När man ätit upp och det är sås kvar på tallriken...

 
Tror inte denna bilden kräver någon direkt utläggande text va?
 
Här har ni en unge som gillar sås.
I detta fallet är det inte ens en riktig sås, utan till den grillade kasslern, grillade ananasen och färskpotatisen hade han grädde och lingon. Men, det går ju ändå inte att låta bli det där sista på tallriken...

Att ha gjort sin allra första skolavslutning

 
Våran älskade minsting!
 
 
 
 
 
Igår kväll hade han sin första skolavslutning, av många.
Det var flaggor, det var kyrkan, det var den blomstertid nu kommer och det var fina kläder.
Någon var galet stolt och vinkade sådär ljuvligt där längst fram i kyrkan när han fick syn på oss som stod längst bak.
 
 
 
Nu väntar ett långt, härligt sommarlov för vår lilla kille och han började första dagen på lovet med att äta en sen frukost, i bara kalsongerna, med Lolan brevid sig på bordet efter att Albin gett sig av till skolan, för han slutade nämligen inte innan idag.
 
 
 
 

Att bli så stolt!

Denna bilden fick jag av Emils fröken på mailen en dag i förra veckan när dom varit på utflykt med skolan på munkagårdsskolan. Han klappar en orm och är hur cool som helst med det.
 
Han hade ätit upp hela sin matsäck och hade precis hur mycket som helst att berätta.
Älskade unge!
 

Att ha väckt liv i en gammal (O)goding...

Emil har, av någon anledning, hittat en väldigt gammal goding som han skrattar H Ö G T åt.
Givetvis har han hittat den hos mormor...
 
Kommer ni ihåg?

Du Daniel! När vi ändå är i Indien
Så kan vi väl gå på tigerjakt
Du vet, tigrar är farliga djur
Så det gäller att man är skärpt
Och håller tungan rätt i mun
Och det är framför nedre tandraden
Så här! Såja! Ja, då blir man skärpt
Kom så går vi!

Nu ska vi gå på tigerjakt
(Nu ska vi gå på tigerjakt)
Vi kommer till nåt gräs
(Vi kommer till nåt gräs)
Vi kan inte gå runt det
(Vi kan inte gå runt det)
Vi kan inte gå under det
(Vi kan inte gå under det)
Vi måste gå igenom det
(Vi måste gå igenom det)

Vi kommer till ett kärr
(Vi kommer till ett kärr)
Eller är det ett träsk
(Eller är det ett träsk)
Vi kan inte gå runt det
(Vi kan inte gå runt det)
Vi kan inte gå under det
(Vi kan inte gå under det)
För det finns mycket grodor där
(För det finns mycket grodor där)

Ej öron, ej öron
Ej svansar hava det
Ej öron, ej öron
Ej svansar hava det

Vi kommer till ett träd
(Vi kommer till ett träd)
Vi kan inte gå runt det
(Vi kan inte gå runt det)
Det är mycket konstigt
(Det är mycket konstigt)
Vi måste klättra upp i det
(Vi måste klättra upp i det)

Vi tittar oss omkring
(Vi tittar oss omkring)
Vi kan ju inte se nånting
(Vi kan ju inte se nånting)
Måste klättra ner igen
(Måste klättra ner igen)

Vi kommer till en bro
(Vi kommer till en bro)
Vi kan inte gå under den
(Vi kan inte gå under den)
Vi kan inte gå under den
(Vi kan inte gå under den)
Vi måste ju gå över den
(Vi måste ju gå över den)

Vi kommer till en grotta
(Vi kommer till en grotta)
Det är alldeles mörkt
(Det är alldeles mörkt)
Vi känner oss omkring
(Vi känner oss omkring)
Vi känner något mjukt
(Vi känner något mjukt)
Vi känner något skönt
(Vi känner något skönt)

En tiger!!

Äntligen hemma!

En gammal goding alltså.
 

Att ha den bästa av städhjälper

 
Den här lille killen kan vara den bästa av alla städhjälper där ute.
I lördags morse hjälpte han mig med tvätt, städning av lägenheten, ruskning av täcken, smetslickning från slickepottar och annat dödsviktigt.

Att ha haft besök!

Lilla Alvina och hennes föräldrar har varit i Tvååker i helgen!
Storkusinerna var faktiskt lite intresserade av henne.
 
Så på dagen på lördagen var jag och Emil hemma och donade lite inför kvällen.
Gjorde rabarberpaj, bakade kaka, plockade plommor, tvättade lakan och lite sånt.
 
 

När någon är sjukt pepp!

En hel dag...
Eller i alla fall i över S E X timmar en förmiddag...
 
 
Lillebror var bjuden på kalas i helgen och det var han väldigt pepp på.
När han vaknade vid sex-isch så var det det första han frågade om, hur långt det var kvar till Hugos kalas började. Sen sprang han och kollade på klockan var tjugonde minut ungefär i S E X timmar innan det var dags att göra sig i ordning och han var ganska klar med hur han skulle se ut.
Mousse i håret = Viktigt.
 
Kalaset var en succé och han smider nu storslagna planer för sitt eget kalas, om lite drygt ett halvår eller så. Han har god framförhållning den där, det har han från mig tror jag.

Att ha den här tokungen

 
Han fick visst för sig att han också skulle vara katt en stund en dag och eftersom Lolan alltid dricker ur kranen så skulle han det med, Tokunge.
 
Men för det allra mesta är han väldigt enkel att ha hemma.
Speciellt när han är hemma själv. Han kan sysselsätta sig i timmar på sitt rum och bara leka, pyssla och greja.
 
 
Han har gjort mitt tillfrisknande så himla mycket enklare, älskade unge!

H U R går det till?

Jag vet inte, men det är nog bara denna ungen som lyckas...
Han satt där i badet medan jag pratade med David och Albin i köket.
Tillslut tyckte jag det var märkligt att vattnet fortfarande rann där inne och kikade in, då satt han där med vatten så högt upp till kanten att det rann över...
 
Sen satt han där i, i över 2 (TVÅ!) timmar och grejade med sina saker.
Han är fenomenal på det sättet, han kan sysselsätta sig själv med precis vad som helst, hur länge som helst.

Att ha haft en morgon, bara jag och Emil...

Det är sånt här som vi behöver. Jag och Emil.
 
 
I helgen sov Albin över hos mormor & morfar och det betydde ju att vi hade Emil alldeles ensam hemma i huset, jag och pappan. Vi låg och myste i sängen på kvällen, tills han somnade på pappans kudde, brevid mig.
 
På morgonen övade vi.
David åkte iväg och jobbade, tidigt, så för första gången så var jag och Emil ensamna hemma på morgonen. David var inte långt borta så det var ett perfekt övningstillfälle, även mamma och pappa var ju hemma och hade Albin hos sig.
 
Emil kom in till mig redan vid sex och undrade om han kunde få cykla till Albin men jag sa att det var lite tidigt, så vi somnade om en liten stund, brevid varandra, i våran säng.
 
Sen kom Lolan och tyckte det var himla mysigt med gos i sängen på morgonkvisten så hon gjorde oss sällskap en stund och det blev såklart ännu svårare att gå upp. Men till slut kom vi upp och vi åt frukost i lugn och ro.
Då upptäckte vi att Askungen gick på tv, så vi la oss tillrätta i kökssoffan och kollade på den filmen innan vi tog tag i dagens göromål.
För Emils del bestod morgonens "måste" av att ringa och kolla med mormor & morfar om han också fick komma bort och det fick han ju såklart.
 
 
Så där gav han sig iväg.
Nu cyklar han själv till mormor & morfar. Han är försiktig över storavägen.
 
Älskade unge, vad han underlättar för vårt "tillfrisknande".

Att ha besökt mormors smultronställe

Tjärby!
 
En dag i förra veckan åkte jag, mamma och Emil upp till Tjärby och kollade hur det såg ut med växligtheten på Englarperundan som vi alltid går när vi är där. 
Det är knoppar överallt nu, smultronen och blåbären kommer i år igen ser det ut som. 
Ramslöken börjar bli stor och fin nu.
Hallonen är på gång och lupinerna kommer komma som vanligt.
 
Mamma hade gjort smörgåsar som vi smaskade i oss och sen sökte mamma och Emil energi genom att krama träd och lapa sol i vanlig ordning...
 
 
 Tänk, snart är det alldeles grönt när vi går denna promenaden och man kommer inte längre behöva vinterjacka och mössa...

Nu är det klippt!

Han har varit galet långhårig länge nu och eftersom en biltur in till staden för mig med Emil, än så länge inte är något alternativ och hans frisör här i byn är sjukskriven så fick jag helt enkelt googla lite...
 
 
Efter att ha kollat på några tutorials på Youtube så tog jag helt enkelt tag i kökssaxen
och klippte bort en himla massa kluvna hårtoppar och trassel.
 
Om det bidde bra?
- Helt ok faktiskt!
Han har ju såntdär lockigt/vågit/burrigt hår så ojämnheterna syns liksom inte och han är nöjd med att slippa stå och reda ut trassel varje kväll efter att ha duschat.
Men jag känner inte att jag behöver göra det här till någon vana, alls!
Så Marie, bli frisk snart, familjen behöver dig :-)

Att ha en cooling!

 
Den här coolingen och hans brorsa fick nya finkläder till skolavslutningen hemlevererade förra veckan och då hade jag även köpt varsit par solglasögon och dom var tydligen så coola att man inte ens kunde ta av dom när det var dags för kvällsmaten...
 
På den lilla bilden är det legobygge på gång.
Pappas experthjälp behövs visst när något stort åkt i golvet.

Att ha ordnat både hatt och frisyr!

Jodå, grabbarna har införskaffat sig varsin hatt.
 
 
 
Eventuellt kanske det blir hatt på skolavslutningen, vi får se lite vad som kan hittas på innan dess, det är ju ett tag kvar och mina kids är ombytliga, i alla fall den där minstingen.
 
Albin har varit galet långhårig nu ett bra tag och på påsklovet gjorde vi slag i saken och klippte honom!
 
 
Det bidde fantastiskt fint och nu slipper den där sneluggen hänga ända ner till näsan.
Emil får vi se om vi lyckas lösa en klipptid till, annars får jag väl försöka själv tänker jag, kan väl inte vara så svårt ;-)

Våran Emil

 
Detta lilla bustrollet alltså!

Vad ska det bli av honom tro? 
Han har så himla mycket frågor och funderingar denna, så några timmar ensam med honom är definitivt aldrig tysta och långtråkiga. När han kommer att tänka på något så är det lika bra att ha google till hands för är det något svar han aldrig nöjer sig med så är det "för att det bara är så".

Det går han aldrig med på! Man ska svara in i minsta detalj om allt! 
Det kan vara allt från vulkaner, dinosaurier, förlossningar, matlagning, tornados, valar och hastighetsbegränsningar till stora frågor som universum, döden, krig och kärlek.
 
 
Våran nyfikna och helt fantastiska unge som läser på allt han kommer över!
Han ritar ritningar och teckningar som han skriver berättelser på och häftar ihop till små böcker. Han gör hyss och har ALLTID ett svar på varför han gjorde just det hysset och han ska alltid kramas och gosa innan han lägger sig.
 
 
Han har korkskruvar i håret när det är nytvättat och svinto när han vaknar på morgonen.
Han har en liten kort lugg efter att ha frisserat sig alldeles själv i höstas.
Han har dom brunaste ögonen och är stark som en oxe!
 
Han håller stenhårt på rättvisa, regler och lagar, precis som sin bror och vet att alla människor är lika mycket värda. Min lilla Emil, han är klok som en bok.
 
 
 

Våra fina

 
Jag har ju inte studion kvar längre men delar av materialet finns kvar i Davids gömmor och när Albin ville ta nya bilder på sig och crossen så letade David fram den svarta papprullen och häftade upp den på väggen ute på altanen. Det gick ju precis hur bra som helst att göra så och eftersom jag vart minst sagt ur form ett bra tag nu så har kameran haft semester i många månader men i helgen fick den faktikst komma fram och dammas av.
 
 
Mina grabbar är visst så himla vana vid det här med att bli fotograferade så dom säger inte ett ljud.
Jag ropade åt dom att kamma sig och ta på sig varsin stickad tröja och komma ut, då gör dom det, båda två, helt utan protester och sen sätter dom på sig sina smajl.
 
 
Jodå, båda två har fotograferings-smajl, men helst vill man ju ha dom så naturliga som möjligt när man fotar men herregud va jag är stolt över dom här båda. Det är precis som om dom vet att om dom gör exakt som jag säger till dom, så går det undan. Det tar typ fem minuter och då har jag hunnit knäppa av runt hundra bilder och sen kan dom fortsätta leka. Galet duktiga.
 
 
 
Dom är ju så olika som två ungar kan vara men dom har så fantastiskt roligt ihop för det mesta.
Det klart det Kan bråkas och gnabbas även hemma hos oss men dom håller väldigt ofta sams och gör saker ihop. Det märks dessutom att dom längtar efter varandra om det gått för lång tid sedan dom träffades, till exempel om någon av dom sovit borta. 

Jag är så himla stolt över att få vara mamma till dessa båda.

När liten blir stor

 
Där cyklar han iväg...
 
Emil. Liten blir stor.
Albin sov hos mormor och morfar i natt och Emil vaknade som vanligt i ottan och var klar med alla morgonbestyren redan innan 7 på morgonen, sommartid...
Han kom in till mig i sovrummet och kvittrade att han minsann dragit upp rullgardinen, bäddat, lagt upp prydnadskuddarna och tagit på sig, så nu var han mer än redo att ta sig ann denna dimmiga söndag.
 
Han ville ringa mormor på stört och fråga när Albin hade tänkt komma hem men det sa vi att han får vänta lite med, mormor är inte fullt så morgonpigg som han är...
 
Efter att han ätit frukost och vi ställt om klockorna hemma så det började närma sig 9 (sommartid) så kunde han inte hålla sig längre, han ringde till mormor och pratade med Albin, som ju inte alls hade några planer på att komma hem än. Vår minsting är verkligen inte den som är den, utan han bestämde sig direkt för att då får väl han helt enkelt cykla dit, om det ska vara på det viset.
 
Vi är inte helt trygga med att han har tillförlitligt trafikvett än och även om det var tidig morgon och faktiskt inte en enda bil ute och körde på byn, så följde vi honom över "stora" vägen, men sen cyklade han iväg.
Den där, han är inte rädd för någonting. Albin kan tycka det är lite läskigt att vara ensam ibland, eller att vara ute själv när det mörkt och så, men det lille, han är inte det minsta rädd för sånt. Nästan tvärt om faktikst, han är lite för "modig".
 
Men hur som, vi fick meddelande av mormor när han kommit fram, och det gick fort, så denna gången cyklade han i alla fall raka vägen dit, men det kan man aldrig vara säker på, när det gäller honom... 

Pappan fortsätter snickra

 
Denna gången är det Emils rum som fått ett nytt skrivbord!

Han fick ju vägghängda skåp och lådor innan jul och så var vår tanke att han då skulle få en skiva att lägga ovanpå skåpen så det blev ett skrivbord. Min man är precis helt fantastiskt så han har gjort en skiva med rätt mått och nu har Emil fått ett skrivbord!

Emils rum är dessutom så löjligt lättstädat nu när ingenting mer än sängen står på golvet, allt annat är vägghängt så man lätt kan både dammsuga och torka golven under.
 
 
 
 

Att vänta...

 
Det här är Emil. Som väntar...

Han fick någon slags dinosaurie-ägg som man skulle lägga i vatten, av sin farmor,
och så ska den kläckas så småning om.
 
Men det där "så småning om" tar väldigt lång tid när man är sex år...
 
 

Mitt lilltroll!

Mitt älskade lilla bustroll!
Min brunögde, långhåriga och otroligt vältaliga unge.
 
Det är denna och jag, som har en helt ny relation vi börjat bygga på.
En relation utan en massa onödiga beteenden och oro.
 
 
Denna grabben som i dagarna tappat sin första tand.
 
 
Denna ungen som kryper ner hos mig om kvällarna och vill ha ryggen killad.
 
 
 
Denna killen som älskar sin kattunge.
 
 
 
Denna skitgris som älskar att vara ute och leka med sin storebror.
 
 
Denna unge som varit och kört lite cross redan i år.
 
 
Denna ungen alltså... Vi älskar!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0