I hela mitt liv har jag älskat hästar!

Hästar tar mycket tid och det är något jag tyvärr inte har och inte prioriterar just nu, men sen, när barnen blir stora och vi hittar den där härliga lilla gården bara någon kilometer från samhället, då ska jag ha en ardenner eller två!

När jag jobbade på Gekås, bodde i lägenhet och hade massor med tid över så tog jag upp det här med ridningen igen. Jag fick kontakt med världens bästa Sara i Åkulla och skaffade mig en foderhäst som jag hade ute hos henne på Bäckagård. Nordsvensken jag lånade var aldrig något för mig, men Sara hade en helt fantastisk Ardenner som hette Camaro som gick på sommarbete hos henne ett par år som har fastnat alldeles i hjärtat.

Han var knappt inriden och precis lika stark som han ser ut, men han var ju en sån häst jag letat efter hela mitt liv! Jag red på honom flera gånger och hade jag bara haft råd och tid så hade jag nog baske mig köpt honom!



Jag har spenderat otroligt mycket tid ute hos Sara i stallet, men det var innan jag fick barn och sen sålde hon av sina turridningshästar och nu var det flera år sen jag satt i en sadel. Jag saknar det jättemycket och alla ridkläder ligger prydligt ihopvikta i en låda i förrådet, i väntan på att få användas igen.

Innan Albin föddes var vi ute OFTA och fiskade!

Jo, tror det eller ej, men vi fiskade jätteofta på sommarn. Vi hade en liten eka med motor på här hemma, på en båtkärra i trädgården som vi lånat av min moster & morbror.
Den la vi i Otterskön, Byaskön eller Skärskön.

Vi kunde vara ute på sjön i nästan en hel dag!
Jag packade mackor, te, kaffe, bullar och frukt och så satt vi där och fiskade, filosoferade och hade det gött. I bland va det bara jag och David, ibland var pappa med, ibland var brorsan och mamma oxå med och det var så mysigt. Vi kunde ta båten och åka ut några timmar efter jobbet och var det riktigt skönt så badade vi med, dök från båten. Det var sällan vi tog med fisken hem, oftast tog vi bara kort på den, ev vägde den och sen fick den fortsätta simma. Några gånger tog vi med hem om vi fick aborre eller så men stora gäddor är ingen favvo ändå.



Just denna varma Julidag är en av de dagarna som etsat sig särskillt fast i minnet.
Det var innan vi hade fått låna båten av Laila & Rolf så vi hade lånat båtar på Öströö Fårfarm och rott ut på Ottersjön. Det var supervarmt och härligt den dagen och vi fick flera napp. I den ena båten var de jag, David & pappa och i den andra var det brorsan, hans dåvarande tjej och Joel.

Ser det inte rofyllt ut på dom översta bilderna?
Killarna fiskar och Becca ligger och solar där i mitten...

Jag tror till och med att vi tog med några fiskar hem som mamma tillagade.
Det var tider det.

Detta är vi det!
Detta är vi innan barn. Innan hus. Innan firmor och innan tidsbrist.

Just denna dagen minns jag så väl!
Jag och David hade visserligen flyttat ihop och så (sedan ett drygt år tillbaka) men han hade sin älskade hund kvar i Åkulla, hos sin mor & far. Tanja hette hon (även hon har somnat in sedan ett par år tillbaka, hon var gammal) och hon avskydde mig!

Jag är ju, som bekant, ingen hundmänniska, men jag tycker om djur. Tanja tyckte inte alls om mig, inte för att jag var stygg vid henne eller så, för det var jag absolut inte, tro mig, jag försökte på alla sätt att charma den där envisa hunden. Hon var nämligen jätte svartsjuk på mig!
Jo, det är sant! David var ju Tanjas och helt plötsligt kom han hemsläpandes (det är så jag tänker att hon tänkte...) på mig!

När David var med så ignorerade hon mig fullständigt! Det var inte alls såå att hon skällde och så på mig (det gjorde hon nämligen på andra som inte tillhörde familjen), hon bara ignorerade mig totalt. Tittade inte på mig, flyttade inte sig om jag kom och lyssnade dårakt inte på mig! 



Men denna kalla februaridag var vi, alla tre, ute i åkullas härliga bokskogar och gick längst med Valasjön som låg med tjock is på. Tanja var med oss hela tiden och busade och verkade inte ha särskillt ont av att jag var med.

Det blev faktiskt bättre när jag och David flyttade ihop, då kunde hon titta på mig och så när vi kom på besök.
Var det så att jag var själv med henne, då lyssnade hon på mig minsann och kunde även komma fram och kela lite med mig, men så länge David var med så var det rivalitet som hette duga...

Jag saknar promenaderna i Åkulla och jag saknar Tanja med lite. Hon var en förståndig och väldigt väluppfostrad hund. Jag gillar väluppfostrade hundar och har alltid varit svag för Schäfrar, i synnerhet långhåriga...

Kristi himmelfärd 2010 är en dag jag ALDRIG kommer att glömma...

Som alltid på Kristi himmelsfärd så är det sidvagnscross SM på Annebergsbanan i varberg och just detta året var inte pappa med, han var i Tyskland och jobbade. Jag var ganska "nygravid" och mådde sådär tjuvtjockt. Vi hade kört ut husbilen och Joel och Brorsan hade invigt den (sovit i den eftersom dom inte hade värme i crossbussen).

Jag hade spenderat hela dagen innan med att åka tur och retur till Skövde för att hämta sidvagnens dekaler som inte hunnit komma iväg med posten från tillverkaren och dessutom hade jag fått tag i Radio Halland som var ute i Tvååker på morgonen (dagen innan) och gjorde ett repotage med grabbarna.

Hur allt gick till just den dagen finns att läsa här och genom dessa bilderna kan man få sig en uppfattning om hur illa det faktiskt kunde ha gått...


Brorsan och Joel kommer alltså ur startkurvan och sätter full fart mot nästa kurva och inte innan det är dax att bromsa märker dom att bromsen inte funkar...
Den hade blivit avkörd i första kurvan och dom kör i full fart mot vallen (bild 1-3).

Brorsan hamnar på backen och får sidvagnen över sig medan Joel flyger in i vallen, med tummen först (bild 4-6).

Först på plats är Tommy Sörensen/Andreas Lindén (nr 92, bild 7) som stannar till och lyfter upp cyklen som brorsan ligger under. Sen kommer funktionärerna fram ( bild 8).

Tittar man riktigt noga på bilderna 4-6 så ser man Sveriges förbundskapten för sidvagnscross, Viveca Sylwan, stå med ett skräckslaget uttryck i ansiktet bakom nätet.

Brorsans bäcken gick i kras på 3 ställen och Joels hand fick opereras för att lägga en benbit tillrätta.
Jag såg aldrig krachen för jag och Christofer Liljegren (mekanikern för dagen) stod i depån och därifrån såg man inte denna kurvan. Vi hörde suset i publiken och när Christofer såg att dom aldrig kom så sprang han bort medan jag väntade kvar. När Christofer inte kom tillbaka sprang jag efter och hittade en svårt skadad lillebror på marken och en väldigt chockad Joel brevid.

Det blev ambulans för båda killarna och veckor av sjukskrivning, men det kunde vart mycket värre!
Båda är idag helt ok. 

Tack Linda Gunnarsson, för bilderna!

Något som jag aldrig kommer att glömma var ju när våra älskade katter föddes och den dagen när vi äntligen fick hem dom! Jag har aldrig förr sett så söta kattungar, någonsin, och sådana persoligheter som Kajsa är och Pyzen var, kommer vi aldrig att hitta någonsin igen!


Den dagen då dom föddes, tidigt som skam på morgonen, hade vi inventering på jobbet och eftersom jag var arbetsledare på lekavdelningen på Gekås då, så behövdes jag ju där, direkt på morgonen kl 6...

Jag åkte bort till mamma redan vid 5 tiden tror jag och sen fick jag ringa jobbet och säja att jag blev lite sen och förklara vad dom skulle göra tills jag kom vid 7.00. Mamma fick ringa hem en uppfödare hon kände för Asta (kattmamman) hade det lite jobbigt. Kattungarna var extremt små, men fullt utvecklade.

Det blev 4 kattungar. En som hade samma färger som Pyzen, vi kallade honom Torsten, men han hade en defekt och levde bara knappt ett dygn. Där var en pytteliten tjejja till, likadan som kajsa i färgen, vi kallade henne Joysan, men även hon var sjuk på något sätt, troligtvis en hjärnskada och vi tog bort henne när hon var 2 veckor gammal.

Men Kajsa och Pyzen fick komma hem och bo hos oss!
Vi tog hem dom den första advent 2003 och vi har älskat dom gränslöst sedan dess.
Pyzen finns ju tyvärr inte kvar hos oss längre då han hade en njursjukdom och flög till himmelen i oktober förra året men vår älskade lilla Kajsa ligger här just nu och spinner högt, det låter lite som en stor gräsklippare när hon drar igång... Pyzen är väldigt, väldigt saknad och vi pratar ofta om honom.

I mer än ett decennium drev min mamma och min moster, solariet i Tvååker.

Jag tror kanske att jag gick i 8:an när dom tog över det och under åren utökades och förnyades det med olika saker hela tiden. Jag höll i alla marknadsföring och hade möjligheten att sola när och hur mycket jag ville. Tyvärr var jag väl inte så bra på att utnyttja det...

2005 köptes det in spraytanning och allt man behöver till det och så här såg det ut när vi provade det första gången! 



Det var ju såååå roligt och jag har massor av bilder på oss som provade då dom första gångerna och det var faktiskt riktigt roligt! Tyvärr hade jag inte ultimat hud för spraytanning eftersom jag blev "fläckig" efter bara någon dag men det var roligt att vara så brun och känna sig så fräch. Sen ser jag ju på bilderna att jag var en aning smalare än idag och det kanske oxå hjälpte till med just den känslan...

Jag fortsätter min minnnesresa och hamnar på studentbalen!

Vilken dag! Vilken kväll!

Jag hade sedan länge bestämt att det var kusin Johan jag skulle ha med mig och allt var noga förberett, i flera månader innan. Klänningen uppsydd, håret fixat av världens bästa Jill på salongen i Kungsbacka tillsammans med Annika & Jossan på förmiddagen. Mamma fixade sminket och sen träffades jag, Johan, Anders & Linnéa hemma hos Eva för att få skjuts in till stan av Tobbe, i hans Opel Calibra.

Vilken känsla det var att gå gången ner till socitén, kantad av alla dessa människor och bara få känna sig såååå vacker. Johan hade nog lite feber och var lite hängig i början av kvällen men det ordnade till sig senare och vi hade galet roligt, hela kvällen. Jag tror inte jag haft så roligt någongång!


Mindre bra bilder, inscannade, men ni ser hur glad jag är va?

Även själva studenten är ett av mina ljusaste minnen, och jag skulle aldrig vilja ha det ogjort. Tyvärr fick jag feber och var inte ute särskillt länge på stan men det spelade mindre roll, jag hade lixom haft det hur bra som helst på dagen och inte ens då var jag särskillt förtjust i alkohol.

Klänningen hänger så fint inplastad i garderoben och jag kommer aldrig göra mig av med den!

Eftersom vi nu är på väg mot grannlandet Norge och en hel veckas skidsemester så kommer det ju betyda internetfri tid (och det ska bli skönt!) och en liten paus här på bloggen.
Men eftersom jag har en liten samling trogna läsare som faktiskt ökar, vecka för vecka, så tänkte jag passa på att bjuda på lite tidsinställda inlägg så det inte blir så tomt.

Jag kommer att visa er några av mina starkaste minnen i en vecka framåt, vad tror ni om det?

Jag tänkte börja med mina två absolut starkaste minnen.

När mina båda barn föddes!


Albin föddes kl 14.35, den 21 oktober 2006, 16 dagar före beräknat datum.
Emil föddes kl 10.50, den 6 december 2010, dagen innan beräknat datum.

Jag har haft 2 stycken jättebra förlossningar!
Enkla, snabba och helt enkelt väldigt underbara ögonblick.

Albins förlossningsberättelse finns här och Emils här.

Vi hade nog en otrolig tur som fick helt underbara barnmorskor, båda gångerna och fick ha samma genom hela förlossningen. Med Albin var vi inne på förlossningen vid 9.30 på förmiddagen och han är född 14.35 och med Emil var vi inne vid 7.40 och han är född 10.50 så det har vart 2 snabba förlossningar.
Albins tog ju bara 5 timmar och Emils bara drygt 3 timmar.

Jag har verkligen gillat förlossningarna.
Även om det givetvis innebär lite smärta så är det inget mot hur "mysigt" (jag kanske är ensam om att använda det ordet i samband med en förlossning...) det faktiskt är att veta att man faktiskt alldeles strax ska få träffa den som bott inne i ens mage i så många månader.
Jag och David har haft tid att prata mycket och skoja med våra helt fantastiska barnmorskor & sköterskor.

Eftersom vi bestämt att detta var vårt sista barn så känns det lite vemodigt att veta att jag inte kommer att få uppleva en förlossning igen för jag gillar det verkligen! Men jag blir alltid så glad när jag tänker på det så jag får väl fortsätta med det helt enkelt.

På kalaset hos farmor & farfar i helgen var barnen superbusiga.


Albin busade nästan hela kvällen med sin syssling Märta och alla barnen var genomsvetta och klädesplagg efter klädesplagg plockades av. Precis som när vi var små, vi sprang oftast omkring halvnäck mot slutet av kvällen när det var kalas hos farmor & farfar.

Båda barnen var så fint matchade, med finfina jeansskjortor från Pomp deLux, och svarta byxor, men som synes så blev det varmt och det plockades av plagg efter plagg...

Vi åt, massor, och allt var supergott och som vanligt var man ruskigt mätt när vi gav oss hemåt.
I år delade vi upp det lite, så inte farmor fick allt och då föll det på min lott att ha hand om gottebordet.
Jag hade med mig en skål fruktsallad med en helt fantastisk vit chokladkräm (som jag glömde fota!) som jag kommer göra måååånga gånger till! Jag hade gjort havrebollar & chokladfudge (och 2 olika sorters småkakor, men dom fick faktikst stanna hemma, det hade blivit FÖR bra) och av äggvitorna som blev över svängde jag ihop en plåt chokladmaränger som oxå fick följa med på gottebordet.

Jag, mamma och Albin var ju på Gekås för ett par dagar sen och eftersom jag är där i tid & otid (typ ett par gånger i månaden...) så gör jag oftast inte mängder med fynd varje gång men denna gången är jag ruskigt nöjd faktiskt!

Som jag tidigare skivit om så fyndade jag ju en fönstertvättare som jag är sjukt nöjd med för drygt 500-lappen tror jag och sen den lilla ljuslyktan längst ner till vänster ska få pryda fönstret i trappan men jag köpte 2 och på den andra var glaset sprucket så jag ska ta med den nästa gång (vilket blir typ i nästan vecka, inför Hemsedal...) och byta.

Muggarna är jag oxå otroligt nöjd med! Jag har saknat fina muggar att ha när vi fikar i vardagsrummet eftersom man oftast ställer fram en mugg och inte en liten kaffekopp med fat (fasten jag ju har superfina nu, tack svärmor!). Jag har kikat på massor med muggar och hittat flera stycken som jag gillar med med styckpriser på över hundralappen så har jag tänkt mer än en gång och låtit det vänta. Nu kom jag ju över dessa fina muggarna för ynka 9 kr/st och då duger dom alldeles utmärkt tills jag hittat den perfekta muggen! Passar ju ruskigt bra in med mitt fina våningsfat...

Snälla människor med magsjuka eller magsjuka familjemedlemmar, BLI HEMMA!

Ska det vara så jäkla svårt att vara hemma tills man är frisk?
Jag blir så trött, överallt läser man om magsjuka människor som bara tänker på sig själva!
Om du inte tillhör den kategorin med människor, utan du är en av de som faktikst stannar hemma, så behöver du inte ta åt dig, men du som inte stannar hemma, FY SKÄMS PÅ DIG!

Foton: gerdehagfilms.com

Jag kollade på filmen Landet som inte längre är för ett par dagar sen och blev helt tagen av den!
Vilka människor! Vilken natur! Vilket liv!

Ja, jag skulle utan tvekan vilja dyka rakt in i deras vardag och bara se och känna hur dom hade det.
Ett hett tips från mig alltså. Det går en repris i morrn kl 12.30...

Jag håller på att fixa oss ett nytt soffbord, vitt såklart, och det har tagit lite tid eftersom jag är tvungen att ha mannens hjälp. David har satt ihop och sågat till "bordskivan", som är gjord av 3 tjockare brädor/plankor.
Nu ska det bara på "ben" och jag ska ha korslagda ben så det blir ett bockabord. David har lovat att fixa till den så snart han hinner så jag hoppas det blir i kväll så jag kan måla benen ett par gånger och till sist lacka bordsskivan. Det kommer bli superfint!!

Nu är det nya året här och det är dax att summera 2011.
 
Jag (och hela familjen) har haft ett helt fantastiskt år med massa familjetid, mys och resor med husbilen.
Vi har oxå upplevt sorg.
I början av året orkade inte, min helt fantastiska moster Laila, kämpa mot den elaka cancern längre och somna in. Det är en stor saknad att inte ha henne här. Varje gång vi plockar svamp så tänker vi på henne och pratar om hur det var när hon var med. På jul tänkte vi mycket på henne och när vi gjorde korv fattades hon.
Vi saknade henne massor när vi hade Tjärbyligan, ja hon saknas jämt!
I Oktober fick vi återigen uppleva sorg och Albin tog det väldigt hårt. Vår älskade Pyzen fick även han somna in och han saknas något enormt varje dag, i vår vardag och vi pratar om och tänker på honom ofta.
Men nu ska vi ju summera året och det görs väl bäst i bilder, eller?

Varsågoda!






































































Detta var delar av vårt fantastiska 2011.
Nu ser vi fram emot ett helt galet 2012, med massa roligheter!

Gott Nytt År på er allesammans!

Svensk medborgarrätt



Svensk medborgare är den, man eller kvinna, som är äkta född, inom eller utom sverige, af svensk fader.

Oäkta barns nationalitet anses lika med moderns. Hittebarn, funnet inom riket räknas som svensk inföding.

Utländing, som styrker att han fyllt 21 år, är välfrejdad, har bott 3 år i riket och har utväg att försörja sig, kan af konungen i statsrådet på ansökan upptagas till svensk medborgare (neutraliseras).

Äfven tidigare än tre år efter inflyttningen kan neutralisation beviljas, om sökanden anställts i rikets tjänst eller gjort sig känd för utmärkt skicklighet i vetenskap, konst eller näring.
Under senare åren hafva något öfver 100 utländingar jämte familjer, mest tyskar, danskar och finnar, årligen neutraliserats.
Utländsk kvinna blir geom gifte med svenska man svensk medborgare utan särskild ansökan.
Neutraliserad medborgare har alldeles samma rättigheter som infödd, utom det att han ej kan blifva ledarmot af statsrådet.

Japp, nu är det dax igen, kräksjukor och andra mindre spännande smittsamma magåkommor har kommit till Tvååker, så nu går jag i ide och tar med mig familjen. Ni kommer säkert ihåg mitt inlägg från förra året som fick massa kommentarar och faktiskt igentligen bara positiva sådana i form att stöttande ord och visad förståelse.

Vilka underbara människor det finns, sånna som man inte känner alls
men som ändå slänger in ett stöttande ord i förbifarten.

Jag tror väl igentligen inte att jag behöver fördjupa mig i VARFÖR jag agerar som jag gör nu när det går magsjukor överallt, jag har ju emetofobi, helt enkelt rädsla/forbi för kräk.
Jag är inte rädd för att kräkas själv. Dels för att jag helt enkelt bara inte gör det, men jag är livrädd för att någon annan ska göra det. I synnerhet barn... Därför väljer jag/vi att inte träffa så mycket barn nu i några månader, men i April är alla välkomna hit igen!

Min nya utrustning i skidbacken!

Idag har jag, David, barnen, mamma & pappa vart på mellandagsrean.
Vi hängde på låset och fick precis det vi ville ha!

Både jag, pappa & David fick köpt oss nya skidor & stavar och jag & David köpte varsin ny hjälm.
Det ska bli en fröjd att åka skidor i år, vi längtar till Hemsedal och Kläppen!

Jag fortsätter mina små utdrag ur medborgarens bok och har nu kommit till kapitlet om
Arf



Arfsordning.

Genom arf öfvergår en död persons kvarlåtenskap till en eller flere släktingar. Äro dessa arfvingar den aflidnes barn eller barnsafkomlingar, kallas de bröstarfvingar. Äro arfvingarna föräldrar eller förfäder till den döde, kallas det bakarfvingar. Äro arfvingarna i sidoskyldskap med den aflidne, såsom syskon eller deras afkomlingar, kallas det sidoarfvingar.

Så snart bröstarfvingar finnas, hafva de företräde framför andra. Om oäkta barn dock annorlunda.

Oäkta barns arfsrätt är betydligt mera inskränkt än äkta barns. I följande fem fall stadgar lagen, att barnen äro äkta och ärfva såsom sådana:
1) då fadern sedemera tagit modern till äkta eller lofvat henne äktenskap, ehuru endera dött, innan vigsel tillkommit.
2) då barnet är afladt under äktenskapslöfte eller födt af fästekvinna, häfdad af fästman;
3) då man fästat 2 kvinnor, som ej veta af hvarandras fästande, och en eller båda med honomafla barn;
4) då barn födts af lagligt ingånger äktenskap, där ingendera af makarna vet, att förre man eller hustru lefver, men detta efteråt blir kändt;
5) då modern blifvit våldtagen.

Oäkta barn ärfer sin moder (men icke andra moderns släktingar), om hon antecknat det i kyrkoboken som sitt barn, så vidt det ej aflats i moderns äktenskap eller i förbudna led. Men i den moderns egendom, som är äkta bröstarfvinges laglott (hälften af kvarlåtenskapen), tager icke oäkta barn arf.
I andra fall taga icke oäkta barn arf efter föräldrarna men skola af båda njuta nödtorftigt underhåll, tills dess de kunna nära sig själfva.
Flere förslag, att oäkta barn måtte få ärfva lika med äkta barn, hafva väckts vid senare årens riksdagar.

Denna listan hittade jag inne hos Anna, och tänkte att den kan passa bra, såhär dan före dopparedan!

Jag gillar båda väldigt mycket, men skinkmackan på kvällen innan julafton betyder mer än korven sen på självaste aftonen, så det blir skinkan, med Colemans senap såklart!

Helst inget av det, men måste jag välja så tar jag lax, men inte kallrökt eller gravad bara.
Fy sjutton för "rå" fisk...

Vi har inte revben på vårt julbord, så jag väljer Jansson, och då ska det vara pappas,
den med halva utan ansjovis på.

Paradis/Aladdin

Nu är jag ju sådär tråkig igen, chokladaskar är ingen favorit alls,
men jag kör helst på mjölkchoklad så det blir Paradis.

Choklad såklart!