Nåja, eftersom det är dags för Albins träningsläger ute på Anneberg med start i morrn så fick jag dela den ensamma kvällen med en KTM 65 cc kan man säga.

Det är en himla massa som ska fixas så efter varsin kopp te i kvällssolen på altanen kilade maken ut i garaget. 

 

Men det var helt ok. Efter en hel dag med mammsen och klänningsshopping utan lycka så är jag rätt trött. 

 

Igår hade vi brorsan och Julie här på både fika och kvällsmat så jag passade på att baka en liten vit chokladkladdkaka med citron och även två lantbröd till kvällen. 

 

 

När David kom hem från jobbet så hämtade han grejer och förberedde för rivningen medan jag plockade fram det jag pysslat med i eftermiddag, brödbak!

 

 

Jodå. 

I kväll har vi haft lite extra roligt. 

Jag har nämligen varit på Gekås i kväll och köpte två sorters skjutdon till "prickväggen" vi redan har i trädgården och det var en riktig fullträff, så himla roligt! 

 

 

I morse kom Emil i vanlig ordning och gosade lite men redan på morgonen drog dagens arbete i gång. 

 

 

 

Efter att vi alla provat det nya brödet til frukost så passade vi på att göra lite lekar.

Jodå, min make har minsann köpt en bok om lekar. Jag tror nog att det är en liten pik till mig som oftast inte leker med barnen, jag har aldrig gjort det, speciellt inte när dom var mindre, men nu börjar det ju bli lite mer roligt så då har han alltså köpt en inspirations-bok.

 

 

Jösses vilken kväll vi fick! 

 

 

 

 

 

 

Att komma hem och få famnen full av det här!

Efterlängtade, galet efterlängtade ungar!

 

 

 

Idag har vi pysslat och trixat i vanlig ordning för att få livet att gå ihop. 

Jag har varit på Handels nere i Halmstad och gjort ytterligare en förberedande dag inför den stundande Kongressen. Det är galet roligt på alla sätt och vis att få vara med på den här resan.

 

Igår jobbade jag hela dagen så Emil fick vara hos mormor då och så fick vi lov att använda dagis några timmar idag istället, men för att få ihop det så fick Emil vara ensam hemma en liten stund på morgonen (vilket inte bekommer honom ett dugg!) och så kom David hem på sin frukost och körde iväg honom när dagistiden började.

 

Albin cyklar ju både till och från själv och går in när han kommer hem. Idag fick han dessutom sällskap så efter att han slängt i sig lite mellanmål och ringt och informerat pappan så cyklade han till en kompis.

Jag slängde mig i bilen och brassade så fort jag kunde för att hinna hem i tid till hämtningen och det gjorde jag, så pappan fick jobba och gör fortfarande. En av de fantastiska fördelarna med att vara egen, han kan styra sina tider hyfsat själv och han gör precis ALLT för att jag ska kunna jobba med alla mina underbara jobb. 

 

Nu ligger grabbarna och sover gott, jag väntar på maken som passar på att jobba några timmar extra idag och jag tror det blir en tidig kväll i säng för min del. Jag ska iväg och jobba för Handels i morrn med så jag ska se över vad jag behöver ha med mig inför i morrn.

 

När jag brassade hem från Halmstad innan idag så dök det upp en låt på radion och det var kizunguzungu, en låt som tydligen varit med i melodifestivalen och som mina barn sjunger med i som bara den när dom hör den. Jag blev så full i skratt när jag hörde dom första gången och nu efter några gånger blir man bara så himla lycklig när man hör dom!

Hur som helst, när den låten började spelas och jag tänkte på ungarna så fick jag en såndär akut saknadskänsla (är det ens ett ord?). Alltså, jag ville ha ungarna hos mig NU och kände hur jag längtade efter dom och efter hur jag längtade efter David. Att få dela dom här ögonblicken med honom, när vi bara sitter och tittar på ungarna, det är magiskt.

 

Jag är annars inte sådan, som person, att jag saknar och längtar sådär, men det kommer mer och mer faktikst. Kan det vara åldern? Kan det vara att jag är mer ifrån dom nu när jag är ute och flänger?

Ja, i vilket fall som helst så värderar jag tiden med familjen skyhögt nu för tiden och bytar helst inte bort den.

 

Nu ska jag sluta svamla här och göra något vettigare.

 

 

 

 

 

Idag kom minsann dom nya utemöblerna från IKEA!! 

 

Som jag längtat!

Det gamla möblemanget vi haft ute har ju varit mamma och pappas gamla och det har definitivt sett sina bästa dagar, för läääänge sedan. David har så galet svårt för att göra sig av med saker så de gamla möblerna står ju så himla fint bakom garaget i väntan på att någon ska dyka upp och förbarma sig över dom men det får väl vara ok då. Jag har ju fått dom nya möblerna idag!

David suckade kanske lite när jag skickade en bild på när grabbarna bar in grejerna eftersom han insåg att det är han som får skruva ihop ett stort bord och 8 (åtta!) stolar. Mitt tålamod önskar dessutom att han helst skruvade ihop de igår så vi får väl se hur detta går...

 

 

Min lilla, lilla Albin som väl inte kan vara mer än ett par år, eller?

 

Vart sjutton tar tiden vägen?

Nu har vi den här, snart tioåriga killen som kör som en galning på crossbanan, bland alldeles för stora hojjar (tycker hans mor).

 

Sen har vi ju då även den här...

 

 

 

 

Jag har lätt för att se det fina.

Jag har lätt för att uppskatta små saker.

Jag har defintivit lärt mig att ta vara på saker och prioritera bort en massa.

 

Att få vara med dom här två ungarna, det är det bästa som finns.

När vi sitter tillsammans och kollar på Gladiatorerna, det kan vara det bästa som finns. Inte för att jag tycker att det är särskillt intressant med Gladiatorerna, för det tycker jag inte men medan barnen är helt uppe i programmet och kommenterar och frågar en massa så får jag krypa upp i den där älskade makens famn och bara vara, omringad av dom där tre pojkarna (och katten som såklart alltid ska trängas på samma kvadratmeter!) som gör mig till världens lyckligaste.

 

 

 

 

 

 

 

Det bidde liksom lite mycket där i fredags och igår så jag hann inte med att få till något inlägg.

 

 

I fredags hade vi vår sista dag i backarna och det gick som hejsan, sen var det ju sista kvällen i restaurang och dagen till ära hade dom Österrikisk-afton som var väldigt god och David hade ju längtat efter äkta sauerkraut hela veckan och fick äntligen äta det!

 

 

 

 

Man kan ju fundera över huruvida man tycker att det är en lämplig dag och ett lämpligt väder att knalla bort till Handins i och införskaffa en ny cykel, men riktigt så funkar inte vi här hemma.

Efter frukosten i morse satt jag och David kvar vid bordet och pratade om en himla massa saker vi skulle behöva göra här hemma i vår och att rensa ut i våra förråd var en av de sakerna.

 

Vi pratade om cyklarna och vad vi ska göra med dom som liksom barnen vuxit ur och så halkade vi in på det här med att Emil alltid bara får ärvda sådana grejer. Inte för att det är något fel med det, inte alls och han själv är alltid galet nöjd med att få något som varit storebrorsans, hans stora idol i livet. Men just den cykeln Emil har nu är en begagnad rackare jag köpte på auktion för många år sedan för att ha som en extra cykel till Albin, eftersom han inte hade någon annan än BMXen just då, och den cykeln har nog aldrig fått någon kärlek och är i ärlighetens namn inte speciellt bra. Barnen cyklar ändå jäkligt mycket så varför vi inte köpt en ordentlig cykel till Emil kunde vi liksom inte komma på och det där med att överväga och tänka länge och noga på grejer är inte alls vår melodi, så David tog Emil med sig bort till Handins redan strax efter 9 i morse, direkt när dom öppnat, i snöovädret som rådde.