Att ha gjort VMX-tävling i Getinge!
Alltså denna killen!
Han gör sina föräldrar så stolta så vi nästan spricker.
Idag var det dags för näst sista tävlingen i VMX-cupen för i år, i Getinge.
Nästa helg drar vi till Uddevalla för Superfinalen!
Albin & David stack hemifrån tidigt i morse, medan jag och Emil fortfarande snarkade gott (eller ja, gott och gott, Lolan var ju jätterastlös efter att grabbarna åkt så hon kom upp och lekte med mitt hår...).
När vi ätit frukost och packat in allt i bilen så åkte vi vidare och hämtade morfarn för att möta upp brorsan i Getinge och kolla på när världens absolut bästa unge kör cross (ja, lite partisk är jag nog allt).
Vi var nere i Getinge vid halv nio och vid nio var det dags för träning, följt av förarmöte och tidskval.
Albin kvalade så han fick välja som nummer 6 på grinden och döm om vår förvåning när han drar iväg och är tvåa i starten!
Han höll sedan en tredje plats nästan hela heatet innan han blev omkörd och hamnade fyra för att sedan sluta femma efter att ha blivit omkörd när det flaggades gulflagg, vilket är förbjudet, man får inte lov att köra om på gulflagg så det var en ledsen och väldigt frustrerad kille som kom in i depån efter målgång.
Han är så himla lik mig på det där. Det finns få saker jag ogillar så mycket som fusk och när folk inte kan hålla sig till reglerna! Jag är väldigt (VÄLDIGT) nöjd med att jag lyckades hålla mig ifrån att gå fram till personen i fråga och dennes förälder och fråga om denne inte kan reglerna...
Vi tog matpaus och peppade så gott vi kunde men jag märkte på honom att det stack som en tagg i honom att han blev orättvist behandlad.
I andra heatet gjorde han en favorit i repris och tog sig fram så han var tvåa i starten!
Herregud va vi hejjade på honom från bakom staketet där vi stod men redan efter ett par varv så tappade han mer och mer och vi fattade ju att det var något.
När han kom in var han väldigt besviken.
Mest på sig själv tror jag för han är en sån galen tävlingsmänniska och han sätter så himla höga krav på sig själv så det är inte klokt. Denna underbara lilla varelse som tar så mycket ansvar, alltid kommer i tid, glömmer aldrig saker och håller så hårt på regler och principer.
Jag och morfarn körde hemåt strax innan David och grabbarna, för dom skulle vänta på prisutdelningen och vi ville komma ut innan alla andra skulle ut och ner för samma slingriga lilla grusväg.
Jag fick bilder från prisutdelningen när jag kommit hem.
Jag bestämde mig för att skämma bort lite extra så när grabbarna kom hem hade jag förberett två paket till båda på trappen. Himla bra att samla på sig lite smågrejer när man är på Gekås...
Jag skrev två små lappar och hängde om paketen och Albin läste högt för dom båda när dom kom hem.
Två mindre paket Super Heroes-Lego fick dom.
Emil ville inte gärna följa med, han är ju inte superintresserad av tävlingen och lallar lixom mest runt för sig själv, kollar läget med grannarna, fyller på vatten, hänger på storebrorsan ibland och vill mest bara fika och äta jämt.
Men idag fanns det ju inte val, mormorn jobbar och det var fint väder så då kan man gott hänga ute hela dagen lång.
Det var två mycket trötta killar den där pappan kom hem med...
Efter att ha vaknat till liv och byggt ihop sina legogrejer så stack dom över till grannen och har lekt ute med grannbarna till halv nio i kväll och då var det inga rena barn jag fick in.
Nu har dom ätit sen kvällsmat och ska strax kila i säng.
Jag och maken passade på att ta en kvällsmat på tu man hand medan grabbarna var ute och lekte.
I morrn har jag pappersarbete och sen har vi utcheckande gäster så det blir tvätt och städ, ett pass på simskolan och lämna bilen på verkstan med men annars hoppas jag på en lugn dag, med familjen och en god söndagsmiddag.
En kväll på crossbanan!
Idag har livet varit precis lika fullproppat som det brukar nu för tiden. Jobb på Handels hela dagen och sen hem och racer-packa för en kväll ute på crossbanan. Det är tredje gången denna vecka jag är ute på Anneberg. Tur man gillar cross, damm, avgaser och högt tempo.
Emil ville inte hänga med idag så morfar förbarmade sig och hängde med honom. Han låg så fint i sängen, duschad och klar, när vi kom hem.
I morse skulle han tvunget ha dessa leggings på sig till skolan. Albin varnade förbarmande, på en storebrors vis, om att andra barn kanske kan komma att ha åsikter om Emils byxor. Men han bryr sig inte. H a n är så skön, vår minsting.
Även denna minsting är rätt skön...
Hon bara måste vara med!
Nu måste jag försöka sova lite. I morrn är det beställningar, bakning, styrelsemöte, medlemsmöte och sen jobb till 21.15.
Galet varmt!
Jävlar i havet va hett det har varit idag!
Jag började min arbetsdag kl 8 i morse med att köra ner till Halmstad och avdelningen för att starta igång gruppen och sen körde jag och min kollega för dagen till Varberg där jag hållit till och jobbat resten av dagen.
När jag slutat kl 17, så räjsade jag hem, hämtade 3 paket på två olika ställen och sen snabbt hem, lämna av paketet, slänga i mig en drickyoghurt och sen direkt ut till banan där familjen var och tränade. Alla tre faktiskt. Tränade alltså.
Jo, David har lånat en hoj som han körde med.
Albin körde riktigt bra idag och Emil fixar numera lilla banan utan några som helst bekymmer. En gång fick jag springa bort och hjälpa honom upp och kicka igång och det var när han kört vält i uppförsbacken.
Vädret var varmt. Lite väl varmt kanske...
Nu måste jag nana. Är döds trött.
VMX i Älvängen!
Igår var vi i Älvängen hela långa dagen.
Dagen för mig och barnen började strax efter kl 5 på morgonen, för mannen startade den ännu tidigare.
Det var finfint väder och bra stämning.
David, pappa och barnen åkte upp vid halv 6 på morgonen, jag åkte strax efter 7 i egen bil, eftersom jag skulle dra så fort det var klart för att hinna på en tjejfest på kvällen.
Albin var nog lite nervös inför första heatet men jag tror nog att jag lyckades peppa ganska bra. David och pappa har nog att göra med sin egen nervositet så jag får ta mig med det där peppet.
Efter varje heat/träning/kval så tog jag av Albin tröjan och skydden och masserade armarna med den finfina bäversalvan (någon sorts liniment alltså) vi köpte åt mina lår i Österrike.
Det gick jättebra för Albin, han hamnade på en 12 placering i totalen i B-finalen som han är nöjd med och såklart även vi. Albin är väldigt analyserande och tänkande i sitt körande och han tar mycket hänsyn när han kör vilket vi tycker är bra nu i början. Han tuffar till sig lite varje gång och det lär komma med tiden, det där galna, så det känner vi ingen brådska med att skynda på direkt.
Emil då. Jo, men Emil, han är ju som han är. Eftersom han liksom är uppvuxen på diverse crossbanor så håller han sällan koll på själva race'en, han är alltid väldigt upptagen med att göra annat...
Igår tex hittade han en finfin skog och kom och fyllde på min hand med kantareller där jag stod.
När Albin kört klart sitt heat och såg vad jag hade i näven så knallade även han med Emil upp i skogen (det var alltså precis intill banan, jag såg dom hela tiden från där jag stod) och vi fick knyta ihop hans tröja för att dom skulle ha något att plocka i.
Jag kom inte iväg alls lika tidigt som jag planerat och efter noga övervägande av lite olika faktorer så kom jag fram till att jag nog ändå fick bli hemma och det var nog ett väldigt rätt beslut eftersom hela familjen somnade kl 21...
På fredagen var vi ju dessutom på galej/höstevent på Gustavssons Byggmaterial här i Tvååker med god mat, härlig musik, poängpromenad, finfina utställare och riktigt god stämning!
Vi fick dessutom det skönaste jäkla väder man kan tänka sig!
Mamma poserar i solen efter en runda poängpromenad i väntan på maten.
Det var så himla fint ordnat och efter middagen på kvällen var det prisutdelning och finfina priser delades ut.
Morpegrisen hade en egen liten utlottning av sina riktigt eftertraktade underkläder med tryck och gissa vem som plockade hem en av de vinsterna, jodå, lilla papps!
Vi stannade ju inte så länge eftersom vi hade massor att dona med inför lördagens tävling.
David hade lite mek kvar och jag hade maten att ta hand om. Pastasallad att göra, mackor att bre och förbredelser med packning och annat.
Nu ska jag dessutom iväg och jobba om en knapp timme och sen väntar fackligt arbete i så gott som hela nästa vecka.
Att ha mycket för mig
I dag knallade vi bort till skolan i vanlig ordning i morse och när jag kom hem fick ju jag bara precis tagit hand om några grejer på kontoret innan jag slängde på mig Handels-tröjan och åkte till Gekås för några timmars jobb med mina kollegor där.
Efter det fick jag snabbat mig hem (och löst lite barnvakt med pappa i telefon på vägen) och snabbt som ögat bytat om till cross-morsa-outfiten för det var bara att åka direkt när jag kom hem.
Stolt som en tupp, i vanlig ordning, åkte jag lite tidigare hem från crosskolan för att hämta upp Emil hos morfar och få honom i säng i tid.
När jag fått båda kidsen i säng och även hunnit vända mig i duschen själv var det dags att rapportera in dagens arbete.
Nu är jag galet trött och ska dessutom ladda för att jobba på Ica i morrn, för första gången sen innan midsommar, så jag lär behöva min sömn.
Att ha jobbat undan!
Idag jag jag varit på Handels och jobbat undan en jättehög (högen på bilden är ungefär en tredjedel av hela högen) inför kampanjen som drar igång nästa vecka.
Lite lätt stressad när jag körde därifrån för att hinna hem innan David och Albin skulle iväg och träna, så blir det extra frustrerande när dom ÅTERIGEN grejar med E6an mellan Varberg-Halmstad...
Väl hemma fick jag och Emil ta hand om lite vardagspyssel som tvätt, disk och handling. Vi blev uppdaterade från Älvängen på hur det gick.
Det blev rätt sent innan dom kom hem så det kan bli en trött kille som ska upp i morrn.
Sen sist...
Älskade katter!
Vår stora, älskade tös Kajsa har varit sjuk så jag har spenderat en ansenlig mängd med tid på olika djurkliniker/sjukhus tillsammans med henne de senaste dagarna men för att göra en lång historia något kortare så är hon hemma och redan efter första omgången antibiotika (igår kväll) så är hon mycket bättre och vi känner att vi fått vår älskade Kajsa tillbaka!
Hon har sedan i början av veckan "väst" onormalt mycke när hon andas. Hon är ju kort i nosen som hon är så hon låter alltid lite och har alltid gjort men nu var mer än vanligt och hon gjorde konstiga grejer med munnen, som om hon klykte sig. Hon gick även undan och la sig på konstiga ställen och låg ner mer än vanligt.
Efter att ha röntgats två gånger, tagit 5 (FEM!) rör blod på två dagar (givetvis inte lika stora rör som till oss) så hoppas vi att det är en mildare variant av någon slags övre luftvägsinfektion.
Antibiotika, morgon och kväll i 8 dagar och en återbesökstid i nästa vecka.
Men som sagt, hon är redan våran gamla goa katt.
I natt hoppade hon upp till oss i sängen, la sig bredvid Davids kudde och satte igång att spinna som en gammal skördetröska och det har hon inte gjort sedan i onsdags! Dom konstiga lätena är borta och även klykningarna. Hon äter glatt sin medicin inlindad i en bit skinka och ligger inte ner som innan.
Sen har vi ju det lilla yrvädret.
Hon som kan somna överallt, hur som helst och när som helst.
Idag har jag hållt på med förberedelser inför en stor bröllopstårta så jag har stått i köket precis hela dagen och donat och då passade det extra bra att grabbarna stack och tränade en sväng så jag fick vara i fred i alla fall en stund.
Det hade gått jättebra för Albin idag, trots två vurpor.
Nu tar vi natt här hemma.
Jag ska bara få lilla Viola med på noterna, hon är nämligen på värsta bushumöret...
Crosskolans första dag!
Japp, nu är det verkligen igång!
Crosskolans första dag har varit idag och maken är precis inkomen efter att ha lastat ur och grejat klart.
Crosskolans första dag har varit idag och maken är precis inkomen efter att ha lastat ur och grejat klart.
Emil var med ute och körde idag men eftersom jag fortfarande vill att han kommer i säng i tid så följde jag efter i min bil så vi kunde åka hem lite tidigare.
Albin körde på som bara den och det är så jäkla härligt att se hur ungen suger åt sig av vad tränaren säger.
Idag var det galet mycket fokus på innerkurvor och just innerkurvor blir ju gärna spåriga och det gillar inte Albin men idag var det just precis det som det var fokus på och Albin gjorde det så himla bra!
Man märker verkligen att han lyssnar, tar åt sig och kör så som han blir tillsagd.
Min stora.
Min älskade, stora unge.
Vilken kämpe han är. Han ger sig aldrig (ja, det kan vara så att det finns i generna på båda sidor)! Han kämpar och sliter. Han gnäller sällan, är galet självkritiskt och tar enormt med ansvar, så denne behöver man överösa med kärlek...
Emil var ju också med ute idag och körde!
Han kör inte med crosskolan än, han behöver känna in bromsar och få bättre koll på jämnare gas bla men idag tycker jag han fick kläm riktigt ordentligt mot tidigare!
Han får en bana som vi bygger upp av koner, med både långa kurvor, skarpare kurvor (serpentiner), raksträcka och ett ställe där han måste bromsa med bakbromsen. Så idag gick det som hejsan!
Han får en bana som vi bygger upp av koner, med både långa kurvor, skarpare kurvor (serpentiner), raksträcka och ett ställe där han måste bromsa med bakbromsen. Så idag gick det som hejsan!
I de stora grabbarnas paus fick han både publik och ett och annat expertråd.
Nu ska vi knyta oss här hemma strax. Jäklars va trött man blir av några timmar ute på banan.
Jag brukar försöka vara med så mycket jag kan, vi föräldrar behövs som flaggvakter men även ute på banan när någon vurpar. Jag brukar försöka ta med mig kameran ut, tycker det är roligt att det finns bilder på ungarnas aktiviteter.
Måste även slå ett slag för den här.
Vilken make alltså.
Jag valde rätt (eller om valde mig, det är lite oklart det där ;-)).
Så hängiven, så engagerad och så genomsnäll!
Han har lite för många bollar i luften ibland och då sviker minnet men alltså, han är en 10, helt klart!
Första crosstävlingen avklarad!
Stolt som en tupp över sin pokal är han, vår stora, älskade unge!
Idag var det dags för Albins allra första crosstävling.
Han var riktigt laddad men ändå lugn och cool tycker jag.
Då var det värre med pappa/tränare/mekaniker/coachen David...
I går hade stackars maken huvudet precis fullt och han var virrigare än vanligt men det löste ju sig hur bra som helst till slut.
Jag och Emil passade på att ta liiite längre sovmorgon än dom båda stora grabbarna så vi låg kvar till sjusnåret innan vi klev upp och käkade frukost och bestämde våra planer för dagen.
Emil var inte jättesugen på att hänga med till Anneberg idag så när han fick veta att Julie skulle till mormorn och dom skulle plocka svamp så var det ju bestämt, det skulle han bara med på.
Jag och Emil packade matsäck till honom och sen körde jag honom till mormor innan jag åkte ut till Anneberg och var där vid 9. Precis som vi är vana vid efter att ha hängt på så många sidvagnstävlingar genom åren så det inte ens går att räkna, så börjar dagen med ett träningsheat följt av ett tidskval och det blev trångt minsann, 42 65cc ute på banan samtidigt.
Efter en 33:a plats eller så i tidskvalet var det dags att hoppa i Varbergs Motoklubbs tröjan!
Så galet spännande det var och vilka heat han gjorde, våran kille!
Från att ha haft en bästa varvtid på kvalet på 2:38 till att köra ner sig till 2:25!
Han gled in som 9:a i första heatet, 10:a i andra heatet och fick en totalplacering som 9:a i B-finalen!
Som sagt, vilken toppendag!
Emil hade haft det precis hur bra som helst i svampskogen och innan jag körde och hämtade upp honom så körde jag ut till Strömma med en liten beställning till ett bröllop och medan jag ändå var där så stannade jag en stund och kikade på bröllopet och gosade med Daisy som är världens mysigaste lilla unge!
Emil hade haft det precis hur bra som helst i svampskogen och innan jag körde och hämtade upp honom så körde jag ut till Strömma med en liten beställning till ett bröllop och medan jag ändå var där så stannade jag en stund och kikade på bröllopet och gosade med Daisy som är världens mysigaste lilla unge!
Hon är 2 månader nu och låg så snällt och fint i min famn så, med stora ögon, medan jag vaggade lite, pratade med Marina som bakade bullar och vaggade lite till.
Sen kom regnet och jag åkte och hämtade minstingen, hem till kärlekskranka (och hungriga) kisar och in med kvällsmaten i ugnen.
Här hemma har det sovits en bra stund redan. Albin somnade innan åtta, Emil strax efter och David där någonstans också tror jag men det är bra. Alla har vi varit igång hela dagen och David ska dessutom ut till banan och vara funktinär hela dagen i morrn medan jag ska med Albin på fotbollsmatch och sen checka in gäster. Fullt ös i morrn med, med andra ord.
Sa jag att jag älskar detta?
Livet med fart. Livet på crossbanan. Att få känna sig levande och veta att barnen är ute, rör på sig och mår bra. Jag älskar!
Sov gott mina vänner och ha en goer helg!
När huset och ens säng är för varm
Då blir det såhär när det är dags att sova.
Båda kidsen fick lov att somna ute där det var betydligt mycket svalare än inne. Det tog inte många minuter innan båda två sov djupt.
Pappan fick tvätta och fixa med crossen medan grabbarna somnade brevid mig.
Det har ju varit precis galet varmt idag och Albin och David har varit på Anneberg för första dagen på träningslägret som Varbergs MK ordnar.
Jag hade jobb här hemma så jag hann inte ut idag men David meddelade att han var precis hur grym sin helst där ute idag.
Som väntat var alla tre så varma när dom kom hem att det bara fanns en enda utväg...
Nä, nu måste jag sova här, denna jäkla värmen suger musten ur mig fullständigt.
Två stolta föräldrar
Idag har vi i vanlig ordning hängt på Annebergsbanan och tränat cross. Med en liten skillnad, idag har Emil varit med och tränat ordentligt för första gången.
Både jag och David sa det till varandra nu i kväll, vi är så jäkla stolta! Vilka killar vi har! Vilka kämpar!
Emil kommer bli farlig, han har verkligen inte riktigt samma "spärrar" som Albin har ibland.
Han lärde sig jättefort och när han kört ett tjugominuterspass i ett streck så frågade jag om vi inte skulle ta en paus.
- NEJ!
Ok, det var bara att köra på då.
Det var inte utan att det var lite skönt att byta barn ett pass, så fick David ta Emil medan jag kröp upp i flaggvaktstornet och höll ett öga på Albin (som förövrigt körde hur grymt som helst och egentligen inte alls behövde mina övervakade ögon eller välmenande tecken).
Efter en fullständigt fullspäckad dag idag så var det verkligen den bästa anslutningen att vara ute på banan. Nu snarkar alla gott här hemma och jag ska göra dom sällskap.
Har jag tur så ser det ut såhär även i morrn på morgonen...
Att ha sugit åt sig massor med kärlek!
Idag har vi pysslat med en himla massa grejer.
Handlat, tvättat, packat, lagat mat och varit på crosskola bla.
I morrn bitti åker grabbarna med min pappa och min bror till Holland för att kika på helgens Moto GP i Assen så vi har förberett för det mest hela dagen.
Albin har haft sin kompis Oscar här och han ville gärna hänga på till crossbanan med så det fick han.
Jag lämnade Emil hos mormor & morfar innan jag körde ut till banan och när jag kom ut så småregnade det men det avtog nästan direkt och blev sol och blå himmel. Det var ju redan rejält kladdigt på banan och ungarna välte som furor överallt så jag fick inte alls knäppt så många bilder som jag ville, nu när jag ändå hade kameran med mig ut. Jag fick flagga för glatta livet.
Albin lyckades tappa sin växelpedal (?) idag med och i geggan var den stört omöjlig att hitta, trots att David gick och letade några vändor när han vart nere i depån och satt på den gamla.
I kväll har jag packat ut det sista i husbilen och nu sitter jag faktiskt och kollar på fotboll.
Jo, men jag vill ju gärna suga åt mig av så mycket kärlek jag bara kan även av maken och då får jag vackert sitta här och titta. Sen gör det inte så himla mycket, jag kan tycka det är lite spännande när man väl följer det.
Emil ville verkligen också gosa så mycket han bara kunde vilket resulterade i att han nu ligger såhär.
Jodå, han snarkar så gott så, brevid mig.
Ögonbrynet läker fint, fast jag har varit tvungen att stripea om det då Emil fick för sig att han minsann inte ville ha någon tejp mer och helt sonika bara ryckte bort den som satt där...
Nu ska jag bära upp lillebror och krypa upp i knäet på maken.
Att ha gjort ytterligare en crosskola!
Vilka underbara människor det finns!
Det här är en utav 5 grupper som tränar varje onsdag mellan 17-20 ute på annebergsbanan.
Fem engagerade tränare som tränar dessa barn och ungdommar.
Det är helt fantastiskt att se utveckligen hos barna och jag växer flera meter av stolthet när jag ser hur Albin lyssnar noga på sin tränare och verkligen försöker göra precis allt som han fick till sig, som en liten svamp.
Det är ju såklart inte alltid som så att allt fungerar helt smärtfritt och idag var det växeln som lossa ett par gånger och som behövde fixas till.
Tur att det alltid finns en pappa till hands när man behöver en.
Mamman gör inte skitstor nytta där ute, springer runt och fotar, har med sig mat och påminner om att DRICKA i varenda paus, håller crossarna när tränaren behöver låna våra grabbar och viftar med gulflaggen när någon ramlar.
När det är lite samling på banan går det ju att fånga andra saker i kameralinsen...
Eller som tex den här.
Vad skulle jag göra utan denna fantastiska man vid min sida?
Jag skulle bli halv. På riktigt.
Jag vågar aldrig längre tänka så långt, som att det skulle kunna hända honom något. För min hjärna får kortslutning då, om jag försöker tänka tanken att han en dag inte längre finns vid min sida, så säger hela kroppen ifrån, att det går inte. Sånna tankar får inte förekomma. Punkt.
Nu är vi alla rena (för det var vi nämligen INTE när vi kom hem från crossbanan, jäklar i havet va det dammade och det är nästan värre än geggan som blir när det regnat, dammet sätter sig ÖVERALLT!) och barnen somnade som små änglar direkt och nu ska jag och krypa till kojs tänkte jag.
I morrn väntar nya spännande projekt med Handels!
Det blev en annorlunda söndag...
Jag sov ju ensam mellan lördagen och söndagen eftersom Emil så gärna ville sova ute på banan,
i husbilen brevid David.
Det hade gått alldeles utmärkt även om det tagit en bra stund innan alla somnat.
På morgonen åkte jag ut och hämtade Emil.
Det var dags för alla crossförarna att samlas och David behövde greja med det sista på hojen.
Emil gjorde som han brukar innan jag kom och hämtade honom.
Var överallt och ingenstans.
Förmiddags träningen för Albins del hade gått jättebra och även om dagen innan hade varit ganska hård med många träningspass så var han väldigt taggad.
Jag och Emil var hemma och förberedde en riktig brakmiddag till kvällen.
Vi hade tagit upp en stek och förberedde för en rejäl söndagsstek med diverse tillbehör.
Emil är ju en mästare på att leka för sig själv så han höll på för fullt med sitt medan jag donade i köket.
När steken var färdigbrynt runt om och skulle ligga och småputtra i några timmar så gick jag upp och satte på mig en tubtop för att sätta mig i solen en stund.
När jag precis fått på mig toppen så ringer det på hemtelefonen (Tack och lov att vi har den!) och då var det en mamma som hette Mona som var ute på motorbanan och som hade sett när Albin vurpade och tagit hand om honom. Dom hade försökt ringa David för fullt men han svarade inte. Det är ju liksom lite svårt att höra telefonen när 86 stycken crossar rör sig runt på banan, fullt förståligt.
Hur som helst så sa Mona att Albin själv trodde den var bruten och att han ville att jag skulle komma. Jag ringde mormor direkt och bad henne skicka bort morfar hit. Det tog i runda slängar 2 ½ minut sen var han här och jag körde ut till Anneberg. På vägen fick jag tag i David som inte visste något men jag informerade honom och han sprang bort till Albin.
Det tog inte mer än 16 minuter från det att jag fick samtalet, tills dess att jag svängde in på motorbanan. Då hade dom fått av han tröjorna, lagt armen i ett stöd gjort på ett gäng crosstidningar (som Albin är väldigt glad att han får behålla) och en underställströja med en isklamp på. Det där stödet hängde sedan med honom ända tills han fick gips. Dom hade även fått i honom en halv alvedon så när jag kom så tog jag bara hela ungen med mig och körde in till Akuten.
Där va, tack och lov, ingen kö så vi behövde bara vänta i ca 5 minuter och när vi kom in för första bedömningen fick han ipren med så han var rätt ok. Jag var faktiskt lite fundersam eftersom han inte verkade ha mera ont. Armen runt armbåden var sjukt svullen och svullnade bara mer ju längre tiden gick men han var ju så smärttålig, min hjälte!
Vi åkte upp till röntgen och lagom till vi satt där och väntade så kom David som hade fått packat ihop alla sakerna och kört ifrån banan. Jag satt med Albin på röntgen och David stod med sköterskorna och kollade på bilderna. Den var solklart av sa David när vi åkte ner igen...
Det bestämdes att de skulle försöka lägga armen tillrätta och gipsa för att sen röntga igen. Om det funkade som dom hoppats så skulle han få komma hem, annars skulle det nog behöva bli operation.
Vi bestämde att jag skulle åka hem, lösa av morfar och ta hand om den stackars steken som fortfarande stod på spisen och puttrade...
Innan jag gick kom dom in med Oxynorm (morfinliknande) till Albin så han var väldigt uppåt när jag gick.
Det tog ju sin lilla tid och både David och Albin blev väldigt hungriga.
Jag gjorde ju i ordning steken hemma så jag och Emil fick äta brakmiddag själva men sen blev det bestämt att det blir operation och då ville David komma hem och duscha och äta.
Så jag ringde morfar igen och tog en snabb dusch, sen åkte jag in och löste av David som åkte hem.
När jag var där så fick vi besked att vi slipper åka till Göteborg (skönt!) utan dom löser det i Varberg men vi fick stanna över natten. Albin skulle vara fastande från midnatt så han skulle äntligen få äta något!
Droppet kopplades innan vi visste hur det skulle bli.
Så fick vi åka iväg och få ett eget rum på en avdelning.
Där fick vi en underbar sköterska som kom med mat till min hungriga krigare.
Efter maten gjorde vi i ordning honom för sängen. Det var sent, han åt inte innan strax efter kl 21 och det var ju lite lagom trixigt att kissa, tvätta sig och klä av sig med ena armen i paket och andra fast i en droppställning...
Men det löste sig, vi hjälptes åt och tillslut låg han i sängen. Det började göra ont i armen och sköterskan tyckte det kunde vara bra om han fick någon smärtlindring innan natten.
Han hann dock somna till innan hon kom in, men vaknade och då kopplade dom bort droppet, gav Alvedon och Ipren och bäddade sängen som pappan skulle sova i. För det hade han bestämt, pappa skulle sova brevid honom på natten.
Vid strax efter 22 kom David och det var hög tid för mig att åka hem och lösa av morfarn som suttit hos Emil nästan hela eftermiddagen/kvällen. Så vi sa godnatt och jag åkte hem.
Det var väldigt tomt där in i somrummet där vår lilla vithåriga lilla pojke brukar ligga och i morse gick Emil i vanlig ordning in där och kikade. Jag var vaken och hörde hur han funderade och sen ropade
- Men mamma, vart é Albin någonstans!?
Så vi gosade ner oss en stund i min säng innan vi gick upp och åt frukost och pratade med pappan och Albin i telefon.
Nu är Albin inne på operation och jag väntar på besked. Tänkte åka bort med Emil till mormorn och se om jag kan göra någon nytta. Försäkringsbolag ska ringas och lite annat praktiskt.
Fortsättning följer...
Årets första crossträning!
I helgen var Albin och körde cross för första gången i år. Med sin crosskompis givetvis.
Det var en väldigt nöjd och trött kille som kom från den träningen. Jag fick denna bilden av David från när dom åkte hem.
Är man så trött efter träningen så hoppar man ur kläderna på stället där man står tydligen...
Nu ser vi fram emot en riktigt fin säsong på crossbanan!
Albin bytar upp sig...
Så var då redan 50cc för liten...
Vår stora kille isar sig vara en hejare på det där med att köra cross så i veckan var vi nere i Skåneland och hämtade hem en större hoj, en 65cc.
David var lite rädd att det skulle ställa till problem nu när det blir lite mer på riktigt, med växlar, koppling och så men det visade sig gå precis hur bra som helst och Albin älskar det!
Den är ju såklart lite större och tyngre så han når inte ner riktigt men det går riktigt bra ändå och det dröjer nog inte länge innan han gör det.
Pappan tycker inte alls att detta är roligt, nej då ;-)
Här visar David honom växlarna och hur det funkar.
Den mindre crossen spar vi nu till Emil och man kan säg att han längtar...
Den där födelsedagspresenten...
Jodå, han gillar sin present, ganska mycket...
Givetvis har han skydd där under och riktiga crosstövlar, hjälm och nackskydd och han kör så in i hejsan!
Nu har han mycket på gång, det är Cross, Innebandy, Fotboll och Simning. Vi får väl se hur länge han tycker det är roligt med allt, vi uppmuntrar givetvis alla aktiviteter och hoppas att Emil också kommer att tycka om att idrotta eller i varje fall ha hobbies som innefattar annat än datorskärmar och annat stillasittande...
I detta huset äger vi faktiskt inga tv-spel eller liknande. En surfplatta har vi och det är ytterst begränsad användning på den. Vi har lånat ett Wii av min bror ibland det räcker gott!
Nu ska jag se om jag hittar något gott recept med strimlad biff, det får bli fredagsmys-middagen!
