Våran blivande storebror här hemma intresserar sig mer och mer för vår kommande familjemedlem och det är fantastiskt mysigt! Alldeles precis kom han till mig och började krama och pussa på magen, på lillebror som han säjer, för det är vad han hade tänk sig...

Trött, trött och fullständigt slut!

Det är vad jag är! Känner mig som en urvriden disktrasa som definitivt har sett sina bästa dagar. Jag vet så väl vad det beror på... Min störda nattsömn! Jag är (och har alltid varit) väldigt beroende av att få sova på natten. Det var det absolut värsta när Albin var bebis, att inte få sova på nätterna och eftersom jag sovit uselt ett par veckor så blir jag nästan deprimerad av att tänka på hur det kommer att bli och nu kan man ju inte ligga kvar i sängen om bebisen sover länge på morgonen, nu har jag ju Albin oxå.

Jag går och lägger mig mellan 22-23 varje natt och sen vaknar jag minst 2 gånger av att jag behöver gå på toa. Om inget annat händer, såsom snarkningar, våldsamma vändningar (av dom andra båda sälarna som oxå ligger i samma vardagsrum och sover...), katter som smyger runt, bilar som startar på gatan utanför mm mm, så kan det väl vara ok. Tyvärr är det aldrig så. Jag vaknar jättelätt och har svårt att somna när jag väl är vaken så det tar ju alltid en stund innan jag somnar efter att jag vart på toa. Dessutom är ju Albin äckligt morgonpigg så det är bara att studsa upp, gärna innan 6 på morgonen, varje morgon...

Jag KAN bara inte sova på dagen, det har jag aldrig kunnat men jag har i alla fall försökt att åtminstonne lägga mig på soffan och vila, men tyvärr ger det mig inte den förlorade sömnen åter utan jag blir nästan bara tröttare...

Nu ska jag försöka sluta vara så negativ, men som sagt, detta är bara en del av hur det blir när jag lider av sömnbrist.

Nu ska jag ta med mig bebismagen ut och duscha och sen blir det soffmys resten av kvällen!

Åhh va roligt det är att åka till BM nuförtiden!

Eftersom jag tappat bort pappret (försvann när vi flytta övervåningen) med mödrahälsovårdsjournalen från när jag väntade Albin så bad jag min underbara BM att skriva ut ett nytt och det gjorde hon så gärna så nu ska det jämnföras igen. Jag tycker själv att mina graviditeter är ganska olika.

Så här såg det ut när jag väntade Albin i vecka 33:

Datum 18 september 2006
Vikt: +11 kg
BT: 120/60
HB: 125
Socker: 4,0
SF: 33
♥: 152 slag/minut
Huvudet nedåt, Ruckbart

Idag hade jag både Albin & David (som såklart inte kom i tid!) med mig.
Albin tycker det är roligt att vara med och idag tyckte han att hjärtljuden lät precis som om bebisen
sparkade med fötterna där inne.

Vecka 33 (32+5)
Datum 18 oktober 2010
Vikt: +2,5 kg
BT: 100/66
HB: 117
Socker: 8,0
SF: 32
♥: 146 slag/minut
Huvudet nedåt, Ruckbart

Blodtrycket var som vanligt bra, kanke liiiite lågt tyckte Barbro och mitt socker ska vi inte ens tala om, men jag var faktiskt så olydig att jag käkade en tallrik cornflakes till frukost, vilket jag aldrig gör annars, men vi hade lite ont om tid och det gick fortast...
Kurvan har planat ut sig något då SF måttet låg som det skulle och vikten är fortfarande jättebra!
Jag sätter +2,5 medan Barbro sätter +2 för hon kan inte skriva halva kilon och hon menar på att kläderna ju faktiskt oxå väger en del. Helt fantastiskt, hoppas jag inte svullnar till ordentligt nu på slutet för förra gången gick jag upp 2 kg i veckan dom sista 3 veckorna.


Bilden tagen i 32+1 

Igår var jag på vattengympa, anpassad för gravida, på Kusthotellet.
Det var ju jätteskönt att få röra sig så obehindrat som man faktiskt gör i vattnet, sen om den var sådär jätte "gravidanpassad" vet jag inte men jag har ju aldrig gått på vattengympa i hela mitt liv så jag har inget att jämnföra med. Vår instruktör var helt grön hon oxå, hon började med att säja att det var hennes första passa någonsin och att vi gärna fick ge feedback, men det är ju svårt när man själv inte har nåt att jämnföra med.

Denna kursen är på 5 veckor så jag hoppas jag hinner gå klart den, jag kommer ju vara i vecka 38 (37+4) när sista passet är och det är ju exakt den dagen Albin föddes på.

Tycker inte ni oxå att jag hade magen längre ner förra gången?

Nu är vi inne i vecka 33 och jag börjar få lite smått panik att vi inte kommer hinna bli klara med allt innan bebisen kommer! Jag har ju en hel låda med kläder, filtar, täcken & kuddar som ska tvättas och göras i ordning men det är ju ingen idé och göra innan bebisens rum är klart och man har en garderob att lägga det i. Dessutom är ju Albin född i vecka 38 och då är det minsann inte långt kvar nu om denna bebisen oxå vill ut i tid...

I går eftermiddag/kväll hade jag en hel del sammandragningar och även idag har jag känt av det mer än vanligt, dessutom har jag vart väldigt varm (svettats), lite tröttare än vanligt och haft lite huvudvärk.
Huvudvärken släppte efter middag och när det var dax att hämta Albin på dagis så tog jag en promenad bort men jag får så mycket sammandragningar när jag går så det går inte fort. Nästan så jag till och med få be Albin dra ner på tempot när vi ska gå hem.

Jag gick igenom bilderna jag tog på magen när Albin låg där i och insåg att jag bara har en kvar sen, vecka 36, så visst känns det nära nu och med så mycket som jag har att göra hela dagarna så kommer det nog att gå fort.
Det börjar bli jobbigt på nätterna, jag ligger inte riktigt bekvämt och sen gör det säkert sitt till att vi ligger i provisoriska sängar, alla 3 i en del av vardagsrummet (tillfälligt avdelad, men ändå). Albin vaknar alltid när David går upp och det gör jag med så jag vaknar ju alltid mellan 5.30-6.00,
lägg dessutom till ett par tre toabesök varje natt.

Albin är väldigt förstående, helt underbar mot mig och hjälper mig på alla sätt och vis.
Han förstår verkligen att hans mamma behöver honom på ett helt annat sätt och han pratar en hel del om att han ska bli storebror och allt han ska lära/visa sitt syskon. Helt otroligt vad dom anpassar sig!
Jag är så glad att Albin är såpass stor som han är.

Nu vill den blivande storebrorsan att vi ska läsa en bok och det tillhör verkligen inte vanligheterna så jag ska definitivt ta tillfället i akt att få mysa lite extra med honom i soffan!

Jag behöver lite hjälp av mina läsare...

Som jag skrev om i detta inlägget så har Albin börjat undra vart bebisen ska komma ut någonstans och jag har insett att jag inte kommer kunna förklara det för honom på egen hand utan vi har vart på biblioteket nu ett par gånger och letat men inte alls hittat något som passar det vi söker.

Efter förra inlägget fick jag tips om en bok som hette "Håkan-bråkan & bebismysteriet" och den fanns ju givetvis inte på vårt bibliotek så vi fick beställa hem den och var och hämtade den igår. Jag förstår ju att en bok kanske inte bara kan handla om vart bebisen kommer ut utan att den säkert oxå handlar om hur den kom in men eftersom han inte undrar det än så tänkte jag att det kan man väl bara hoppa över...
Det gick inte för hela boken handlade bara om hur det gick till att göra bebisar, när det var dax för mamman att åka in till BB så tog boken slut! En aning besviken, men som tur va hade Albin fått med sig en annan bok hem, för man fick visst en bok när man fyllde 4 år (gör han den 21 okt) så vi läste den i stället.

Jag fick även tips om en bok som heter "Per, Ida & minimum".
Den hade vår bibbla givetvis inte heller så den är oxå beställd och kommer på fredag så då ska vi gå bort och lämna tillbaka Håkanbråkan och få med oss en annan bok hem.
Men nu undrar jag då om det är någon som har något annat bra förslag?

På dagis hade en av fröknarna (när hon var gravid) haft med sin Lennart Nilssons bok och tittat i med barnen men det tror jag är lite svårt för Albin, han kommer ju inte att ha så stor nytta av det utan jag vill bara ha en bra, lättförstålig saga om hur det går till när bebisen kommer ut.

Jag har frågat på biblioteket men dom hade inget direkt att komma med.
Jag blev visad en bok som hette "Hur jag blev till" (tror jag i alla fall) av Katerina Janouch (stavning?) och den var alldeles för ingående, inte alls någon bra sagobok för en 4-åring!

Så, hjälp? Någon?

Nu är 80% av denna graviditeten gjord! Det känns underbart!
Jag kommer ihåg när jag hade 80% kvar och låg i soffan med ett fruktansvärt illamående och bara ville ha allt ogjort... Nu känns det dock mycket bättre och jag kan absolut se slutet.

58 dagar kvar idag, till beräknad förlossning och nu har jag kommit igång
ordentligt med mitt hallonbladste-drickande!



Jag drack det förra gången jag var gravid med och då började jag oxå ca 2 månader innan. Igentligen ska man inte börja före vecka 35 står det överallt men jag är en av dom som ändå inte tror att bebisen kommer ut fören den är färdig, bara för att jag dricker lite örtte...

Dom första kopparna är inget vidare goda för en som häller i sig litervis med vanligt (svart) te varje dag men jag tror att jag fick väldigt god hjälp av att jag drack detta teet innan. Förlossningen gick jättebra, snabbt och precis som det ska, dessutom återhämtade sig min kropp väldigt bra. Jag fortsatte dricka hallonbladsteet några veckor efter att Albin var född oxå för det hjälper livmodern att "dra ihop sig"

Jag känner mig på nåt sätt fortfarande ganska "smidig". Tror faktiskt att det beror på att jag inte gått upp så mycket än och magen är inte jätte ivägen. Det kändes mycket mer "tungt" förra gången. Jag undrar om jag inte hade mer ont i fogarna då oxå, svårt att komma ihåg men det satt på helt andra ställen i alla fall,
än vad det gör nu.

Idag pratade jag och Albin om vad som händer när lillebror/lillasyster har kommit till oss och han har lovat att visa och lära sitt syskon hur man bygger och leker med tågbanan, även skidor & pulka skulle han visa hur det gick till, för det är sånt som storebröder gör, han är för gullig!

Just nu är han uppe med pappan sedan ett par timmar tillbaka och sätter reglar i taket tror jag. Jag har letat upp massa goda recept på nätet och nu när affären öppnar ska jag åka och handla så vi får middag här i huset idag!
I kväll åker Albin till mormor & morfar för han ska sova där eftersom hans mamma & pappa ska ut på äventyr i morrn, hela dagen, bara dom två...

Vecka 32
Livmodern har snart intagit det högsta läget som den kommer att ha, du kan känna livmoderns topp ca 12 cm ovanför naveln. Din livmoder börjar träna sig inför förlossningen med så kallade förvärkar. Det är inte dålig kondition som gör att du flåsar. Lungorna tar stor plats i kroppen de sträcker sig från nyckelbenen ner till diafragman. Om du bara använder en del av lungkapaciteten när du andas undanhåller du kroppen det syre den behöver.

Om du var vältränad före graviditeten har du säkert kunnat hålla igång med träningen tämligen bra men nu blir det nog dags att dra ner något på takten. I regel kan man träna med de metoder som inte är alltför påfrestande för lederna eller innebär ökad skaderisk -  inga tävlingsmoment! Känns det riktigt och bra och inte gör ont är det som regel bra - tänk på att hålla ett lagom tempo. Att cykla eller simma är mycket bra motion för dig som är gravid.

Barnet:
I vecka 32 är medelkroppslängden 44 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2000 gr. Huvudets omkrets är 30 cm. Musklerna utvecklas och fett inlagras under huden. De flesta rynkorna i ansiktet är borta. Barnet börjar få rundare former. Det är allt svårare för din baby att göra stora rörelser. Fingertopparna har fått vassa naglar.



Nu går det undan!
Vi har så mycket att göra så jag hinner knappt tänka på att jag är gravid!
Jag känner mig fortfarande inte särskillt stor och otymplig än och det beror säkert på att jag inte gått upp så mycket utan bara växt framtill (och med framtill menar jag hela vägen runt om...).
Självklart börjar det bli trångt för bebisen och jag kan inte längre "sacka" ihop när jag sitter för då märks det tydligt att bebisen inte får plats och trycker på mina revben och det är INTE skönt!

Fogarna känns fortfarande av en hel del men det gör hemskt mycket att kunna ta dagarna som man vill och framför allt i sitt eget tempo. Jag tycker väl iofs att jag har haft mycket att pyssla med hela tiden men jag kan ju sätta mig ner och ta en paus när jag behöver, det gick ju lixom inte på jobbet.

För den blivande storebroren blir det mer och mer verkligt för varje dag.
I går fick bebisen både morgonkramar, pussar och en liten "high five" så h*n skulle vakna.
När Albin hade badat klart igår och jag lagt honom så tappade jag upp ett bad till mig själv för det är sååå lindrande för fogarna att kunna ligga "tyngdlöst" i varmt och skönt vatten en stund, även om jag får ligga väldigt böjt med benen i vårt lilla badkar. Efter en stund kom han tassandes in i badrummet (David jobbade fortfarande) och behövde kissa och då helt plötsligt kom det mycket frågor...

- Hur kommer vattnet in till bebisen, har h*n en kran?
Han vet ju att bebisen ligger i magen och simmar i vatten.
Jag försäkte förklara med att det bara är där, men det gick han inte med på utan det slutade med att jag fick säja att det kommer dit när jag dricker något.

-Vart kommer bebisen ut då?
Frågan jag har fasat lite över...
Jag förklarade att när bebisen ska komma ut, så åker mamma & pappa in till sjukhuset och där kommer den ut, sen kommer pappa hem till dig och mamma får stanna med bebisen på sjukhuset några dagar innan vi får komma hem, men att dom får komma och hälsa på varje dag!
Han nöjde sig med det, i alla fall för tillfället för sen hade han visst en egen bebis i magen...

Nu har jag kommit hem efter morgonens ärenden. Jag och Albin gjorde oss klara för att vara hos BM Barbro i morse klockan 8.30. Allt såg bra ut och huvudet ligger för tillfället neråt. Däremot var det en VÄLDIGT vaken bebis för hela magen rörde sig och när det var dax att mäta hjärtljuden så fick BM byta sida mer än en gång...


Såhär ser magen ut idag, vecka 30 (29+5)

Datum 27 september
Vikt: +1,5 kg
BT: 107/57
HB: 110
Socker: 7,0
SF: 29
♥: 152 slag/minut

Det mest positiva och överraskande är fortfarande vikten.
Jag har gått 75% av tiden och har fortfarande bara gått upp 1,5 kg!
BM är mer än nöjd och det är jag med, nu gäller det bara att hålla här och inte
gå upp massor dom sista veckorna, men jag kan inte tänka mig att jag kan gå upp
lika mycket som förra gången (17 kg).

Tyvärr har mitt HB sjunkt yttligare och det blir järntabletter varje dag i stället för varannan.
SF måttet har planat ut sig lite så nu ligger jag strax över medelkurvan men även det var BM
nöjd med och framför allt tyckte hon om min inställning till att fortfarande jobba när hon
ser hur ont jag har av min foglossning, men som sagt, det ska bli skönt att vara hemma i ett par
månader nu och ta saker lite mer i min takt. Ser fram emot nästa besök, om 3 veckor!

Så var det ju det där med födelsedagen...

Idag fyller våran älskade sambo & pappa år, visserligen inte särskillt jämt men ändå.
Jag ska ju jobba i eftermiddag men lite lyxigt ska han få det med smörgåstårta och paket.
Albin väckte oss som vanligt alldeles för tidigt med sin HÖGA stämma och någon påhittad sång.
Jag smög upp och hämtade den stora paketen så Albin fick ge pappan paket på sängen och massa grattiskramar. Självklart hjälptes dom åt och pappan blev väldigt glad över sin nya fina skid-dress!



Han har inte provat den än men det får han göra när han kommer hem och om den inte passar så får jag åka och byta i veckan, men det tror jag nog, och det är på tiden att han får en ny, han har åkt i samma outfit sen första gången han stod på ett par skidor, 2002 och skidbyxorna har inte vart riktigt hela på ett par år.

Albin är lämnad på dagis men jag tycker fortfarande att det hugger lite i hjärtat på mig,
fattar inte hur jag kan vara så hönsig!
Han är ju lite förkyld och igår tyckte jag han var lite lugnare än han brukar men han hade ingen feber så det är ju säkert bara jag som är sjåpig. Hur som helst så hämtar pappan honom lite tidigare idag eftersom dom ska hämta smörgåstårtan och Albin ska leta fram och ge honom dom sista paketen...

Jag och Albin halvsatt i soffan och hade lite mys framför tven (ja för kolla på teven är fortfarande överskattat...), vi satt och diskuterade vad det kan vara för en liten rackare som bor inne i mammas mage.
Är det en lillebror eller en lillasyster? Har bebisen nåt hår? Vad ska den heta? Hur stor är den? Hur ligger den där inne i magen, vilka kroppsdelar ligger var? Hur får den mat? Har den någon toalett där inne i magen?

Ja, ni fattar, det är svåra frågor att svara på. Mitt som det var när vi låg där och pratade så kom det en kelsjuk liten kise och ville vara med. Hon tog sig friheten och klättrade upp och la sig tillrätta hon med... Det var kärlek på hög nivå, nästan så jag fick lite ont i hjärtat av all lycka.

Albin passade på att känna, klämma, krama, gosa och pussa på magen när han ändå låg här och jag kunde inte låta bli att ta några kort. Det är ju helt otroligt att han bryr sig om magen och tycker det är intressant. Han gillar att känna på sparkarna och att gissa vad det kan ha vart för en kroppsdel. Ibland lägger han örat på och lyssnar en stund och ibland kommer han bara och kramas. Det trodde jag inte att han skulle, jag blir så glad när han bryr sig och vill vara med och vara delaktig. Det är inte bara mammas & pappas bebis detta, det är hela familjens!

Då var vi inne i vecka 29 och va roligt det är att jämnföra med förra graviditeten!

När jag vägde mig i lördags på badet (har ingen våg hemma) så hade jag fortfarande bara gått upp 1,5 kg medan jag i samma vecka förra gången hade gått upp nästan 10 kg!

Nu är det jobbigt i mina fogar! Jag är dessutom mycket tröttare än vad jag upplever att jag var förra gången
 men det kan ju ha med ålder eller att jag redan har en vilding hemma att göra.


Så här skrev jag i min dagbok när jag väntade Albin och var i vecka 29

Om jag började vecka 25:s dagbok med Kramp så får överskriften på vecka 29 vara SAMMANDRAGNINGAR! Vaknade en natt (varför ska förresten allt börja på natten?) av att jag hade väldans ont i magen, som mensvärk (vilket jag inte alls varit ledsen över att inte ha på flera månader) och det kom liksom ”stötvis”. Det var ju omöjligt att somna och jag låg och funderade på om jag skulle väcka David så jag fick lite sällskap i min oro, men jag lät bli. Efter ett tag så funderade jag på om jag skulle ta tiden mellan sammandragningarna men till slut lyckades jag somna till emellan dom och efter ett tag somnade jag och när jag vaknade på morgonen så var det borta, men jag hann tänka många gånger ”inte än, inte än” även om jag hemskt gärna vill ha ut den lill* krabaten där inne, för att jag är så nyfiken.

Skulle ju varit på en Glukosbelastning i onsdags med men det blidde inget med, barnmorskan ringde mig på måndagen och sa att hon som skulle gjort det på mig var sjuk så jag fick komma bort till henne med en gång och göra ytterligare ett ”stickprov” och det låg (ca 2 timmar efter frukost) på 4,3 vilket var jättebra så hon tyckte inte att vi behövde bry oss om någon belastning om inte jag har högt någon mer gång. Hon sa att det kan bero på en sådan enkel sak som att fingret inte var riktigt rent, men då kan dom väl säja det så man kan tvätta händerna precis innan, det kommer jag att göra i fortsättningen.

I kväll ska vi på 100-års fest, fyra tjejkompisar har fest i Grimetons bygdegård och det ska bli jätteroligt, fast man kanske inte orkar stanna hela kvällen men lite mingel ska jag nog ta mig igenom, två av tjejerna är kockar så vi räknar iskallt med att det är riktig toppklass på maten. Klädseln var Hatt, så jag har varit och lånat en hatt, jag som annars ser riktigt dum ut i hatt har hittat en som jag nog faktiskt kan ha utan att se ut som en tönt.

Bebisen i magen sparkar nu riktigt ordentligt och jag tycker inte det är något vidare skönt, känns liksom som om h*n tar sats mot blåsan för att sen i full fart sparka mig i revbenen… Många har sagt att ”du kommer att sakna magen när bebisen är ute” men jag tror faktiskt inte det, dels för att det rör sig så mycket men också för att jag mycket hellre vill ha ut den och kunna gosa med den!! Tror att den blivande mormorn också längtar nu, hon har redan ordnat så att hon kan få vara ledig i fall bebisen kommer på utsatt datum, annars får hon ju inte se den på ett helt dygn…

Fick lite tid över innan jag ska bort till jobbet, det gick snabbt och bra hos min barnmorska Barbro idag.

Datum 6 september
Vikt: +1,6 kg
BT: 105/64
HB: 118
Socker: 5,9
SF: 27
♥: 150 slag/minut

Nästa besök är om 3 veckor, min sista jobbevecka!

Nu närmar det sig verkligen, bara 100 dagar kvar!
Och om jag får som jag vill och hade tänkt, så är det inte ens så långt kvar!

Idag är vi i vecka 24 (23+5) och har vart på rutinkontroll hos vår Barnmorska Barbro.

Datum 16 augusti
Vikt: +0,6 kg
BT: 110/63
HB: 118
♥: 148 slag/minut

Jag fick även med mig min mödrahälsovårdsjournal från när jag väntade Albin, mycket spännande läsning!
Då såg det ut såhär:

8 augusti, vecka 26
Vikt: +7 kg
BT: 120/65
HB:118
♥: 146 slag/minut
SF: 26
Socker (Glukos): 10,9

Efter det besöket skulle jag igentligen gjort en glukosbelastning men efter att vi tagit om ett par dagar senare och det var normalt så gissade BM att jag helt enkelt hade haft nåt "skit" på fingret när hon stack mig så jag behövde aldrig göra det. Roligt var det i alla fall att jag redan gått upp så mycket som 7 kg och att jag nu bara gått upp
½ kg. Visserligen väger jag mer nu, än då, men jag har bestämt mig för att hålla vikten efter barnafödade och amning denna gången, jag ramlade lixom rakt i "fika-fällan" förra gången jag var mammaledig och dom kilona har jag haft kvar sedan dess...

Jag hade problem med järnet förra graviditet oxå så nu är det bara för mig att börja knapra Niferex, det började jag med vecka 22 då, för 4 år sedan. Vi gick även igenom förlossningen och vad jag tyckte om det, hon undrade tex om jag ville gå på profylax, men det har jag redam konstaterat att det inte är nåt för mig, min kropp kunde det alldels av sig själv förra gången så det ska nog gå denna gången oxå.

Lite förundrad var hon över att jag fick min EDA så sent förra gången, jag var öppen nästan 8 cm när den väl sattes och hade bara drygt 2 timmar kvar av förlossningen då, eftersom jag öppnade mig så snabbt, så det får jag väl vara snabb med att säja om jag vill ha denna gången. Fast slipper jag må illa så ska jag nog klara mig utan, det är det där illamåendet jag bara inte klarar av!

När vi ändå är inne på förlossningar och sånt så kan jag väl visa några mindre smikrande bilder från förra gången, håll till godo!


Nu väntar jag mig massa kommentarer för det är då inte varje dag jag lägger ut bilder på mig själv, i synnerhet inte där man verkligen visas från sin bästa sida...

Helt plötsligt går tiden ganska fort och vi är redan inne i vecka 24.
Albin tycker det är roligt och känner mycket på magen och pratar mycket om bebisen och vad vi ska göra när den kommer ut.

Jag har traderat en bra stund på förmiddagen medan Albin var ute och lekte, men nu ska vi bara äta och sen ska vi upp till Albins faster där han får vara medan jag jobbar!

Idag har det vart rent hopplöst! Jag förstår inte var detta ska sluta någonstans. Bebisen i magen är totalt sjövild! Det är nästan så det gör ont i bland, sånt liv för h*n!

Eftersom jag har vaggat runt, backe upp & backe ner på Borås Djurpark idag så har det vart extremt lugnt hela dagen och även när vi kom hem och började greja lite smått i trädgården. Men nu i kväll, sen vi gick in, oj oj oj!

Jag kunde lixom inte ens sitta upp utan gled ner på golvet och bara titta som hela magen skvalpa runt. David kom och la sig en stund och fick några rejäla sparkar och sen kom Albin och låg en lång stund och fick både höra och känna vilken liten vild rackare som bor i mammas mage.

Ska det hålla på på detta viset så kommer jag inte kunna somna, även om jag är trött som en gnu!

Nu är vi i vecka 22 (21+1)

Kroppen: I takt med att du blir tyngre kan du också få fler graviditetskrämpor, som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan svullna under dagarna. Svullnaden kan minska om du använder stödstrumpor som bland annat finns på apoteket. De sista veckorna har brösten kanske börjat förändras, mjölkkörtlar har mognat och blodkärlen i huden på brösten har blivit tydligare. Det kan också komma lite vätska från brösten, särskilt om du är omföderska.

Barnet: Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Mängden fostervatten är ungefär 600 milliliter.


Utdrag ur min graviditetsdagbok, i vanlig ordning...

29 juli

I går gick vi in i vecka 22 och jag mår väldigt bra! Yrseln har avtagit nästan helt, jag känner mig inte alls särskilt tung (tror knappt jag gått upp nåt än…) och magen har inte börjar bli i vägen än. Illamåendet är helt borta och luktsinnet är inte alls lika illa som det har varit (även om jag fortfarande har luktsinne som en blodhund). Jag har börjat få lite känningar av mina fogar men jag är hoppfull om att kunna jobba mina 2 månader till. Jag jobbar ju inte så mycket (tar mammadagar för Albin fram tills havandeskapspenningen) och det är värst när jag jobbat heldag.

Bebisen rör sig hela tiden, det är ett fasligt gymnastiserade där inne och jag har inget minne av ett det var såhär livat förra gången, men man glömmer väl hur det var för när jag läste igenom graviditetsdagboken med Albin så tyckte jag tydligen precis samma sak i denna veckan.

Albin tycker jag börjar bli lite tjock säjer han och han pratar mycket om bebisen, när den kom in i magen, när det ska komma ut, vad den äter för nåt osv. Tror han kommer bli en fantastisk storebror när den dagen kommer!

Äntligen! Nu är äntligen den första halvan gjord och vi kan börja räkna ner!

Jag fortsätter i vanlig ordning med mina uttdrag ut min graviditetsdagbok.

15 juli -10

Nu är det full rulle inne i magen och vi har även vart på Ultraljudet i veckan med så jag är lite lugnare. I förrgår var vi inne på MVC, både jag David & Albin. David visade Albin på den stora skärmen i början men han såg nog inte alls vad vi såg och tröttnade ganska snart men jag hade såklart tänkt på det och tagit med en liten ”snacks-låda” så han satt så snällt & tyst i sin stol och åt majskrokar, mandlar & russin.


Allt var bra med vår lill-skrutt där inne och det var värsta håll-i-gånget men BM fick mätt allt hon ville och vi fick 2 fina bilder med oss hem. Jag tyckte verkligen om denna BM, hon var så saklig, snäll och go, tror hon hette Viva. Vi slapp blev framflyttade och fick istället 7 december som ny BF-dag. Det betyder alltså att vi idag är i vecka 20 (19+1), WOHO halvvägs! Albin var ju beräknad till den 6 november -06 men kom 21 oktober så jag är fortfarande hoppfull om att få i november…

Jag känner mig fortfarande inte alls tung och otymplig men har lite svårt för värmen som vart dom sista dagarna (det har jag iofs varje sommar så det har inget med graviditeten att göra…), och är lite yr. Har vart yr sedan i fredags, alltså nästan en vecka men jag mår inte illa av det utan det bara liksom snurrar och är lite allmänt obehagligt. Mina värden var bra så jag är inte orolig utan tror faktiskt att det beror på vädret och värmen (med regn, åska och hetta om vartannat). Nästa tid hos ”våran” BM har vi om en månad, den 16 augusti, ser fram emot att få lyssna på hjärtat och kolla om jag gått upp nåt!

Kroppen: Det börjar synas att du är gravid även utanpå kläderna. På vissa börjar naveln sticka ut en aning.
Vissa lider av halsbränna och förstoppning, vilket är helt naturligt. Det orsakas av att musklerna runt tarmarna och magmunnen inte är lika strama som förut. Motion, rätt kost och att hoppa över kaffe och stark mat kan underlätta. Man får också lättare hål i tänderna och ibland svullet eller blödande tandkött.

På de rutinmässiga barnmorskebesöken brukar man göra en del undersökningar för att följa fosterutvecklingen och för att se eventuella avvikelser i mammans hälsa.
Vid varje besök mäter man blodtrycket, kontroller barnets hjärtljud och mäter mammans mage. Vid vissa besök kontrolleras även blodvärdet, urinprov och blodsocker hos mamman.

På vissa barnmorskemottagningar ordnas ett gruppmöte, där man får information om föräldraförsäkring, kosthållning, amning med mera. Man kan också prata om hur man kan lindra besvär från rygg och bäcken. Du kan till exempel få hyra ett stödbälte för att minska bäckenbesvär.

Vår lilla boxare där inne i magen!

Idag vaknade jag allt annat än pigg & utvilad, tyvärr. Det var ju bara tur att vi hade en tid att passa nu på förmiddagen så jag kom upp överhuvudtaget. Har fruktansvärt ont i huvudet, trots 2 alvedon. Yrseln är fortfarande kvar och jag glömde helt av att fråga om det när vi väl var där inne.

Vi fick träffa en helt underbar BM som hette Viva och hon förklarade helt fantastiskt. Allt såg bra ut med vår lilla krabat och h*n är beräknad till den 7 december. Det var i alla fall åt rätt håll då vi har haft 9/12 innan.