Morgonmysgrabbarna!
Vi är fortfarande ute på resande fot så det blir bara en liten
bild på mina finaste gossar i morgonsoffan.
BUS!
I fredags när jag kom hem var det high life hemma.
Alla pojkarna busade som bara den och eftersom jag var tröttare än tröttast (efter att ha varit i Älvängen och vänt för ett litet styrelsemöte) så satte jag mig i vår härliga puff med kameran och bara tittade på!
Vi har en babbycar och en wigglecart inne och det blir ju några race om dagen, även om jag avskyr det... Men snart är det vår och Emil börjar bli superduktig på bobbycaren så nu åker den snart ut den med!
Allra roligast är det ju klart med titt-ut-bus och att bli jagad...
Bygga lego/dublo är oxå en väldigt skojig grej,
som kan hålla den manliga delen av familjen, sysselsatt i timmar!
Men, inte händer det väl en endaste gång att det leks och busas utan lite gråt?
I alla fall inte här hemma. Jag tror kanske vi har lite för litet hus för inomhusbus för våra barn har blåmärken lite överallt efter att ha snubblat, ramlat eller bråkat med varann...
Emil, som den pajas han är, sitter bara och tittar på när brorsan slår sig, ingen sympati alls!
Men när man är såhär söt, så är man ju såklart förlåten!
Morgonmys!
Idag har vi haft riktigt morgonmys!
Vi äter ALDRIG i vardagsrummet men eftersom barnen skulle lämnas bort på förmiddagen när jag skulle jobba så var jag lite slapp och lät dom äta frukost till bompa!
Men eftersom jag hatar kladd och söl så blir det nog bara denna enda gången...
Påskfest!
Idag är det påskfest på dagis och grabbarna är klara som påskgubbar!
Emil ska ju inte följa med på påskfest men när jag målade brorsan så ville han ju med ha och det klart han skulle ha! Vi ska ta en liten sväng om lekplatsen medan vi väntar på att Albin ska bli klar.
Picknick!
Igår hade vi årets första picknick i vårsolen!
Jag, mormorn och barnen packade fikakorgen och gick till Höråsen och hade supermysig picknick.
Albin hade verkligen vårkänslor och sprang, hoppade och busade i skogen.
Emil hade fullt upp med att undersöka grenar, kottar, löv och ALLT annat som låg på marken...
Svar på tal
Allvarligt talat, man blir rädd när man läser denna text. Du menar att föräldrar som gör karriär och därmed skapar en trygg ekonomisk uppväxt för sina barn skulle prioritera annorlunda?!!
Har du någonsin tänkt på att dagis/skolan främjar barnens utvecklande?! Att "hemma-skola" sina barn är absolut inte främjande inför kommande skolstart och de får inte den sociala-kontakten heller för den delen.
Självklart vill jag svara på Carins kommentar.
För det första vill jag återigen trycka på att detta är mina tankar och mina känslor,
kring det här med barn, dagis, uppfostran mm.
Jag är hemma med mina barn på dagarna och jobbar (gör "karriär") på kvällar, helger och när mormor eller farmor kan passa någon timme hit eller dit. Så några ekonomiska bekymmer har vi då inte och skapar definitivt en trygg ekonomisk uppväxt för våra barn.
Jag vet ju inte hur ni prioriterar, men jag vet hur vi prioriterar. Bla har vi aldrig varit storkonsumerare på kläder och nu blir det nästan bara till barnen. Jag lägger inga pengar alls på smink, hudvård eller hår grejer. Vi åker inte utomlands på charter utan har vår lilla husbil som vi tuffar runt i. Alkohol och fester var det längesedan vi la några pengar på och jag älskar att stå i köket så vi äter nästan aldrig ute.
Detta är ju bara några grejer, men det är saker som gör att just vår familj mår bra och att vi får vara tillsammans mycket.
Vår äldsta son går på dagis och trivs som fisken i vattnet och jag älskar vårt dagis! För oss var det självklart att låta honom gå sina skolförberedande 15 timmar på dagis när vi har vart hemma med lillebror och det kommer vara lika självklart för oss att även vår yngsta son ska få gå sina 15 timmar när han blir tillräckligt gammal.
Vi vill inte på något sätt "avskärma" våra barn från dagis eller övriga sociala kontakter, men vi väljer att ta hand om och uppfostra dom till största delen själva. För mig har det tex vart väldigt viktigt att Albin skulle kunna prata ordentligt innan han började, så han kunde säga ifrån och berätta om vad som hänt.
Att små barn (under 3 år) skulle behöva dagis för sin utvecklig, det tror jag inte ett dugg på.
Att större barn har nytta av dagis, det tror jag säkert, men att dom behöver det, bull shit.
Vem jag än pratar med så ifrågasätter i princip alla varför vi väljer att ha barnen hemma.
Jag gör inget annat än att förklarar och försvarar mig i denna frågan.
Denna frågan som jag tycker bör vara så självklar för alla som har barn.
Jag har sagt det förut och jag förtydligar det igen att jag förstår och känner massor med folk som inte har möjlighet att vara hemma mer med sina barn och då är det ju jättebra att vi har alternativet dagis, där faktiskt väldigt många barn trivs väldigt bra.
Jag är ingen dagishatare på någotvis, jag tycker det är jättebra, men jag vill ha mina barn hemma när dom är små.
(Ja, jag vet att det heter förskola, men här hemma säjer vi dagis och sen blir det skola...)
Va långt det blev ;-)
Men jag hoppas i alla fall att jag fick svarat ordentligt, annars för ni hojta till.
Mina hjärtan!
Jomendetärlitemycketnusåatt...
Så det blir ett par videosar just nu.
Denna lilla filmen är från i morse. Båda barnen har vart så gulliga mot varandra hela förmiddagen. Lek, busat och myst tillsammans utan bråk en endaste gång. Det märks tydligt på Emil att han har saknat Albin dessa 2 dagar som han vart på dagis. Därför ska det bli extra skönt att få ro om varandra och bara vara i en hel vecka!
Det som hörs som ett diffust brummande ljud hela filmen igenom är Kajsa, som ligger i mitt knä och spinner...
Denna filmen är så EMIL så det är skrattretande!
Han kan bli såååå sur om han inte får som han vill och då ska han minsann visa det oxå genom att gå iväg och tjura...
Mer ute!
Dansar...
Medan mamman är iväg är det detta barnen ägnar sig åt hemma hos mormorn...
Överraskningar...
Jag älskar när jag kollar igenom minneskortet och upptäcker bilder som inte jag har tagit.
I bland få David för sig att fota lite, om kameran ligger nära till hands.
Här om dagen hade han visst busat och lekt lite med barnen och då var där en hel massa nya bilder som jag inte kände igen, men ack så roligt!
Albin är inne i en fas nu, han ska göra miner och grejer varje gång man tar fram en kamera. Emil sitter fortfarande som en fågelholk med tungan på tork om han har fäst blicken på något intressant...
Vår bebis har dessutom fått ordentlig kläm på det där med att rulla och kasta bollar.
Nu ska vi leka med bollar i tod och otid. Så fort han kommit över en boll så kommer han och vill leka.
Mina fina ungar!
I går passade jag på att smita ut och städa av ordentligt i studion efter juluppehållet och med mig hade jag hjälp.
Albin följde med ut och hjälpte till med både dammning, dammsugning och golvtorkning.
När vi var klara monterade vi ihop blixtarna och passade på att provfota lite och rätt som det var dök det upp en nyvaken lillebror och ville vara med och det fick han ju!
Det är alltid betydligt enklare att ha en vuxen till som kan hjälpa till men det hade jag inte så det blev bara några provbilder och visst är dom väl söta, mina båda små?
Tallrik? Vem behöver det...
Som jag tidigare nämt så är rostat ris (eller puffat ris/Vårgårda ris) en fantastisk bra sysselsättning.
Se bara här hur roligt ungarna hade medan jag lagade mat. Dessutom får man torkat golvet minst en gång om dagen oxå för efter sånt bus känns det bäst att få torka av ordentligt...
Mammahjärtat bultar!
Mitt arma modershjärta svämmar över av kärlek till dessa båda killarna!
När man hittar båda grabbarna såhär på morgonen, tätt ihop i soffan, kollandes på "bompa" så blir jag alldeles varm! Dom älskar ju varandra, även om dom kivas ibland.
Emil är mycket gosigare av sig än va Albin har varit så när han kommer intill, lutar han gärna huvudet och riktigt gosar in sig, vilket han gör här ovan, på brorsan...
På den sista bilden är han då inte så gosig, men busig till 1000 är han minsann!
Jag hinner knappt med längre när vi ska upp för trappan, snabb som en vessla är han!
Lite filmklipp....
Julafton 2011
Just nu, mitt i stök, städning, tvättning och brödbak...
Ibland kan dom....
...mina älskade ungar!
Här om dagen lekte dom tillsammans på Albins rum i flera timmar (nåja, ett par timmar i alla fall!), hur bra som helst! Inte ett ljud av gnäll eller skrik. Inget ret, pet och kiv!
Annars har dom redan börjat kivas en del, retas och hålla på.
Jag var lite oförberedd på att det skulle komma såhär tidigt, från Emils sida alltså.
Det är väl klart att det oftast är Albin som retas men det händer även att Emil petar till storebrorsan.
Emil har börjat klättra. Överallt ska det klättras, upp på lådor, ner i lådor, upp i soffan, i trappor, ja you name it!
Man får passa varenda sekund numera för han är ju inget vidare haj på att ta sig ner, utan det är huvudet först.
Han har kommit på att han kan köra fram Bobby Caren till soffkanten och klättra på den för att komma och upp och när jag beklagade mig hemma hos mamma & pappa så meddelar pappa stolt att det har han minsann lärt honom... Mmm, det tackar vi för pappsen...
Kurvor...
Mina barns olika vikt & längd kurvor.
Lite skillnad kan man säja. Jodå, det är Emils till vänster...
Prickarna har minskat!
Nu har vi smörjt med hydrokortison i 2 dagar och han har blivit bättre!
Antalet prickar har minskat avsevärt och så då även klådan så i natt har han sovit hela natten utan att jag behövt gå upp och smörja och så, skönt!
Däremot fick Emil feber i går eftermiddag och då var det inte mycket med honom, stackarn!
Jag märkte inget på morgonen, han åt frukost (kanske inte lika friskt som hhan brukar nu när jag tänker efter...) i vanlig ordning och sen kom ju farmorn hit och passade medan jag åkte och gjorde lite ärenden i staden.
Han hade varit som vanligt, ätit middag och somnat som en klubbad säl efter maten, ute i vagnen och när jag kom hem så åt jag lite lunch (svängde ihop en supersmarrig omelett!) och sen kom mormorn hit och vi gav oss iväg till MAGI-mode som har utförsäljning (dom ska flytta till stan).
Emil vaknade medan vi var där men då var vi nästan klara så jag klädde bara på honom en overall och sen gick vi hem igen och då märkte jag att han var lite varm och gnällig. När mormorn åkt så tog jag febern och då hade han 38,5. Vi kröp upp i soffan och satte oss och där satt han, still i mitt knä i 1½ timme, då är man verkligen inte kry om man heter Emil...
Jag messade pappan som fick åka och hämta Albin och köpa lite mer mjölk till Emil (vi smygstartar med laktosfri än så länge och han är helt GALEN i mjölk, han med...). Medan han satt kvar i min famn i soffan slök han en hel flaska mjölk och sen blev han piggare och orkade gå ner och busa med storebror som kommit hem.
Jag var och tränade på kvällen och när jag kom hem hade David tagit hand om båda våra sjuklingar så Albin låg redan och sov, insmord och klar och Emil låg och slumrade i pappans goa famn efter vällingen, med en alvedon i kroppen så han skulle somna gott.
Han somnade gott oxå och jag förberedde mig på yttligare en natt med vakna barn men dömm om min förvåning när jag vaknade vid 4 av att Emil ville ha välling, och sen bara somnade om för att sova till 8 i morse! Albin hörde vi inte av heller på hela natten utan han gick upp så fint och satte på barnkanalen vid kvart i 7.
Nu har vi ätit frukost och eldad upp första siffran på vårt superfina nummerljus som jag fått av Camilla. Kalendrarna är öppnade och Emil hade gärna ätit upp luckorna om han fått (han har fått dille på att köka papper!).
Jag får se hur det blir här nu på morgonen, helst hade jag velat åka en sväng till Rönnås Lada och provfota med mitt nya objektiv, men vi får se hur barnen har det, annars åker jag helt enkelt dit lite tidigare i eftermiddag.
Bara en månad kvar!
Nu är det nära, bara en månad kvar, på dagen faktiskt!
Denna månaden är den bästa på hela året och jag har längtat efter den hela året oxå.
Såhär gulliga ungar hade jag förra julen, nu är busungarna något större och säkert blir denna julen inte alls lika stillsam, men ack så mysig!
Buspojkarna!
Just nu sover Emil, men precis innan dess såg det ut såhär....
Provfotat...
Idag har jag haft barnen med mig ute i studion på en liten provfotning inför Julmarknaden.
Om det gick bra?
See for yourself...
Emil håller på att få nya tänder så han är verkligen inte att leka med, dessutom har jag insett (mer än en gång...) att det inte är helt lätt att fota sina egna barn. Jag hade givetvis mormorn med mig men det var inte alls Emils dag idag och han var sur mest hela tiden.
Albin då?
Jomen den gossen, han är då from som ett lamm...
Jag fick faktiskt några som inte var helt kassa och jag har ju många dagar på mig att försöka få till det
(om jag hinner då vill säga, nu börjar det lixom köra ihop sig).
Innan vi började fota så hade vi faktiskt en helt ok förmiddag med en ordentlig power walk i Höråsen,
fika hemma hos Albins bästis och en kik i deras nya hus, handling och innan middagen fick vi även gjort 5 olika sorters tunnbrödsnittar som David hade med sig på ett möte i kväll.
Nu går ögonen lite i kors här uppe, Emil sover inte så bra på nätterna nu när tänderna ska upp så jag får nog gå och lägga mig så jag hinner få några timmar innan han vaknar och är arg...
