöjda, älskar hur han alltid kör med huvudet. Han hade en bästa varvtid i kvalet på 2.27.
Sen blir det ju paus och vi klev in i värmen, åt lite frukt och propud (han då, inte jag ;-)).
Jag läste lite och Albin la sig att vila.
Den där vilan visade sig göra susen fullständigt...
Direkt efter starten knallade upp och ställde mig på berget medan David springer bort till kurvorna längst bort på banan och Albin är iväg som 5:a i starten!
Han är ju startsnabb så det var inget konstigt, han blev omkörd av en av de snabbare killararna på första varvet, det märkliga var det som hände sen, när han varv efter varv låg KVAR som sexa! Han låg som bäste Varbergare ända tills på sista varvet då han blev omkörd av två (vanligtvis mycket snabbare) klubbkompisar och sen gled in som 8:a!
Det var två mycket förvånade föräldrar som sökte varandras blickar där, från varsin ända ev banan, och skickade ett par snabba mess när vi förstod att han gjorde sitt livs tävling.
Alltså, vilken unge!
Han hade en bästa varvtid på 2.14!
Och den sämsta varvtiden han hade var på 2.22, vilket är sjukt många sekunder snabbare per varv än på kvalet. Vi fattade inte vad som hände.
Jag var först fram när han kom i mål och han fattande knappt själv vad som just hänt.
Han var trött och mycket lycklig.
Detta var ju dessutom bästa tänkbara slutet på säsongen.
Kommentarer
Trackback
