(Albin håller i fjärrutlösaren till kameran, syns knappt va?)

Albin älskar filmen "Draktränaren"!



Hicke på sin Tandlöse och Astrid på Disco med den store Ragnarök i bakhasorna

Den handlar om Hicke som lever på vikingatiden i byn Berk och är son till Tryggvåld, som är vikingarnas hövding. Hicke vill inte döda drakar, som är allt deras liv går ut på och när han en dag verkligen försöker och träffar en av de mest fruktade drakarna, en Nattfasa, så kan han inte döda den utan blir i stället kompis med den och börjar träna tillsammans med den söta draken som han kallar Tandlöse.

Albin har sett den hur många gånger som helst. Bara när vi åkte hem från Hemsedal kollade han på den 2 gånger och han verkar aldrig tröttna! Han kan replikerna och han leker ofta drake här hemma. Emil är inte direkt stormförtjust när Albin börjar leka drake, för det innebär en hel del höga ljud och hastiga framhopp ur vrår...



Hicke tar med Astrid och visar vad Tandlöse kan göra.

Hicke är kär i en tjej, hon heter Astrid och tillslut kommer hon på honom när han är och tränar med Tandlöse. Hicke visar Astrid allt som han lärt Tandlöse och tillsammans hittar dom drakarnas näste som vikingarna har letat efter i 7 generationer. Det hela slutar väldigt lyckligt och Hicke & Tandlöse lyckas besegra den store draken, även om Hicke förlorar sin fot. När han vaknar upp har hela byn ändrat inställning till drakar och lever tillsammans med dom, istället för att döda dom.



Hicke visar sina jämnåriga hur man gör när man tränar drakar, här med tvillingarna Flåbusa & Flåbuse, Astrid och Snor-Per, saknas gör Fiskfot.

Nu väntar vi otåligt på 2:an, för det börjar bli lite tjatigt att titta på samma film, om och om igen...
Visserligen har han denna filmen hos mormor & morfar (det var ju morfarn som köpt den såklart) men han hinner ju knappt in hemma hos dom innan han kilar in i vardagsrummet och slår på DVD:n...



Vem vill inte ha en sån här söt drake hemma?

När vi var ute i blåsten häromdagen tog jag en massa bilder på min fina, stora kille.

Tänk att han blir 6 år i år. Att han ska börja skolan!
Det kommer bli tomt här hemma när Albin ska var i skolan, men vi ska gå och hämta honom varje dag, jag och Emil och prata om hur han har haft det på vägen hem.

Albin ska börja simskola! Vårt lilla vattendjur!
Han nästan hoppade runt här hemma när brevet kom i går och han ser så mycket fram emot det. Vi hoppas kunna simma med hela familjen eftersom vi fått tid på helgen.

Men först ska vi på skidsemester och sen börjar simskolan!

På Gekås i tisdags, letade jag efter en jumpsuit till Emil men dom fanns givetvis inte i hans storlek. I stället ville Albin gärna ha en och jag, som annars tycker dom är urfula, tycker faktiskt att han är ganska gullig i sin...

Usch va jag tycker synd om barna när dom inte mår bra!

I natt, vid strax efter 1, så fick gick jag in till Albin som låg i sin säng och var så ledsen.
Det kliade på alla prickarna och han hade jätteont i munnen, stackars, stackars.

Han fick en alvedon, lite smörja på de värsta prickarna och sen låg jag hos honom tills han somnade om igen.
Nu på morgonen är han piggare. Han har ätit ordentligt med frukost, prickarna verkar inte klia lika mycket och han har inte sagt något om blåsorna i munnen än.

Jag ska ta en ordentlig kik på alla prickarna och sen får vi se om vi går till den öppna mottagningen på Vårdcentralen eller om vi väntar lite och ser vad som händer. Jag fick ett bra tips här på bloggen som jag ska testa först tänkte jag. Det är ju igentligen helt galet men varför man inte vill gå till doktorn är ju helt enkelt för att dom aldrig gör något på vårdcentralen. Eller, det klart att dom gör om man har en allvarlig sjukdom/skada, men jag känner liksom att dom kommer inte hjälpa mig med dessa prickarna så jag kan lika gärna testa alla olika metoder själv först.

Igår fick vi påbörjat lite målning på kvällen, jag och Albin och vi ska fortsätta lite smått idag tänkte jag. Men det får givetvis bli när den lille marodören somnat, så inte fören efter lunch.

Jag fattar inte vad det är!?

I morse upptäckte vi ett helt gäng nya prickar på Albin! Han hade ju prickar på ryggen för några veckor sen och det blev aldrig mer än så och för ett par månader sen hade han hela tungan full med prickar men inte det heller blev något annat. Vad i hela friden kan det vara nu då?

Jag har fotat honom nu i kväll, efter duschen.

Han har på fötterna (ovansidan), handledernas ovansida, skinkorna (massor!) och ner till knävecken via låren.
På tungan har han en stor blåsa på ena sidan och sen på kindernas insida sitter flera stycken och det gissar jag är förkylningsblåsor men alla dom andra, som dessutom kliar väldigt.

Snälla, är det ingen av er som har minsta aning?

Jag och Albin har vart på Gekås nu i kväll och när vi kom hem så la jag alla nya barnkläder i tvätten och passade på att slänga med Albins kläder och tjockare tröja han haft på sig.

Nästan direkt hörde jag hur det skramlade mystiskt från maskinen och tog för givet att Emil vart där och stoppat i något olämpligt, men det var visst inte så...



När jag plocka ut maskinen och hittade detta så erkände Albin att det var han. Detta hade han hittat på strategiska platser i varuhuset medan jag handlade, trots ganska stränga förmaningar om att han inte fick plocka saker från golvet, hur spännande de än såg ut. Tror inte riktigt han gjort som jag sa...

Han hade alltså hittat 2 skruvar, några små stenar, ett nagellack, en buljongtärning, ett klistermärke, någonslags sprik (eller kanske popnit) & ett plast märke för ett plagg (eller dyl) innehållade fjädrar...

Mamman var sådär glad, men efter att vi lyckats lista ut att det inte var något han tagit i affären (naglacket hade han hittat på toa golvet (uääk!) medan han väntade på mig) så blev jag lite lugnare även om jag var ganska arg. Dessutom hade den nytvättade tvätten en svag doft av buljong...

Albin fick ett stort OK i rumpan idag på 5-års kontrollen och inte ett ljud han sa när han fick spruta.
Stolt mamma givetvis.

Vikt 20,9 kg
Längd 110 cm

Han fick klippa, rita, balansera, hoppa på ett ben & svara på frågor.
Vi fick tid för läkarundersökning med för nu är det sista gången han går på BVC, sen tar skolan över!

Ja, det kan ni ju säkert räkna ut, hur jag hade det just idag för 5 år sen, men jag ska bjuda på den storyn en gång till. Men vi börjar väl med dagen innan...

Fredag den 20 oktober 2006

Det är mycket nu!

I onsdags var jag och fotade lilla Ella (har lagt in bilder i prylar) och sen på kvällen var det fullt upp hemma.

I går var jag och klippte mig, sen kom mamma och Eva-Marie och fikade på en vitchoklad-kladdkaka jag bakat och efter det blev vi sittande vid datorn hela eftermiddagen (visade Photoshop funktioner). Sen kom Julia och hjälpte oss med barnförsäkringen vi ska ha till den lille och då hade jag satt mamma i arbete nere i källaren, element som skulle målas... Efteråt blev vi så hungriga så när alla (David hade besök av två kompisar oxå som verkligen gillade min kladdkaka...) hade åkt käkade vi lite rostade mackor med te (jag, David, mamma och pappa) och sen satte vi oss framför kaminen då vi fått den godkänd av sotaren på onsdagen.

Idag har jag varit hos Anna med korten på Ella, sen var det lunch och fika med Martina på stan och när jag kom hem vid halv 4 så kom Li och hälsade på. Nu har jag precis duschat och ska alldeles strax åka på Kalas till min minsta kusin Anton som fyller 12 år.

I morrn är det stubbarace med grabbarna i Hörby men jag har inte bestämt mig för om jag ska med ner än, dom ska köra rätt tidigt och David tycker nog inte jag ska åka så långt och vara borta en hel dag, dessutom vill pappa inte alls ha med mig, han tror att det blir för jobbigt för mig (säjer han men jag vet att han är rädd för att det kanske sätter igång och då är han alldeles ensam med mig...). Får väl se hur jag gör, det skulle ju bli lite halv bra väder så jag kanske stannar hemma och tar mig en tur i skogen (det funkade ju för Lisa...), David ska ju vara hemma hela dagen och greja. Han är uppe i Åkulla nu och sågar ved, vi ska ju ha ved och elda med nu när vi har fått i ordning på kaminen!

Lördagen den 21 oktober 2006

Jag var uppe vid 4 på morgonen och kissade, kände ingenting, kollade ut genom fönstret för att se om killarna gått upp än (dom skulle åka vid 5) men det var fortfarande mörkt, gick tillbaka och la mig för att vakna vid 7 och behöva gå på toa. På vägen dit började det rinna och jag trodde nästan jag kissade på mig, men det var nästan inget så jag gick tillbaka till sovrummet men sa till David att slemproppen kanske gick nu, han var ju fortfarande rätt yrvaken och brydde sig inte utan susade vidare. 5 minuter senare så kände jag återigen att det var som om något rann, så jag sprang bort till toaletten och där slutade det inte rinna… Ropade på David och sa ”jag tror att vattnet gick”, då blev han minsann klarvaken! Han letade upp numret till förlossningen medan jag gick in i duschen och fräschade till mig, sa till David ”nu har vi i alla fall bebis inom 2 dygn för när vattnet går får man inte gå längre!” Jag stoppade en handduk mellan benen och pratade med en BM på förlossningen som sa åt oss att komma in, jag började känna av sammandragningar vid halv 8 som kom med mellan 3-8 minuters mellanrum, det gjorde inte ont, mest som lite mensvärk.

Vi irrade runt hemma och försökte packa det sista i väskan, försökte även få i mig lite frukost vilket inte var det lättaste när man visste att man snart hade bebisen ute. Fick i alla fall i mig lite yoghurt med müsli och sen bar det iväg till förlossningen. När vi kom in var klockan redan halv 10 och dom kopplade mig till CTG:n som var helt normal och visade värkar var 3-5 minut, bebisens hjärtljud låg som vanligt på runt 145sl/m. Efter ca en halvtimme med CTG:n på magen så kommer BM Mia och känner på mig och då är jag öppen 3 cm och har bara en liten bit kvar av livmodertappen.



Runt halv 11 känner jag att jag nog vill ha ett lavemang, man var ju trots allt på kalas kvällen innan och min faster Catrin hade lagat riktigt god mat som man var tvungen att ta både en och två gånger av. Sagt och gjort, sköterskan Carina kommer in och ger mig lavemanget och sen ställde jag mig i duschen för värkarna började bli lite starka och kännas en aning mer, David skickade jag ut i dagrummet…

Vid strax efter 11 känner jag att nu behöver jag starkare smärtlindring så jag kliver ur duschen och ber om något mer, Mia kommer in och känner, jag är öppen 4 cm och livmodertappen är helt utplånad, hon säjer att om ca 10 timmar har vi bebis och det är dags att flytta till förlossningsrummet. Vid detta laget har jag ont, mycket ont och det värsta av allt är att det gör så ont att jag mår illa av det och jag HATAR att må illa…

Väl inne på förlossningsrummet så går jag bara runt, runt, runt och vet inte vart jag ska ta vägen, blir ombedd att lägga mig ner och prova lustgas tills narkosläkaren kommer, är först väldigt tveksam till den där masken, vill ju absolut inte må mer illa, men jag måste ligga ner så dom kan sätta en nål i min hand och en skalpelektrod på bebisens huvud. Från den stund jag la mig ner i sängen så stängde jag ögonen och bara andades lustgas (vilket inte hjälpte ett jävla något men jag hade i alla fall något att koncentrera mig på), öppnade inte ögonen igen fören bedövningen var satt!

Medan jag väntar på att Dr Bisultanova ska lägga EDAn så hör jag bara att dom pratar med mig men jag svarar bara om det är ytterst nödvändigt, David svarar åt mig… Carina säjer att snart ska du se att du ler igen och jag bara fnyser åt det. Kl 11.50 läggs bedövningen och Carina hade rätt, efter bara några minuter så ler jag igen och gör ”tummen upp” när David tar kort på mig. Att någon stoppade in en nål i ryggen på mig kände jag inte alls, men när den började värka hade jag kunnat utbrista i värdens skönsång av lycka till Dr Bisultanova som tog bort mitt illamående!

Mia kommer in igen vid 12.30 och kollar läget, då är jag helt plötsligt öppen 10 cm, det är 6 cm på bara 2 timmar, konstigt att det gjorde ont! Hon föreslår att jag ska ställa mig upp så bebisens huvud kan tränga längre ner, sagt och gjort, hon hämtar en gåstol till mig och vid 13.30 ställer jag mig upp, känner hur det trycker på bakåt (!) och David har full koll på STAN-apparaten för att följa mina värkar, Mia säjer att det är helt ok för mig att ”trycka på” när jag känner det där trycket och eftersom det inte alls gör ont så trycker jag på för kung och fosterland, David passar på att ta några fina kort (!).

Efter ca 8 ordentliga värkar där jag har tryckt på ordentligt så känner jag att det börjar kännas som om jag har något ”stort” mellan benen, ber David gå ut och hämta Mia, som redan är på väg, hon känner på mig medan jag står upp och ”trycker på” och säjer att det är nog dags att flytta över till sängen igen för snart kommer bebisen!

Värkarna kommer inte riktigt lika ofta när jag satte mig (gyn läge) ner som när jag stod men när dom väl kom så skulle jag ta tag i knävecken, dra bakåt och ta i så mycket jag bara orkade, David uppgift blev att hålla mig i nacken och hjälpa fram mitt huvud när jag tog i, jag minns inta alls att han gjorde det men det säjer han att han gjorde… När det började närma sig så blev det inte riktigt lika smärtfritt längre, varje gång huvudet tittade fram så brände det till som faan (ursäkta ordvalet) och det var riktigt skönt när huvudet åkte in igen, men sen kom då den värken när Mia sa att nästa gång åker huvudet inte tillbaka in så du får ha den brännande smärtan tills nästa värk och då trycker du ut h*n!! Skit, tänkte jag ska det göra så super, duper ont i flera minuter, ända tills nästa värk!?!? Men det tog ju bara några sekunder innan den kom och Skrutten gled ut och hamnade på min mage (klockan var då 14.35)! Först fattade jag inte att han var ute utan när den brännande smärtan försvann så trodde jag att han åkt in igen, men då var inte fallet. Vi kollade genast upp var det var för något och det var ju den sötaste lilla kille vi sett (fast jag tyckte han hade väldigt brett mellan ögonen i början…), och Mia sa att han var jättefin och frisk!

Idag fyller världens bästa Albin 5 år!

5 år, herre gud, vart tar tiden vägen!?



Vid 6 i morse hämtade David in honom i vår säng (för att inte väcka Emil) och där fick han öppna paket och mysa en stund med mig i sängen! Albin fick en jättefin radiostyrd helikopter som han och pappan genast gick ner i köket och började fixa med. Nu står den på laddning och pappan kommer hem till frukosten och provkör lite med honom.

Han fick även pengar, en del en på kontot och en del i sin lilla plånbok, så ska han få gå och köpa en sak, vad han vill. Mitt mammahjärta gjorde lite ont när han bara fick ett paket, men jag och David hade pratat om det och man kan inte överrösa barn med paket, det går bara inte. Dessutom blev Albin överlycklig över sin helikopter och frågade inte efter något mer. Kanske är det för att vi alltid har haft samma tänk, att det räcker med en paket.

Jag är så stolt över min fina kille!
Han är alltid så tacksam, vad han än får.
Han är så glad att han ska få bjuda på det han valt i kväll, Tacos & Marängswiss.
Nu ska vi snart äta frukost och sen kommer farmorn och busar/myser med killarna så jag kan få nåt gjort.

Detta inlägget är en liten hjälp till släkten.
Som vanligt vill vi inte ha ett överflöd på paket...

Här kommer ett urval av vad Albin önskar sig ur legokatalogen.

  

Lego City Husbil nr 7639
Lego City Båttransport 4643
Lego City PolisMC 7235

  
Lego City Polishelikopter 3658 
Lego City Brandbil 7634 
Lego City Traktor 7634

Övrigt!




Skateboard, modell mindre.
(riktig alltså, som man åker på ute)

Radiostyrd Microbuggy.


DVD filmer, ex Bilar, Lejonkungen.

Mamman tycker även att han behöver:

Ett regnställ i stl 122-128 (måste inte alls vara grönt, bara helst inte rosa eller lila ;-))


Ett par riktigt varma goa vantar till kommande skidsemestrar.
(Gärna i svart eller grått eftersom han har grått skidställ)


Pengar.
Antingen in på kontot eller till spargrisen.

Vilken hemsk förmiddag jag har haft!
Jag ska inte gå in närmare på vad som hände mer än att jag hade en mindre lyckad
fotografering så nu efter maten har jag och Albin vart ute och testat utrustningen igen och det verkar funka!

Dessa goa kompisarna har hängt ihop sen dom var några månader, när jag och Camilla hamnade i samma mammagrupp på BVC. Vilken tur, att just jag hamnade i den gruppen, för vilken vän jag hittade där...

Som Albin har längtat dessa sista dagarna.
Idag var det då äntligen dax att få komma till dagis!

Vi möttes av massa glada barn och Emil bara satt i vagnen och tittade på alla med stora ögon.
Eftersom vi hört att det skulle vara ommöblerat så gick vi först in en vända och kikade men sen kunde Albin inte hålla sig längre utan sprang ut och började genast leken med sina kompisar.

Jag stod kvar en lång stund och pratade lite med fröknarna och sen gick vi ut och kramade storebror innan vi traskade hemåt igen. Emil somnade i vagnen och sover än, då passar jag på att dona med lite papper.

När vi ändå är inne på ämnet "dagis & fröknar" så tänkte jag bara passa på att göra ett litet förtydligande.
Det har debatterats rätt frisk på en del håll nämligen om just detta.

Jag vet att det heter Förskola & Förskollärare,
men här hemma säjer vi dagis och dagisfröknarna.

För mig har det (och kommer alltid) att heta just dagis, för att skola är något helt annat.
Bara så ni vet!

Igentligen heter det ju Lek & Boll men vi kallar det fotbollsträning

Det är så roligt att titta på dom!
Alla barnen springer åt olika håll, leker andra lekar och busar runt men dom har sååå roligt!
Han har full mundering på sig med både benskydd, fotbollssockar och handleds-svettband!

Idag när vi kom till mormorn så var klockan strax innan 16 och pappan skulle ju komma dit och klippa gräset med honom efter jobbet. Han var på baksidan och lekte med sin cykel och efter en stund var han borta (jag vet ju att han inte går någonstans) så jag till framsidan och då stod han där vid garageuppfarten och väntade på pappan.

Jag gick ut igen efter 10 minuter igen och sa att det nog tar en stund till innan pappa kommer men han var väldigt bestämd och skulle vänta till pappan kom. Jag satt inne med lillebror och pratade med mamma medan hon lagade mat och vid 16.45 ringde jag David och undrade om han var på G snart. Det var han så jag gick ut och skulle säja till Albin (då hade jag inte pratat med honom på kanske en kvart),
detta hittade jag, precis bredvid garageuppfarten...


Han hade somnat! På gräsmattan!

Lilla älsklingen!
Det var inte utan att det stack till lite i mammahjärtat när jag upptäckte att han hade somnat, i väntan på pappan. Han var så söt när han hade gjort sig klar redan vid 16. Han hade ställt ut sin gräsklippare, tagit på sig arbetsbyxorna och stod redo att börja klippa, bara pappan fattades...
Det är händer ju ofta nu för tiden, att vi får vänta på pappan, så det gjorde allt lite ont när han suttit där och väntat så länge att han somnat!

Sen kom ju David och då tror jag minsann att det stack lite i pappahjärtat med.
Vi började med att äta och sen klippte dom hela den gigantiska gräsmattan.
Nu sover han som den prins han är, världens bästa Albin!

Jag (och Albin...) vill önska alla bloggläsare en riktigt glad påsk!

Idag är det påskfest på dagis och Albin har gjort sig redo!

Jag har fotat lite på prov ute i studion idag och medan vi väntade på nästa "modell" så fick Albin återigen vackert sätta sig framför kameran. Visst är han duktig, våran kille?

Tänk bort den totala avsaknaden av frisyr, vi har tid hos frisören i morrn...