Att vara tacksam
Ibland känner jag en sån extra tacksamhet.
Mot mina föräldrar och i synnerhet min mamma.
Min mamma
Nu när jag varit iväg och hållt en utbildning så blir jag alltid lite extra fundersam kring det här med hur vi tänker och hur vi är. Min mamma har, i alla tider, präntat in i huvudet på mig och min bror hur viktigt det är att man behandlar ALLA lika. Ingen är mer värd än någon annan och är värda precis samma rättigheter, oavsett vart man är född.
Min mamma har fått det med sig hemifrån. Min morfar var likadan.
Jag och min morfar.
Jag håller på precis likadant här hemma.
Därför blir jag så himla glad när båda barner pratar och suger åt sig när dom pratar och leker med grannpojken, vars föräldrar är från Kosovo. Barnen pratar så himla naturligt om hur olika dom firar olika högtider till exempel.
Jag älskar när dom berättar vid frukosten om saker som grannpojken lärt dom och jag älskar att "tjuvlyssna" på dom när dom är ute och diskuterar.
Alla borde få ha haft samma tur som jag.
Det är så jäkla orättvist att inte alla har haft samma tur som jag, att ha föräldrar som berättar för en hur viktigt det är med alla människors lika värde.
Tack mamma. Och tack morfar!
Morfar
Att ha firat första advent!
Igår på morgonen var det två mycket förväntansfulla grabbar som vaknade redan vid sex (om mamman vetat det kanske hon inte kollat på film till halv ett på natten när hon vet att hon inte kan somna om när någon annan i huset vaknat...) och låg och tisslade och tasslade i Albins säng.
Det vankades ju första advent!
Båda grabbarna vet mycket väl vad det innebär. Det betyder att det ligger paket i adventspåsarna nämligen!
Vi har ju inte paket varje dag, utan ett paket varje advent fram till jul, liksom för att sprida ut julklapparna lite, så det bara blir ett par rejäla på själva julafton.
Nästan varje år på just första advent så är det någon form av pyssel.
I år var inget undantag och det blev kott-ekorrar till Emil och garn-tomtar till Albin.
Pappan fick ett par trisskalendrar i sin paket och jag fick en julgodis-bok som jag pekat drömmande på i affären sist vi var och handlade.
Stora delar av dagen pysslades det sen kan ni tro.
Både i papper, kottar, garn och annat.
Älskade, älskade december, du är efterlängtad...
Att ha gjort Julmarknad!
Japp, i lgår cyklade vi ut till Strömma minsann.
Vissa åt korv med bröd (två gånger dessutom) och jag, David, Albin och Fritjof åt varsin varm macka med varm choklad och äppelmust till. Så jäkla gott! Det var en varm smörgås på surdegsbröd från Solhaga Stenugnsbageri med grilljerad skinka, ost och syrade grönsaker på. Helt otippat var det nog sjutton den goaste varma macka jag ätit i mitt liv tror jag!
Vi kramade om både Marina, som hade ungefär tusen saker i huvudet, och Sjöbergs som äntligen dragit igång sin diversehandel ute på Strömma. Vi vinkade på Anna som jobbade sig varm inne i butiken, klappade världens sötaste Alpackor och hälsade på vänner och bekanta lite överallt.
Efter några timmar var vi klara och cyklade hem och gjorde varm choklad och åt kanelbullar samtidigt som vi pysslade med allt julpyssel som jag köpt på panduro och lät mannen gå runt och fixa fram stakar och stjärnor.
En helt fantastisk lördag, som avslutades med glögg och Den Gode Dinosarien.
Nu jäklar har julemånaden börjat!
Att ha ett problem...
Igår kväll, när David skulle duscha så var det upptaget i duschen...
Lolan älskar nämligen att ligga inne i duschen och sova när vi andra är på övervåningen (för det går liksom inte för sig att vara på något annat våningsplan om ni trodde det).
David visste inte riktigt hur han skulle göra där men kom väl tillslut för sig att flytta bort henne lite försiktigt.
Sen tänkte jag inte mer på det, jag låg redan i sängen och kollade på Pretty Woman och efter en stund kom David och gjorde mig sällskap. Lolan brukar alltid gå runt och gny lite eftersom hon inte kan få ligga på sin plats, där inne i duchen när det är pisseblött och efter en stund reagerade jag på det, att hon inte kom och klagade lite.
Jag frågade David var han trodde att Lolan höll hus och han svarade som om det var det naturligaste i världen
- Hon ligger väl i duschen och sover.
- Men nää, det gör hon väl ändå inte, där är ju alldeles blött!?
- Nää, jag torkade av hela golvet när jag duschat klart...
Alltså fattar ni?
Denna stora, starka man, är så himla svag för vår lilla kattunge att han torkar ur hela duschen efter att han duschat så att hon ska kunna få ligga på sin favoritplats.
Mitt hjärta liksom gör ett extra skutt bara jag tänker på det.
Så här såg det ut i morse, efter frukosten, David med huvudet i mitt knä och katten ljudligt spinnande på hans mage. Och till saken hör då att hon suttit ungefär två centimeter från hans lår hela frukosten.
Älskade lilla Lolan!
Hemma!
Igår kväll kom jag äntligen hem efter att ha varit iväg och hållt en tredagars utbildning för Handels och några riktigt kloka förtroendevalda från vår region.
Igår morse när jag klev upp och gick ut med väskan i bilen så var det riktigt kallt och klart, underbart vackert.
Vi kollade bla på en filmsnutt som heter Reinfeldts Sverige för att få en inblick i hur politiken spelar stor roll för oss arbetstagare.
Idag på morgonen åkte jag iväg på en efterlängtad masssgetid efter att jag lämnat kidsen i skolan och som jag trodde så var vänster axel i uruselt skick men eftersom Lotta gör underverk och jag har fortsatt kylbehandla inflammationen under dagen så ska det här vara över på nolltid.
Jag passade på att storhandla på hemvägen och har mellan jobben sedan börjar adventspyssla.
På kvällen när David kommit hem och vi ätit så fick han i vanlig ordning en väldigt gosig kattunge på halsen...
Som avslutning på en riktigt fin fredag så passade Emil på att klippa sig lite.
Mest bara för att han ville det...
Jobbar och står i
Livet rullar på finfint här hemma med jobb och familj.
I morrn jobbar jag heldag på Ica till sju på kvällen och på tisdag morgon, tidigt, så åker jag iväg några dagar och håller en utbildning så idag har jag varit tvungen att jobba på kontoret en bra stund och fick undan en massa.
Nu ska jag fortsätta gosa med godingen här vid min sida.
Sov gott älskade lilla tös
Idag har våran älskade Kajsa fått somna in.
Det är så mycket sorg här hemma och tårarna strömmar och har gjort sedan barnen kom hem från skolan, till och från. Hon var den allra finaste katt man kan tänka sig med det störtsta hjärtat.
Nu har vi haft begravning, vi har gjort ett kors och nu i kväll har vi pärlat som vi ska hänga på graven i morrn.
Jag lever
Det har varit en intensiv vecka.
Mycker har hänt och mycket kommer säkert fortfarande hända, men det är såpass mycket så jag har varit tvungen att ta en liten bloggpaus och kanske till och med en paus från delar av det sociala livet.
Jag lever, mår bra och så gör även barnen och maken.
Ska se om jag får ihop tid och kraft att sammanfatta veckan så småning om, men just nu är det fortfarande lite rörigt i huvudet och jag behöver sortera lite.
Jobba och ta hand om mina nära är väl ungefär vad som prioriteras just nu.
Att ha varit saknad...
Alltså denna lilla hönan är precis hur go som helst!
När jag kom hem efter att ha varit borta några dagar så har hon varit så nära mig som hon bara kan.
Älskade lilla kattunge.
Hemma, Snö, Gos och lite oro
Jag är hemma!
Trots att det snöade på bra i Åkersberga hela onsdagen och ett smärre SNÖKAOS i Jönköping på hemvägen så gick det finfint! Jag körde nonstop från Runö klockan tre på eftermiddagen och parkerade hemma nästan exakt kl åtta på kvällen. Inte en pissepaus ens unnade jag mig, jag ville hem.
Såhär i efterhand påminner jag nog rätt mycket om min far, han är precis likadan när han ligger ute på vägarna och jag har ju som sagt inga som helst bekymmer med att köra bil eller att köra långt. Han alltid älskat att köra bil och gör så fortfarande.
Jag fick mitt intyg med mig hem och framför allt så fick jag somna i min egen säng, med näsan i en väldigt efterlängtad liten pojknacke...
Emil har inte varit riktigt som han brukar här hemma, sen jag kom hem.
Han har knappt ätit, haft lite ont i magen till och från och igår mådde han illa när han somnade.
Natten gick bra och han sov som en sten, vaknade som en lärka i morse men fick inte i sig någon frukost direkt.
Jag funderade i går på om det kanske kan vara förstoppning, men vet inte riktigt hur det visar sig.
Han har fortfarande inte varit på toa ordentligt sen jag kom hem men han har inte alls varit trött och medtagen, han har varit ute och lekt, bara inte ätit och igår klagade han lite på magont, men det har han inte gjort idag.
Vi myste givetvis som vi brukar i morse och sen har grabbarna varit ute och lekt större delen av dagen medan jag har jobbat undan lite inför sidvagnsföreningens årsmöte som är nästa helg och fick även bakat nästan 170 minimuffins som ska bli cupcakes till samma tillställning.
Nu har jag precis ropat in Emil och bett honom välja vad han vill äta och han ville ha pasta så det ställde jag mig givetvis och kokade och han åt!! Han har ätit ordentligt nu! Galet skönt!
Nu tar vi fredagkväll och i morrn drar jobbehelgen i gång!
