Så gulligt att man nästan blir lite rörd...

Jag spricker nästan av stolthet när jag är någonstans med Albin!
Han är så duktig och snäll. Han gör som han blir tillsagd och han sköter sig exemplariskt!

Idag har vi ju vart hos tandläkarn och där såg allt bra ut. Lite tandsten men det var ganska vanligt eftersom att  dom har sånt mellanrum mellan mjölktänderna så blir det svårt att få bort.

Han fick massa beröm för att han inte dricker läsk och att han bara äter godis när det är kalas.
Det var en stolt kille som gick därifrån med en liten leksak han valt ut deras låda.
Jag hade oxå lovat honom en ny tandborste om han var duktig och eftersom han vart just det så fick han välja en 4 pack när vi gick förbi apoteket på vägen hem.

Hur gick det för lillebror då...
Tja, ganska bra får man väl säg.
Han klättrade upp och ner på pallen i undersökningsrummet och gick runt och kikade in i dörrhålen på dom andra undersökningsrummen men han var ganska tyst och pillade inte på en massa saker.
Värre var det ju på apoteket där ALLT står i hans höjd...
Jag försökte sätta honom i en stol med napp och snutte, men det funkade bara i en dryg minut så det blev till att bära på honom, då vet jag åtminstonde vart jag har honom.

Han fullkommligt älskar att få vara ute!
Sommar som vinter, spelar ingen roll, bara han får vara ute!

Albin har ju vart en hel dag på dagis efter 2 veckors sjukdom och
såhär trött är han nu, mitt i kvällsmaten...

Nu har vi tagit i med hårdhandskarna om den här jäkla sjukan!

Eftersom jag håller på att bli lite, lite knäpp av att vara hemma, inne, med barnen hela tiden när dom är sjuka så behöver jag komma ut när David kommer hem och det sista nu har han jobbat väldigt mycket så det blir extra jobbigt eftersom det blir såååå långa dagar.
Idag kom David hem vid 18.30 och då hade vi kvällsmaten fixad så när vi ätit sa jag att jag bara måste ut, i alla fall en liten sväng. Helst av allt ville jag ju ha ut Albin med i friska luften för jag tror verkligen att han hade behövt det, men hur sjutton skulle det gå till då!?

Han har ju inte åkt vagn på flera år men jag funderade ändå på om inte jag skulle kunna trycka ner honom i Emils vagn och lixom göra 2 flugor på smällen (slå 2 flugor i en smäll för er som inte hängde med)!
Sagt och gjort och Albin var helt med på noterna och tyckte det skulle bli jättespännade att få åka vagn!
Han fick till och med plats i fårfällen med rumpan och benen. Sen fick han på sig både ett barntäcke och en fleecefilt. Han satt som ett ljus och bara njöt av att få vara ute i friska luften. Vi tog en rätt rejäl runda och det var helt ljuvligt härligt att komma ut och röra på sig och få andas FRISK, kall, vinterluft!



När vi var ute och promenerade bestämde vi att vi skulle duscha bort alla kvarvarande bacillusker när vi kom hem och det har vi gjort nu, så i morrn hoppas vi verkligen att Albin vaknar utan feber!
Vi håller alla tummar och tår i natt!

Albin har fortfarande feber!
I morse när han klivit upp tog jag tempen på honom och han hade 39,0°.
Detta är alltså femte dagen i rad med feber och då hade han ju bara hunnit vara feberfri i 3 dagar efter kruppen.
Eftersom han är hyfsat pigg, äter ok och inte klagar på ont så har han inte fått alvedon eller så heller men nu får det väl snart vara bra, han har ju vart dålig skitlänge nu!
Vi åkte till den öppna mottagningen på Vårdcentralen här i byn och fick träffa samma läkare som förra veckan (fast denna veckan fick jag betydligt mer förtroende för honom!).

Han kollade i halsen, öronen, kände på körtlar, lyssnade på lungorna och ordinerade en temp & en snabbsänka.
Vi gick iväg till labb och jag började göra mig mentalt inställd på att får övertala, muta och trösta inför det där sticket i fingret, men det var ju helt i onödan. Sjuksköterskan som tog emot oss verkade först väldigt stressad och vi fick intrycket av att vi lixom störde henne men hon tog först en snabb temp på Albin i örat och innan vi viste ordet av det så hade hon både stuckit och tagit ett litet blodprov i fingret! Albin fattade inte vad som hänt innan hon satte på ett plåster och han skymtade lite blod där under papperslappen och då var hon redan på väg och visa skåpet med alla prylarna där han fick välja en sak!

Så ska det gå till! Den kvinnan visste minsann vad hon gjorde! Vi var inne i max 3 minuter och Albin sken som en sol när vi gick därifrån och han kommer inte ens att komma ihåg att han fick ett stick, han kommer bara minnas de där skåpet med alla sakerna han fick välja saker ur! Alla, inom vården, som hanterar barn borde gå en liten kurs hos den där kvinnan, hon visste minsann hur man gör!

Vi fick komma in till doktorn igen och det visade sig att han hade lite väl förhöjd snabb sänka (CRP) men inte tillräckligt hög för att det skulle vara en bakteriell infektion och han ville helst inte skriva ut antibiotika om det inte var absolut nödvändigt och det var jag mer än nöjd över, det vill jag dårakt inte ge barnen i onödan!

Om Albin fortfarande har feber i morrn när han vaknar så ska vi tillbaka för ett nytt CRP på eftermiddagen, för att bara kolla så det inte har stigit yttligare. Det gick snabbt och smidigt, Albin var duktig och Emil var ganska beskedlig han med. Efter besöket låvade jag Albin att han skulle få vad han ville från affären, då ville han ha fiskgratäng och ett päron... Jag och Emil kilade in och fixade det och nu sitter Albin och kollar på Ronja och äter päron...



Emil fick lite rostat ris och det ligger numera på HELA vardagsrumsgolvet...
Men det är lätt att dammsuga upp och han underhåller sig så bra med den så jag låter honom hållas (jag har helt enkelt blivit lite vuxnare nu efter 30, förr hade jag inte stått ut med en sån syn...), när han sover middag passar jag på att städa upp.

Pappan kommer inte hem innan sent idag men jag får lite avlösning av farmorn som kommer i eftermiddag och det känns som om det behövs efter att ha vart ensam hemma, inne, med båda barnen i 2 veckor!

Igår åkte vi faktiskt bort till mormorn en sväng och snikte oss på lunch och fika och Albin uppskattade defenitivt miljöombytet. Jag tror han börjar bli lite lagom less på vår soffa nu...

Albins andning blev betydligt bättre när jag öppnade fönstret som är precis bredvid honom.

Jag la honom under en varm och go filt, öppnade fönstret rätt så mycket och så stängde vi av elementet under (så de slapp gå på högvarv...) och det blev faktiskt jättesvalt just där. Sen eldade jag på i kaminen utav bara sjutton så inte resten av huset skulle bli kallt och jobba halvt ihjäl alla andra element och det funkade toppen. Han satt där i soffan vid det öppna fönstret och kollade på film i flera timmar och jag satt med honom ibland och servade med nyponsoppa, honungsvatten, middag och fruktsallad.

När Emil vaknat (hemma hos mormorn) så tog vi på oss och körde iväg och hämtade hem honom. Albin kände sig mycket piggare och ville absolut inte bli lämnad ensam hemma så han fick följa med. Vi stannade kvar en liten stund så jag fick druckit en kopp kaffe innan vi körde hem.

När pappan kom hem nu ikväll så gav jag mig ut på en timmes rask (jo för det var iskallt så det fick vara ett BRA tempo för att hålla värmen) promenad och när jag kom hem körde jag lite mage (sit-ups och plankor) och ryggträning eftersom jag bestämde mig för att hoppa Work-Outen idag.

Albin åt en macka och drack ett glas nyponsoppa till kvällsmaten och sen gick vi upp och duschade innan han la sig. Han hade 39,1° i temp och fick en alvedonsupp. Det tog inte många sekunder innan han sov. Jag la Emil i hans säng med en flaska välling och han däremot somnade inte på bara några sekunder... Jag var inne 2 gånger och plockade upp napp och snutte som han kastat ut på golvet och efter 40 minuter blev det äntligen tyst där inne! Han ligger nämligen där och filosoferar och tjötar lite för sig själv, trots att dörrn är stängd och det är kolsvart...

När jag satt mig ner vid datorn hörde jag hur det väste och det var från Albin så jag öppnade upp hans fönster och sen slutade det nästan på en gång, så han behöver verkligen ha svalt nu när han är så tungandad.
David har kommit hem nu så jag tror jag ska kila ner och stoppa min vetevärmare i micron och sen ta med den och gå och lägga mig, det kan ju bli en jobbig natt, jag tänker inte ropa hej riktigt än...

Stackars, stackars min stora pojk!!

Albin har fått krupp och har under dagen haft det jättetungt. Det var ju lite "harkligt" natten till i söndags men när han fick vatten så gick det över och han sov gott. I natt har det inte heller vart några problem men under dagen idag har han blivit allt sämre och blivit väldigt hes, fått feber och sen denna hosta följt av svårt att andas...

Jag ringde först vårdcentralen men dom skulle ju inte ringa upp mig på nästan 1½ timme så jag ringde 1177 (sjukvårtsupplysningen) och hon som jag fick prata med var supergullig och tyckte absolut att vi skulle söka, antingen akut eller till VC. Jag bestämde mig för att vänta på att VC skulle ringa upp och det gjorde dom, vi fick en tid och vi åkte dit. Väl där fick vi träffa ett riktigt stolpskott (enligt mig). Han verkade inte ha en aning om vad det handlade om och innan vi gick så sa han att jag kunde ju gå in på internet och läsa om jag ville (Hmmm, för det var ju inte det jag gjort och därför jag sökte läkare... STOLPSKOTT!).

Vi fick utskrivet en hostmedicin och gick hem med informationen om ifall det skulle bli värre på natten så skulle vi åka in akut och få inhalera... Blev jag klokare? Nää, inte ett dugg!

Albin däckade totalt i soffan när vi kom hem och innan jag väckte honom vid 18, så tog jag tempen på honom och gav honom en alvedon och han var helt borta, han ryckte inte ens till (jag kör fortfarande rumptemp och suppar). Han hade 38,9 och det tog en bra stund innan han vaknade och när han gjorde det så var han jättehostig och fick svårt att andas så jag satt ute med honom en halvtimme ungefär och det tyckte han var jätteskönt. Det släpper nästan direkt och han slappnar av och bara sitter där och filosoferar med mig.

Jag har räknat iskallt med att det kommer bli en skitjobbig natt, men absolut NOLL sömn.
Jag kommer att få sitta ute i omgångar, springa med vatten och ev oxå åka in till akuten.
Om jag har väntat mig detta, så borde det bara kunna bli bättre, eller?

Albin är fortfarande vaken och ligger och kollar på Ronja Rövardotter och så går David ut med honom i mellanåt. Han ber om det själv, när han vill gå ut och andas kallt. Får väl se när han känner att han vill gå och lägga sig, jag tänker inte tvinga honom när jag märker vilken panik han får när han inte kan andas. Jag har stängt av elementet på hans rum och öppnat fönstret lite med, så det ska vara svalt när han lägger sig, och sen hela natten.

Så nu är det väl lika bra att jag går och lägger mig.
Det är knappt så man vill säj det men jag känner mig så frusen (jag som ALDRIG fryser), huvudet värker, halsen svider, bihålorna är fulla med snor och jag har mensvärk!

Ja, nu är det definitivt läge för mig att runda av här märker jag, jag vill ju inte det ska bli en gnäll-blogg
(ni vet, en sån där bloggerskan inte gör annat är gnäller på ALLT och ALLA)!

Om jag orkar så lovar jag kika in med en uppdatering i morrn.