Semlor!
Vilken familjefest det blev här i kväll!
När jag slutat jobba i eftermiddags så åkte jag hem till en, om möjligt, ännu mer förkyld Emil som satt och kollade på film med morfarn.
Albin & David var iväg på dagen och körde cross och med sig hem från stan hade dom kinamat!
Pappa stannade och åt med oss innan han åkte hem. Sen hade jag köpt släta bullar så vi gjorde semlor till fikat.
Eller alltså, semlor och semlor... Albin fick sylt i stället för mandelmassa och Emil... Ja, Emil, han ville helst ha mandelmassa i stället för både bulle och grädde han men vi kompromissade och så fick han en bulle med mandelmassa, utan grädde och med florsocker.
Dom är gladare än vad dom ser ut, jag lovar.
Nu har båda barnen somnat gott och jag tror snart att jag ska ta och göra desamma.
Jag och min stora
Det är långdagar på onsdagar så han är hemma strax efter 3 och då är han vrålhungrig. Så det var ju tvunget med något i magen innan vi åkte och eftersom Emil redan då var ganska snorig så tyckte vi det var bäst om han kanske stannade hemma, så vi väntade in pappan oxå innan vi stack.
Hos optikern gick det snabbt och smidigt och även i leksaksaffären hade vi flyt men eftersom vi sällan är ute på utflykt utan lillebrorsan så bestämde vi oss för en fika på stan.
Det blev en snabbfika bara för när vi väl var på fiket kunde Albin nästan inte sitta still, han ville bara hem, hem, hem och hem! Han hade ju en ny grej i bilen som skulle byggas ihop och det där med tålamod är varken han eller jag (eller lillebror) begåvade med.
Så efter några djupa suckar från andra sidan bordet, när han liksom inhalerat sin dammsugare och en mer, fick kah vackert offra lite bränd tungspets för att få i mig min latte innan vi var på G hem igen.
Jag och min stora kille. Så olika. Han så förståndig och funderande. Känslig och osäker. Men med världens största hjärta. Älskade älskade unge!
Arbetsdag
Fredagar för oss innebär skola, jobb och dagis hela dagen lång.
Idag var det lite speciellt eftersom grabbarna skulle klippa sig så pappan fick lov att ta eftermiddagen ledig och ta båda trollen till frisören eftersom jag jobbade.
När dom ändå hade eftermiddagen ledig så kom dom alla tre bort och handlade tillsammans med mig när jag slutat. Jag har varit sugen på hamburgare i flera veckor så vi köpte färska burgare och även en påse grillkol, för nu minsann skulle det grillas hamburgare!
Jag tycker nog att jag gjorde den bästa dealen (om än den dyraste). Under dagen fick jag nämligen ett meddelande om att mina nya glasögon var klara. Snabba som attans dom där filurerna på Varbergs Optik!
Det var ju i onsdags eftermiddag som jag och Albin åkte in till stan efter att David kommit hem och beställde och så redan idag var dom klara. Hur som helst, jag åkte bara hem och bytade skor (ja, även om jag bryr mig extremt lite om hur jag ser ut så passar det inget vidare med foppatofflor på stan en snöig dag i januari) och körde in och hämtade glasögonen. Undertiden fixade David och barnen maten så när jag kom hem var det bara att slå sig ner vid dukat bord. Det kallas jag fredagslyx. Dessutom doftade det grillat redan när jag svängde in på gatan så hungrig var jag minsann.
Här har vi då mina glasögon!
Det blev nr 5. Jag hade uppe dom och visade för mamma, pappa, David och barnen. Sen hade jag inte uppe dom något mer. När jag kom in och skulle beställ i onsdags så hade jag inte bestämt mig.
Per som tog emot mig sa direkt vilka jag skulle ha och då blev det så.
Nu har barnen somnat, efter att ha kollat på Fångarna på Fortet. Emil är precis hur förkyld som helst stackarn och både snorar och hostar. Även David har nog dragit på sig början till en såndär manlig förkylning som kan göra vilket manfolk som helst i stort sett döende.
Emil satt nere hos mig i soffan och pratade om livets viktiga frågor innan han somnade. Vi vädrade tex döden, varför man måste dö. Vi pratade snor, varför finns det och varför måste man snyta ut det?
Varför bor alla människor i hus och inte under marken?
En hel del sådana livsavgörande frågor hann vi med att beröra innan han somnade i min famn, tungandad och prickig. Jodå, någon form av mysiska prickar upptäckte vi oxå nu i kväll..
Det är min jobbehelg nu i helgen så jag ska ta och lägga mig nu och hoppas få sova gott.
En katt eller två...
Idag har jag varit borta hos mamma och hjälpt henne ge Majsan lite medicin.
Majsan är mamma & pappas lilla katt som varit hos tandläkaren (ja, jo, det är ju hos veterinären, men hon har gjort tandvård) och nu har ont i munnen. Hon har samma tandsjukdom (FORL) som våran Kajsa har så hon hade fått dra ut ett gäng tänder och så blev det inflammerat och Majsan kunde inte äta och blev uttorkad.
Mamma är ju så sjåpig med sina katter (ja, det vette sjutton om inte pappa nästan är värre förresten) och tycker att Majsan blivit lite "rädd" för henne nu när hon tvingar i henne minst fyra olika sprutor varje dag så då sa jag att jag kan komma och pröva. Det är ju bättre om hon är rädd för mig som hon ändå alltid håller sig undan när jag kommer.
Det gick jättebra. Majsan var så tapper och svalde alla sprutor jag tvingade i henne. Sen satt hon ju och slickade sig lite skamset innan hon lommade iväg men hon var inte uppjagad och stressad vilket var skönt.
Sen jag var inne och bloggade sist här så har Majsan blivit ensam kise hemma hos mor & far.
I mitten på December fick Asta somna in.
Hon var 15 ½ år gammal och hade problem med njurarna, precis som vår Pyzen hade.
Vila i frid, sötaste lilla Asta.
Tulpaner
I förra veckan köpte vi Tulpaner, jag och Emil.
Han tyckte iofs att det var en väldigt mesig blombukett vi köpte. Ingen färg, inte ens en blomma tyckte han och den luktade ju inget! Han hade ju miljoners förslag på fina blommor tyckte han, när vi gick runt i blomsteraffären...
Men vi gjorde en finfin kompromiss, han fick köpa en liten våreld i en stark röd/rosa färg och jag fick köpa vita tulpaner. Sen när dom väl slog ut så tyckte han att dom var riktitgt fina och luktade ju till och med gott, för hans lilla våreld luktade ju inte heller något.
Nu har vi fått lägga tulpanerna på komposten. Det är ganska trevligt med snittblommor på bordet, i alla fall ibland. Jag har ju så vansinnigt ogröna fingrar att det kan till och med vara så att jag har norra Europas sämsta (ni som kollar På Spåret fattar).
Min svärfar har i många, många år försökt att ge mig blommor. Resultatet är alltid desamma, mord.
Japp, brutalt mord, oftast dör dom av törst och brist på omvårdnad tror jag.
Nu sist så kom han han fram till att det inte är någon idé att ge mig blommor. För blommornas skull...
För blommornas skull, så ger han mig inga blommor längre.
Sunt tycker jag.
Win-Win-Win faktikst. Svärfar spar dom pengarna, jag slipper mörda fler blommor och blommorna mår definitivt bättre hos någon annan. Bra så.
Det där med träning
Ja, alltså, let's be honest here...
Det är inte min favorit sysselsättning direkt och det kommer nog inte som någon överraskning för de som känner mig. Men kroppen mår ju mycket bättre av det och då mår ju även jag bättre av det...
Nu när jag börjat jobba så jobbar jag ju en del kvällar och då blir det trixigare att få till promenaderna som jag gjort innan. Dessutom har det varit väldigt mörkt efter att David kommit hem och tagit över så det har liksom blivit alldeles för lite promenader. Men då är det ju bra att ha en man som är väldigt om sig och kring sig.
Numera står det en finfin Crosstrainer i vårt extrarum som bara väntar på att få lite rörelse!
Det som är bra med den är ju att jag inte känner att jag behöver vara ute och promenera en mil eller så som tar minst en timme utan jag kan gå ut och köra rätt hårt en kvart - tjugo minuter och sen är jag så gott som död.
Efter att ha pustst ut, druckit lite vatten och låtit den värsta svetten rinna av så brukar jag göra några övningar för mage och rygg framför allt. Sen blir ju min massör väldigt glad om jag passar på att strecha lite när jag ändå är varm och go så det försöker jag oxå komma ihåg.
Mysmorgon!
- Mamma, kan inte du komma och sitta hos mig lite?
Det klart man vill!
Hur skulle man ens kunna säga nej liksom?
Vi har haft en hyfsat oplanerad förmiddag och då hinner man absolut med lite gos vid tven. Det tar ju nämligen inte sådär skitlång tid innan det blir lite för spralligt för att sitta still och då kan man istället få något gjort.
Vi väntar mest bara på att storebror ska komma från skolan och sen ska vi åka till stan och beställa dom där glasögonen. Albin hade någon grej han skulle kika på oxå så det passar ju bra.
Lillebror klarade penicillinprovokationen bra. Inga prickar alls och vid återkopplingen var han fortfarande som vanligt så nu hoppas vi att det inte var något.
Det är strax dags för middag här, så jag och lilleman ska dra oss ner till köket och fixa med det.
Det där med att lämna bort barnen...
Ja, nu var det ju ett tag sedan vi berörde det här med dagis och sånt.
Japp, jag vet att det ska vara förskola och ibland säger vi det här hemma, men oftast blir det dagis.
Nu är vi inne år 2015 och mina ungar blir nio och fem år i år.
Det betyder ju att jag snart varit mamma i nio år och att jag även snart haft den här känslan i snart nio år. Känslan av att det gör mig riktigt ont att lämna mina barn på dagis.
Vi har världens bästa dagis. Verkligen. Absoluta världsklass och vi älskar alla fröknar (ja, jag vet att det heter pedagoger, men det blir liksom väldigt trixigt att säga det här hemma och inte sjutton låter det lika mysigt som fröken?), kokerskan och hela sättet dom jobbar med barnen.
Det handlar alltså inte om själva dagiset. Inte alls.
Det är det här med att lämna mina barn till främlingar. Fröknarna känner ju barnen, det är inte det, men att lämna bort dom känns inte bra. Det känns verkligen inte bra och hela det där första året när Albin skulle lämnas och vi grät floder tillsammans jag och han på morgonen, då sa alla åt mig att det blir bättre...
Det har det inte blivit. Känslan är precis den samma. Även om det är med Emil nu och även om vi inte gråter floder tillsammans på morgonen för att Emil är en sådan förståndig lite kille som liksom sväljer sina känslor, tar fröken i hand och går in, även fast han inte vill. Jag vet att han har det bra.
Men han hade haft det bättre med mig... Med sin pappa, med sin bror, med sin mormor eller sin farmor...
Han har kompisar som han leker med. Han har en liten flicka som han håller av och tycker jättemycket om.
Han kan komma hem och berätta om roliga saker han gjort. Även om tråkigheter såklart men alltså, jag vet ju att han har roligt när han är där. Ändå frågar han om morgonen när han vaknar om han ska till dagis och de dagar han får svaret att han ska dit så säger han att han inte vill.
Då går vi pedagogist igenom vad pappa gör, vad mormor gör, vad farmor gör och vad jag ska göra så han förstår varför han är där. Idag frågade han varför inte barn kan få vara med på jobbet.
Varför håller vi på med den här cirkusen då, om vi egentligen inte vill och om vi egentligen kanske inte hade behövt om vi prioriterat om lite. Jo, för att ALLA hela tiden säger hur viktigt det är. För att vi inte vill hålla honom utanför gemenskapen som är så viktig sedan när skolan börjar. Jag vill att han ska ha den lilla tryggheten när det är dags att börja skolan, tryggheten att ha sina vänner, eller i alla fall ha människor runt omkring som han känner sedan innan, när allt annat är nytt.
Men som sagt, känslan av att lämna bort barnen på dagis, den har inte försvunnit, inte alls faktiskt. Det kan vara så att den till och med har blivit starkare, den där känslan av att det är fel. I snart sex år har jag lämnat på dagis och jag har inte vant mig. Verkligen inte. Det kommer jag aldrig att göra.
Men jösses va tappra mina ungar är!
Det händer ytterst sällan att Emil är ledsen när han ska lämnas. Ungefär som om han känner att han måste vara lite stark. Han vet ju att pappa kommer och hämtar och han vet oxå att han får leka med sin storebror när han kommer hem.
Första dagisdagen 2014
(Emil var nästan fyra år när han började)
Första dagisdagen 2009
(Albin var drygt tre år när han började)
Glasögon
Ja, då var det min tur nu och jag behöver lite hjälp.
Det där med att ta kort på sig själv kan vara det värsta jag vet så bortse ifrån minerna av obehag.
Penicillinprovokation
Idag hade vi tid för en penicillinprovokation på Barn & Ungdomsmottagningen på sjukhuset.
Efter att Emil helt plötsligt blev så vansinnigt prickig (ja, tillslut var det ju inte ens prickar, då hade prickarna vuxit till stora, hela röda, varma, kliande partier över HELA kroppen) i höstas så bestämdes det att det skulle utredas.
Så idag var det tid för själva provokationen. Jag hade liksom inte direkt förvarnat honom om vad som var på G och tur var väl det tror jag. Nu gick det jättebra ändå. Precis som när det begav sig, då i höstas och han skulle ha penicillin 3 gånger om dagen så fick vi ju brotta ner honom, hålla fast och tvinga i honom det.
Nu höll jag och sköterskan tryckte in sprutan, easy peasy!
Sen hade jag lite muta med mig, eller kanske snarare belöning. En mer och en kexchoklad och sen hade han liksom glömt alltihop och vi gick ut i väntrummet för mera lek.
Det är ganska mycket väntan...
Ingenting hände, inga prickar och Emil var precis som vanligt.
Eftersom vi inte visste hur lång tid det skulle ta så hade vi lite matsäck med oss så efter leken och när det närmade sig lunchtid så tog vi fram ostfralla, juice, ett russinpaket och lite Barbapappa på plattan.
Det gick hur bra som helst och han fick en OK-stämpel i rumpan.
Vi ska hålla lite extra koll på honom nu i kväll och så kommer allergisköterskan ringa mig i morrn och stämma av hur det har gått. Han har ätit lite sämre under eftermiddagen men druckit ordentligt och nu i kväll fick han sin favoritmat, potatis och åt som en häst!
Nu håller vi tummarna att inget händer senare i kväll eller i natt heller.
Studion flyttad
Ja, i höstas flyttade jag min studio bort till en lokal i anslutning till Davids lager på Fastarpsvägen här i Tvååker. Lokalen är mycket bättre, större och högre i tak, jag är supernöjd!
Det är lättare på någotvis att ha det en liten bit hemifrån oxå.
Den gamla studion här hemma har vi inte haft så bråttom att få ordning på men nu har David hållt på och grejat ordentligt i helgen.
Jag vet inte om det syns så bra men vi bygger i alla fall en loftsäng där och sen så ska jag piffa lite, så man ska kunna övernatta där.
Där är ju badrum, litet kök och så. Det kommer nog bli finfint!
Snögubben Valle
I morse när vi kom ut så hade snögubben Valle som barnen gjort i går fått lite slagsida...
Nu är dock ordningen återställd och Valle är på rätt köl igen efter lite hjälp från pappan och en mindre , hårdpackad snöhög på ena sidan.
Idag har vi lite pysseldag. David donar i gamla studion (mer om det i ett annat inlägg), jag har rensat lite i frysboxen och har pulled beef i ugnen. Ungarna har varit ute hela förmiddagen och skrapat ihop snö till en pulkabacke från pooldäcket och ner. Vi fick in dom lagom till lunch som idag blev mango/banansmoothie och pannkakor. Nu är ungarna dock inne igen och jag ska ta med dom till affären för lite handling. Sen blir det nog utelek för hela slanten igen!
Snö!!!
Åhhh, som vi längtat efter snön!!
Ungarna har varit ute i flera omgångar idag och sista vändan blev det en rejäl snögubbe.
Efter snögubbebyggandet och en massa annat bus ute var det två rejält blöta grabbar vi fick in. Jag har jobbat på kontoret större delen av förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Sen var vi bjudna på fika hos mor & far. Brorsan och Julie har kommit hem från sin resa så vi bytade lite klappar och åt äppelpaj.
Vi var hemma lagom till det var kvällsmat och sen var det racerdusch och läggdags. Jag låg en bra stund hos båda grabbarna som har så mycket frågor om livets mening och lite annat.
Typ...
- Mamma, vart ifrån kommer hallonen och blåbären i affären?
- Hur dör man?
- Varför måste man ha blod? (som följdfråga på att hjärtat pumpar runt vårt blod och när det slutar pumpa så dör vi)
- Vet du hur man gör barn?
- Hur blir man tjuv? Och varför blir man det?
Som sagt, det rör sig mycket i huvudet hos mina killar och läggningen på kvällarna har blivit en frågestund. En väldigt mysig sådan.
Prickar. Massor med prickar...
I höst har vi haft prickar. Väldigt mycket prickar...
Det började med en liten prick på hakan.
Som spred sig ganska snabbt och blev en hel koloni. Sen tog det inte sådär jättemånga dagar innan vi hade svinkoppor på hela stackars lilla Emil.
Han fick tillslut penicillin och efter att vi tvingat i honom det i 10 dagar (Med fasthållning och tvångsinsprutning i munnen) så fick han en JÄTTEallergisk reaktion och fick medicin för det.
Han återhämtade sig fint från den efter 1½ dygn och nu ska vi bara göra ett penicillinprovokation på sjukhuset för att kolla om han här överkänslig mot just den sortens antibiotika.
Att ha firat födelsedagar!
Jomenvisst!
I höst fick vi en åttaåring i huset och senare på året även en fyraåring!
Albin fick en ny BMX som han cyklat som en galning på i höst! Vi har små byggda hopp lite överallt på tomten nu och det trixas friskt. Ett finfint kalas fick han där han hade önskat att vi skulle bjuda på Tacos och Marängswisch, så det gjorde vi. Mycket lyckat och Albin var supernöjd.
Emils födelsedag firades på ungefär samma sätt.
Eftersom hans störtsta idol är hans storebror så bjöd även han på Tacos och Marängswisch...
Stolt kille som fick en massa fina presenter.
Emil fick två lådor med sånna där gummibandgrejer och det visade sig vara en höjdare...
Dagen efter kalaset hade han hällt ut alla (ALLA!) på golvet och kört den radiostyrda bilen han fått i present rakt genom högen, massor med gånger. Det var gummiband ÖVERALLT.
Men jag tog bara kort på det. Sen gick jag till jobbet och stannade där i 8 timmar---
Fotograferat i studion
Med fjärrutlösare...
Provar nytt ljus...
Sådär lite resetrötta
Ja, det har vi varit idag kan man säga. Fast vi har ändå fått massor med grejer gjorda.
Jag har såklart jobbat bort massa papper, kört lön, mailat och stämt av en massa efter en vecka med väldigt bristfällig wifi... David har röjt. Röjt, städat undan, möblerat om, kopplat in grejer och sorterat i ungarnas garderober.
Med viss hjälp såklart...
Rörigt som sagt, men det blev bättre sen!
Igår, direkt när vi kom hem så satte jag igång med all tvätt.
Hur mycket som helst och mellan varven fick det ju pausas framför brasan...
David hann ju knappt hem innan han fick hoppat i sina arbetsbyxor och ge sig ut i trädgården. Vi behövde ta rätt på lite presenningar, dörrmattor och annat som gett sig av i blåsten. Lyckligtvis återfanns allt i grannens trädgård.
Pannan skulle sotas, bilen skulle städas, ja, det var som gjort för arbetsbyxor helt enkelt.
Nu är det snart dags att hoppa i säng. Jag ska jobba på handels nu i ett par dagar och dagarn börjar mycket tidigare då än vanligt, så det blir till att ställa klockan.
Jul & Nyår
Vi hade en jättebra jul!
Jag lyckades få ledigt dagen innan julafton så då hade vi uppesittarkväll här hemma hos oss med julskinka, tomtegröt och glögg! Brorsan och Julie var ju tyvärr inte med denna julen, men dom hade det superbra på andra sidan jordklotet där dom firade.
Julafton firades hemma på förmiddagen, med mysfrukost och extra mycket kramar eftersom det var min och Davids tioåriga förlovningsdag! Japp, så längesedan är det...
Sen åkte vi vidare till barnens farmor i vanlig ordning och lagom till Kalle var fikat klart hos mormor och morfar.
Alla blev nöjda och glada. Både barn och vuxna hade massor att leka med på kvällen.
På Nyårsafton hade pappan åkt till Japan. Han åkte redan på annandagen. Så vi firade in det nya året hemma hos mormorn och morfarn med min moster Eva.
Kvällen gick jättefort och rätt som det var så var det midnatt.
Barnen orkade hålla sig vakna utan problem!
Dom satt och spelade lite på morfars dator.
Eva hade gjort smarrig pannacotta med limemarinerade jordgubbar och mamma och pappa hade grillat både oxfile och fläskfilé, så himla gott!
När vi skålat in det nya året och kollat på raketerna så tog jag mina trötta och glada barn och åkte hem.
Vi tog en wefie på trappan utanför huset när vi kom hem.
Sen sist
Ja, massor har ju såklart hänt sen jag sist var här inne och delade med mig av mitt liv.
Vi har haft jul, nyår, födelsedagar och annat skojsigt. Mannen har varit över till Japan och hälsat på sig lillebror som bor där. Jag har jobbat. Jobbat och jobbat.
I september gick jag tillbaka till mitt schema på ICA och sen jobbar jag en del på Handels upptill. Jag har min egna lilla firma som snurrar med fotograferingar och vi har dessutom flyttat studion och fått mycket bättre plats. Bokföringen på firman har jag ju med såklart, så jag har inte varit sysslolös om ni varit oroliga för det.
Såhär kan det se ut. När vi provfotade lite i studion.
Trysil!
Nu var det längesedan!
Jag har haft bloggpaus och hoppas nu att den är slut. Vi får se...
Men nu har jag gott om tid. Sitter i bilen, på vägen hem från en helt fantastisk vecka i Trysil!
Det har varit superbra och vi har fått gigantiska mängder snö. Barnen har varit i himmelriket och jag har åkt ner skidor än jag gjort de senaste fyra åren. Helt underbart!
