Vilken helg!

Helt galen har den vart men otroligt rolig.
I lördags var jag borta HELA dagen på möte, möte, proffs make-up och sen årsfest. Det var en lång dag och jag var helt slut när vi väl kom hem. David är ju fortfarande inte helt ok och sitta ner på en trästol i flera timmar är inte alls lätt för honom så han hade ont efter maten. Vi stannade till 23 innan vi åkte hem och somnade som stockar i sängen!

Självklart vaknar man ju vid samma tid som man brukar, trots att inte barnen är hemma, så både jag och David vaknade vid halv 6 (då var ju klockan bara halv 5 enligt vintertiden).
Vi låg kvar och slumrade en stund till men båda var ju pigga så vid halv 8 gick vi upp.
Pappa kom med barnen vid halv 10 och efter middagen sen tog vi tag i en massa gamla lådor i förrådet som skulle sorteras.

 Just nu här hemma!

På eftermiddagen åkte jag bort till Rönnås där vi skulle ha möte med alla som ska vara med på Julmarknaden och det var jättelyckat, Pia är helt fantastisk som lyckas dra ihop nåt sånthär och det ska bli sååå roligt.

När jag kom hem var det high life i huset och det var bara att ta tag i duschning, nattning och omstoppning av barn (vi tar oftast varsitt....). Kvällen var lugn och skön, barnen sov, jag och David kollade på Vem kan slå Filip & Fredrik.

I morse vaknade ungarna jättetidigt så det var bara att kliva upp, men Emil är rätt så lugn så tidigt på morgonen och ligger gärna still i min famn och kollar på barnkanalen tillsammans med storebror.
Nu ska vi strax klä på oss och göra oss klara för dagens första äventyr, men först.

Det var det där med framstegen.
Emil har, i en veckas tid ungefär, gått mer än han kryper och nu i helgen är det så gott som bara promenader. Även om han faller pladask på rumpan med jämna mellanrum så går han nu!

Jag ska lägga en order i november, så att vi alla klarar oss över julen!

Tveka inte att höra av er om ni vill beställa!
Här hittar ni en katalog online.

November hade dessutom en hel massa underbara erbjudanden som
jag i alla fall inte tänker missa!



Vill ni ha ett litet mail med broschyrerna?
Lägg en liten kommentar så fixar jag det.

Vilken dag! Nu sover mina båda vilddjur som små lamm...


Galna, busiga, helt tokiga underbara ungar!
Vilken familj jag fått! Nästan för bra för att vara sant...

Vi började dagen ganska tidigt, eller inte Emil förstås, han fick vi väcka 8.15...
Vid 9 mötte vi Anna & Ella i simhallen för massa plask och bus i bassängen. Båda mina barn är galna vattenmonster (gissar att dom kanske brås lite på mig...) men roligt har dom och trötta blir dom efteråt.

Vi tog givetvis den obigatoriska fikan på Veras efteråt men eftersom Emil sovit så länge på morgonen så ville han inte alls somna efter badet som jag tänkt mig utan satt med oss och gol inne på fiket. Båda killarna somnade som stockar i bilen på väg hem och jag hann vispa ihop pannacottan till kvällen och ställa på kylning innan det var dax att väcka dom båda.

Efter att pojkarna vaknat var det inte lugnt i en sekund! Vilket ös det är här hemma när båda busar runt.
Jag fick i alla fall stekt köttet runt om och sen fick det stå och småputtra i några timmar medan vi tog hand om packning, tvätt, partylite väskan, matning, bytning (dessutom hann vi med 2 korta besök) och så småningom en liten promenad. Vi passade på att göra ett litet ärende på vägen och när vi kom hem satte jag igång med kvällens laga-något-jag-aldrig-gjort-förut.

Idag gav jag mig på en Risotto. En svamprisotto med kantareller.
Jag har aldrig lagat risotto och nu tyckte jag det var på tiden, jösses va gott det var!!

Till Risotton hade vi helstekt kotlettrad med portvinssås. Jag hade tänkt mig en liten rotfruktspytt till men det hann jag inte med, så det blev bara lite gurka & tomat. Albin fick kokt potatis för jag gissade att risotto inte skulle tillhöra hans favvo och det hade jag rätt i. David åt så jag trodde han skulle spricka.

Efter maten var jag illa tvungen att fixa några grejer (jobb) så David tog hand om disk, mat och barn medan jag gick en trappa upp. När jag var klar så satte vi på kaffe, stekte på lite äpplen och tog fram kolapannacottan...
Albin älskade den, David älskade den och jag... Jo, den var rent ut sagt SKITGOD! Superenkelt att göra dessutom.

När barnen skulle lägga sig så behövde David sticka iväg och jobba en liten sväng till så jag tog båda barnen med mig, myste ner oss i soffan och kollade på Doobidoo. Båda grabbarna somnade i min famn (finns INGET bättre!) och jag bar upp dom till sina rum. David har fortfarande inte kommit hem, men nu gissar jag att det inte är jobb längre, utan kanske lite skitsnack och någon öl, för han tog cykeln iväg innan.

I morrn och på söndag kan det bli tyst här i bloggen för i morrn har vi årsmöte med Sidvagnsföreningen och sen efterföljade årsfest. Jag kommer ta mina pärmar med mig och åka redan vid halv 10 på morgonen.

Nu ska jag sippa upp mitt vinglas och sen kila en trappa upp och fortsätta kolla på tv.

Bjussar på bilder av mina goa busungar först bara!

Receptet på den underbart goda kolapannacottan vi åt idag!

Kolapannacotta med stekta äpplen
6 st

2 dl kondenserad mjölk (konservburk)
3 dl vispgrädde
2 gelantinblad
1 krm vaniljpulver alt. en urskrapad vaniljstång

Äpplen
Smör
Råsocker
Kanel

Gör så här:
Lägg gelantinbladen i vatten.
Koka upp grädden, kondenserad mjölk. Tillsätt vaniljen. Dra av från plattan och krama ur gelantinbladen, och lägg ner dem 
i den heta gräddblandningen, och låt smälta. Häll upp i portionsformar, och låt den stelna lite lätt i kylen några timmar.
Strax innan serveringen så tärna några äpplen och stek ihop med lite råsocker, kanel
(jag hade dessutom på lite malen kardemumma och det var mums!) tills äpplena är mjuka.

Eller, det kanske var så att jag hellt enkelt prioriterade bort "dator-tid" igår, för mys i soffan med Robinson & Criminal Minds...

Albin hade heldag på dagis i går och dom hade haft utedag, det har dom 1 gång i veckan, då dom till och med lagar och äter mat ute. 2 dagar har dom utedagar fast dom går tillbaka och äter på dagis. När jag lämnade kom det en polisbil och den hade barnen fått sitta i, kolla på handklovar & pistoler och sen fått varsin reflex (höjdpunkten). Jag och Emil åkte vidare till Anna & Ella och käkade frukost. Där stannade vi tills det var dax att åka hem och fixa middag till Emil. Sen somnade han som en stock och jag fick tagit hand om tvätt, skrivit lista och letat fram recept till kvällens jag-ska-laga-något-jag-aldrig-gjort-förr.

När Emil vaknade fick han stanna hos mormorn en stund så jag fick handlat. Det tog jättelång tid och nu vet jag varför jag alltid passar på att handla om jag är i stan, för att ALLA vill prata med mig när jag är i affären, både kunder och personal.
David fick åka och hämta Albin på dagis för jag hann inte men han fick ordentliga instruktioner på telefon vad som skulle med hem och vad som inte skulle med hem. När Albin kom hem så gav vi oss iväg till mormorn för att hämta bebisen, men givetvis fick vi åka om dagis först, det var inte mycket som stämde där inte...

Vi hämtade Emil, snabbade oss hem och började med kvällsmaten.
Det blidde potatismos, ICAs berömda kokekorv med ärtor och lingon.
Emil åt som en tok, han som alltid bara har spottat ut min mat, kanske har det vänt nu!?

Albin däremot var väldigt trött efter en hel dag på dagis.

Vi fick ätit upp i räserfart och lämnat disk och allt till pappan så jag och Albin kunde gå ut och leka lite.
Vi körde fotboll, och sen gjorde vi banor i trädgården som vi hade tävlingar på och visst blev vi pigga!
En dusch senare var Albin hur pigg som helst och åkte till och med med pappan till frissan medan jag la Emil i lugn och ro. Sen blev det som sagt en kväll i soffan, jag och David, det var välbehövligt!
Oftast turas vi om att jobba på kvällarna, efter att barnen lagt sig, men igår orkade ingen av oss.

Nu ska jag och Albin äta frukost, sen ska bebisen vakna (som jag hade lite problem att få att somna om nu här på morgonen) och vi ska packa i ordning oss för simhallen!

Massa bus, bara massa bus i den ungen!

Igentligen har jag inte tid att sitta här för jag ska iväg på föräldramöte på dagis men jag tänkte i alla fall bjussa på några bilder från mobilen.



Denna bilden är från Albins kalas i fredags.
Vi hade gjort glass, maränger & chokladsås själva. Han hade ju önskat marängswiss men det är så svårt att ta vara på det som blir över om man rör ihop allt så vi la upp allt så var och en fick ta själva.
Ett ljus som spelade "happy birthday" hade vi oxå, i glaskålen, som Albin fick blåsa ut.



Sån här fin mustasch får man av att dricka blåbärssoppa...






Så här söt har Emil varit idag.
Förresten, känner ni igen "Gun's n roses" t-shirten?

Jo, visst var det den som Albin fick när han fyllde 2 år...
Så här såg den ut på honom då.

Albin har några konstiga utslag/prickar på ryggen och på ena sidan bröstkorgen. Tydligen kliar det en del så han kunde inte somna nu i kväll utan kom ner och ville att jag skulle smörja det.
Självklart gjorde jag det och sen fick han ligga kvar här nere hos mig i soffan och det var ju bara så mysigt!
Att få ha det där vita håret under näsborrarna och bara dra in lukten av min underbara, stora kille, det är oslagbart. Det händer alldeles för sällan nu mera, tyvärr. Han går ju och lägger sig själv och behöver bara en liten gonattkram i sängen, men innan Emil föddes somna han ofta hos oss i soffan och det var ju så mysigt!

I eftermiddag har vi vart och hälsat på Martina & Molly Vi fick kvällsmat och massa bus. Emil tyckde verkligen att det var toppen, speciellt skojjig är Lotus (hunden) och alla hans leksaker. Nu i kväll har barnen badat och busat lite till. I skrivandets stund sitter jag ensam och kollar på CSI. Barnen sover och det gör troligtvis David med, han har legat och blundat i soffan bredvid sen 20 och när jag bar upp Albin följde han med och gick och la sig.

Annars idag har vi haft en toppendag!
I dag på förmiddagen kom Albins bästis med sin mamma & lillebror och med sig hade dom en paket. Det var livat här ett tag och sen passade vi på att ta en fika innan vi gjorde dom sällskap bort till dagis. Vi vinkade av killarna och fortsatte till affären. I eftermiddag har det, som ni kan se i mitt andra inlägg idag, vart fullt ös med massa bus. När Emil somnat gick jag och duschade innan vi skulle ge oss av så det har verkligen vart fullt ös idag.

I morrn har vi inget planerat, mer än att Albin ska till dagis om inte utslagen blivit värre eller att dom på dagis inte tycker det är lämpligt, för man vet ju inte vad det är. Ja har en ganska dålig bild, tagen med mobilen, kanske någon som vet vad det kan vara?

Jag har alltså idag försökt blogga flera gånger men mina galna barn gör det omöjligt att ens hitta en liiiten lucka vid datorn, det får bli i litet, ganska vimsigt, filmklipp i stället...

I nästan 2 hela dagar var vi utan husbil...
Vi lämnade vår Knaus i fredags och idag blev vi lyckliga ägare till en Adriatik!


Adriatik A 660 Corall -05

Vi är sååå nöjda och detta är precis vad vi letat efter!
Både jag och David log hela vägen hem och ingen av oss är särskillt sugna på att ställa in den nu över vintern,
vi vill ju ut och åka!

Japp, vi har överlevt den här dagen men det har vart ganska jobbigt...

Efter middag åkte vi in till stan, till Fyndmagasinet så Albin fick välja några saker för pengarna han fick igår. Det blev en helt galet vild liten radiostyrd bil, en paket med fingerbord, cykel & cross, några tattoos och en Blixten Mcqueen burk att förvara smådelarna i.

Väl hemma bjöd vi över mormorn & morfarn på fika, det blev en hel del över från igår nämligen.
Det testades leksaker fö fullt och planerades söndagsmiddag.
Jag har inte alls vart på topp idag, fortfarande ganska ont och pillerknaprande men jag har ju världens bästa sambo, som trots sin skada, tar hand om allt.

I morrn väntar (förhoppningsvis även för lilla mig) en högst spännande utflykt!
Vi blev nämligen av med vår husbil i går, det har vart ganska många intresserade och jag vill inte påstå att den vart svårsåld. Visst kommer vi att sakna den, men nu börjar ju vår jakt på en ny, något större och nyare och det ska bli så roligt! Vi har redan kollat en hel massa och har väldigt klart för oss hur vi vill ha det. Nu återstår bara att se om det blir som vi tänkt och hoppas!

Jag tänkte inte alls sitta uppe länge till för sängen lockar alldeles för mycket.

Just nu i vårt vardagsrum...

David & Albin provflyger den nya helikoptern inne, eftersom det öser ner utomhus, där Emil ligger gott i sin vagn och sover under regnskyddet...

Albin hade en toppenfödelsedag i går och det var en mycket trött och lycklig kille som gick och la sig i går kväll.

Natten här hemma har väl inte vart så rolig, Emil har vaknat flera gånger och skrikigt förtvivlat (tänder på G!) och Albin har vaknat 2 gånger och haft mardrömmar (Elefanter & Dinosaurier som jagar honom) och jag har dessutom haft mensvärken "from hell"!

Som tur är har jag världens absolut finaste och bästa sambo så han har vart uppe med Albin båda gångerna, med Emil en gång och sen tog han båda barnen och gick upp vid 6 i morse så jag fick ligga kvar med en värmedyna på magen till halv 8!

Nu har världens bästa svärmor vart här och mellanlandat lite, tagit en kopp kaffe och en macka.
Hon vakar på sjukhuset då hennes bror är jättesjuk i cancer.
Min svärmor är en helt fantastisk kvinna, hon bryr sig om alla människor och hjälper alla trots att hon ibland inte ens hinner stanna upp och vila emellan. Vi är så glada att vi har våran goa mamma/svärmor/farmor till hands när vi behöver henne och om vi kan göra något för henne, vad som helst så gör vi det så gärna!

Nu ska jag återgå till min tvätt, lakan, dukar och massa kläder...

Ja, det kan ni ju säkert räkna ut, hur jag hade det just idag för 5 år sen, men jag ska bjuda på den storyn en gång till. Men vi börjar väl med dagen innan...

Fredag den 20 oktober 2006

Det är mycket nu!

I onsdags var jag och fotade lilla Ella (har lagt in bilder i prylar) och sen på kvällen var det fullt upp hemma.

I går var jag och klippte mig, sen kom mamma och Eva-Marie och fikade på en vitchoklad-kladdkaka jag bakat och efter det blev vi sittande vid datorn hela eftermiddagen (visade Photoshop funktioner). Sen kom Julia och hjälpte oss med barnförsäkringen vi ska ha till den lille och då hade jag satt mamma i arbete nere i källaren, element som skulle målas... Efteråt blev vi så hungriga så när alla (David hade besök av två kompisar oxå som verkligen gillade min kladdkaka...) hade åkt käkade vi lite rostade mackor med te (jag, David, mamma och pappa) och sen satte vi oss framför kaminen då vi fått den godkänd av sotaren på onsdagen.

Idag har jag varit hos Anna med korten på Ella, sen var det lunch och fika med Martina på stan och när jag kom hem vid halv 4 så kom Li och hälsade på. Nu har jag precis duschat och ska alldeles strax åka på Kalas till min minsta kusin Anton som fyller 12 år.

I morrn är det stubbarace med grabbarna i Hörby men jag har inte bestämt mig för om jag ska med ner än, dom ska köra rätt tidigt och David tycker nog inte jag ska åka så långt och vara borta en hel dag, dessutom vill pappa inte alls ha med mig, han tror att det blir för jobbigt för mig (säjer han men jag vet att han är rädd för att det kanske sätter igång och då är han alldeles ensam med mig...). Får väl se hur jag gör, det skulle ju bli lite halv bra väder så jag kanske stannar hemma och tar mig en tur i skogen (det funkade ju för Lisa...), David ska ju vara hemma hela dagen och greja. Han är uppe i Åkulla nu och sågar ved, vi ska ju ha ved och elda med nu när vi har fått i ordning på kaminen!

Lördagen den 21 oktober 2006

Jag var uppe vid 4 på morgonen och kissade, kände ingenting, kollade ut genom fönstret för att se om killarna gått upp än (dom skulle åka vid 5) men det var fortfarande mörkt, gick tillbaka och la mig för att vakna vid 7 och behöva gå på toa. På vägen dit började det rinna och jag trodde nästan jag kissade på mig, men det var nästan inget så jag gick tillbaka till sovrummet men sa till David att slemproppen kanske gick nu, han var ju fortfarande rätt yrvaken och brydde sig inte utan susade vidare. 5 minuter senare så kände jag återigen att det var som om något rann, så jag sprang bort till toaletten och där slutade det inte rinna… Ropade på David och sa ”jag tror att vattnet gick”, då blev han minsann klarvaken! Han letade upp numret till förlossningen medan jag gick in i duschen och fräschade till mig, sa till David ”nu har vi i alla fall bebis inom 2 dygn för när vattnet går får man inte gå längre!” Jag stoppade en handduk mellan benen och pratade med en BM på förlossningen som sa åt oss att komma in, jag började känna av sammandragningar vid halv 8 som kom med mellan 3-8 minuters mellanrum, det gjorde inte ont, mest som lite mensvärk.

Vi irrade runt hemma och försökte packa det sista i väskan, försökte även få i mig lite frukost vilket inte var det lättaste när man visste att man snart hade bebisen ute. Fick i alla fall i mig lite yoghurt med müsli och sen bar det iväg till förlossningen. När vi kom in var klockan redan halv 10 och dom kopplade mig till CTG:n som var helt normal och visade värkar var 3-5 minut, bebisens hjärtljud låg som vanligt på runt 145sl/m. Efter ca en halvtimme med CTG:n på magen så kommer BM Mia och känner på mig och då är jag öppen 3 cm och har bara en liten bit kvar av livmodertappen.



Runt halv 11 känner jag att jag nog vill ha ett lavemang, man var ju trots allt på kalas kvällen innan och min faster Catrin hade lagat riktigt god mat som man var tvungen att ta både en och två gånger av. Sagt och gjort, sköterskan Carina kommer in och ger mig lavemanget och sen ställde jag mig i duschen för värkarna började bli lite starka och kännas en aning mer, David skickade jag ut i dagrummet…

Vid strax efter 11 känner jag att nu behöver jag starkare smärtlindring så jag kliver ur duschen och ber om något mer, Mia kommer in och känner, jag är öppen 4 cm och livmodertappen är helt utplånad, hon säjer att om ca 10 timmar har vi bebis och det är dags att flytta till förlossningsrummet. Vid detta laget har jag ont, mycket ont och det värsta av allt är att det gör så ont att jag mår illa av det och jag HATAR att må illa…

Väl inne på förlossningsrummet så går jag bara runt, runt, runt och vet inte vart jag ska ta vägen, blir ombedd att lägga mig ner och prova lustgas tills narkosläkaren kommer, är först väldigt tveksam till den där masken, vill ju absolut inte må mer illa, men jag måste ligga ner så dom kan sätta en nål i min hand och en skalpelektrod på bebisens huvud. Från den stund jag la mig ner i sängen så stängde jag ögonen och bara andades lustgas (vilket inte hjälpte ett jävla något men jag hade i alla fall något att koncentrera mig på), öppnade inte ögonen igen fören bedövningen var satt!

Medan jag väntar på att Dr Bisultanova ska lägga EDAn så hör jag bara att dom pratar med mig men jag svarar bara om det är ytterst nödvändigt, David svarar åt mig… Carina säjer att snart ska du se att du ler igen och jag bara fnyser åt det. Kl 11.50 läggs bedövningen och Carina hade rätt, efter bara några minuter så ler jag igen och gör ”tummen upp” när David tar kort på mig. Att någon stoppade in en nål i ryggen på mig kände jag inte alls, men när den började värka hade jag kunnat utbrista i värdens skönsång av lycka till Dr Bisultanova som tog bort mitt illamående!

Mia kommer in igen vid 12.30 och kollar läget, då är jag helt plötsligt öppen 10 cm, det är 6 cm på bara 2 timmar, konstigt att det gjorde ont! Hon föreslår att jag ska ställa mig upp så bebisens huvud kan tränga längre ner, sagt och gjort, hon hämtar en gåstol till mig och vid 13.30 ställer jag mig upp, känner hur det trycker på bakåt (!) och David har full koll på STAN-apparaten för att följa mina värkar, Mia säjer att det är helt ok för mig att ”trycka på” när jag känner det där trycket och eftersom det inte alls gör ont så trycker jag på för kung och fosterland, David passar på att ta några fina kort (!).

Efter ca 8 ordentliga värkar där jag har tryckt på ordentligt så känner jag att det börjar kännas som om jag har något ”stort” mellan benen, ber David gå ut och hämta Mia, som redan är på väg, hon känner på mig medan jag står upp och ”trycker på” och säjer att det är nog dags att flytta över till sängen igen för snart kommer bebisen!

Värkarna kommer inte riktigt lika ofta när jag satte mig (gyn läge) ner som när jag stod men när dom väl kom så skulle jag ta tag i knävecken, dra bakåt och ta i så mycket jag bara orkade, David uppgift blev att hålla mig i nacken och hjälpa fram mitt huvud när jag tog i, jag minns inta alls att han gjorde det men det säjer han att han gjorde… När det började närma sig så blev det inte riktigt lika smärtfritt längre, varje gång huvudet tittade fram så brände det till som faan (ursäkta ordvalet) och det var riktigt skönt när huvudet åkte in igen, men sen kom då den värken när Mia sa att nästa gång åker huvudet inte tillbaka in så du får ha den brännande smärtan tills nästa värk och då trycker du ut h*n!! Skit, tänkte jag ska det göra så super, duper ont i flera minuter, ända tills nästa värk!?!? Men det tog ju bara några sekunder innan den kom och Skrutten gled ut och hamnade på min mage (klockan var då 14.35)! Först fattade jag inte att han var ute utan när den brännande smärtan försvann så trodde jag att han åkt in igen, men då var inte fallet. Vi kollade genast upp var det var för något och det var ju den sötaste lilla kille vi sett (fast jag tyckte han hade väldigt brett mellan ögonen i början…), och Mia sa att han var jättefin och frisk!

Idag fyller världens bästa Albin 5 år!

5 år, herre gud, vart tar tiden vägen!?



Vid 6 i morse hämtade David in honom i vår säng (för att inte väcka Emil) och där fick han öppna paket och mysa en stund med mig i sängen! Albin fick en jättefin radiostyrd helikopter som han och pappan genast gick ner i köket och började fixa med. Nu står den på laddning och pappan kommer hem till frukosten och provkör lite med honom.

Han fick även pengar, en del en på kontot och en del i sin lilla plånbok, så ska han få gå och köpa en sak, vad han vill. Mitt mammahjärta gjorde lite ont när han bara fick ett paket, men jag och David hade pratat om det och man kan inte överrösa barn med paket, det går bara inte. Dessutom blev Albin överlycklig över sin helikopter och frågade inte efter något mer. Kanske är det för att vi alltid har haft samma tänk, att det räcker med en paket.

Jag är så stolt över min fina kille!
Han är alltid så tacksam, vad han än får.
Han är så glad att han ska få bjuda på det han valt i kväll, Tacos & Marängswiss.
Nu ska vi snart äta frukost och sen kommer farmorn och busar/myser med killarna så jag kan få nåt gjort.

Marängerna i ugnen, glass-smeten i frysen, rengöringsmedel som verkar på toan,
Albin på dagis och Emil på strålande förmiddagshumör!

Idag har jag och Emil vart och träffat alla dom andra mammorna och bäbisarna i mammagruppen, alltid lika roligt. Jag och Emil dröjde oss dessutom kvar en stund när dom andra hade gått och fick en uppvisning utan dess like av lilla Agnes som började knalla runt som om hon aldrig gjort annat!

När vi åkte hem så somnade Emil gott i bilen så jag hann både få i mig middag och testbaka en omgång maränger.
Lagom till Emil vaknat var dom klara...



Åhh va han tyckte det var spännande, men ack så tråkigt att inte få pilla!

När David kom hem stack jag bort och hämtade Albin och vi smet in i affären och köpte med oss mer karamellfärg för Albin ville oxå vara med och baka maränger! Vi satte igång direkt och det blev en plåt med gröna, lite mindre maränger.

Han har önskat sig marängswiss till efterrätt på sitt kalas, i stället för tårta så det blev ju inget till mig att baka, men då bakar vi väl marängerna själva och kokar chokladsås!





Ljuvligt goda maränger som både David & Albin redan fått dille på...
Tur att jag köpte mycket karamellfärg, det kommer bli många plåtar tills på fredag.

Nu är mammas bebis sådär ledsen igen, bäst att ta honom så han somnar gott efter denna hårda dag
 med massa lek och bus!

12 timmar senare



Stor vätskefylld blåsa med hål på, jippie!

2 fina, vätskefyllda blåsor...

Så klantig jag var i morse då, när jag skulle fixa fram gröten till Albin!
Vet knappt hur jag lyckades men jag fick i alla fall skållhet gröt på ringfingret och innan jag hann till kranen och sköljt av det så hade det lämnat ett fint rött märke. Jag kunde inte heller spola det särskillt länge eftersom båda grabbarna satt vid bordet och var hungriga. Nu när det gått ett par timmar så ser jag ju vilka finfina blåsor jag kommer att få där, precis bredvid förlovningsringen...



(Nästan så jag skyller liiiite på David faktiskt, tänk om där ändå suttit en vigselring brevid,
då hade det ju aldrig blivit såhär ;-))

Nu ska jag packa ihop grejerna, dax att träffa alla underbara bebisar i mammagruppen!

I söndags var vi på auktion, jag och min moster.
Det är så roligt, man blir verkligen biten!



Mitt fynd!
Ett jättefint slagbord som givetvis ska få bli vitt och kommer passa perfekt ihop med min kökssoffa!

Tyvärr gick det inte så bra som vi hoppats eftersom Emil är helt galet mammig just nu!
Det visade sig inte vara helt lätt att fota samtidigt som man ska underhålla en bebis som bara vill vara hos sin mamma. Jag hade dock förutsett senariot så mormor var med oss men det hjälpte föga, det var mest bara mamma som gällde.

Vi får ta och försöka igen en annan dag, när pappan kanske kan vara med för så fort han stack in huvudet så blev det liv i luckan minsann. Nu sover mina gossar så sött i sina sängar och ska faktiskt följa deras exempel för jag sitter under en tjock filt och fryser.

I förra veckan var Svea här och hälsade på ute i studion.
Svea är en supersöt 3 år med massa spring i benen men väldigt medgörlig på fotograferingen.



Svea hade dessutom med sig lillebrorsan Ted på några bilder.

Jag har fått äran att följa Svea sen hon föddes, eller faktiskt ända sen hon låg i magen!

Jag har verkligen haft tur med mina uppdrag som buzzador!
Nu fick jag precis veta att jag kom med i kampanjen för Natusan Bedtime!



Det ska bli jätteroligt att få testa detta tillsammans med Emil, speciellt nu när det börjar bli kallt ute och jag vet att man ofta kan få problem med torr hud.
Vill du oxå få uppdrag? Gå in och amnäl dig som buzzador här!

Vi har bara nyligen buzzat




Barnmat, balsam, kattmat & Santa Maria Fish Taco!

Jag satt och kollade igenom massa gamla bilder på datorn här nere och hittade en massa söta saker!
Igår var jag och Albin ute och letade igenom lådorna med kläder från när han var liten och jag hittade massor, som jag tog fram till Emil nu och det är ju så roligt att visa när Albin hade det på sig!




Här är en bild på min bror (till vänster) och en bild på Albin, när dom båda är 1 år.
Lika?



Denna jackan fick jag fram igår och den passade Emil alldeles lagom!
Tidpunken är ganska exakt den samma, strax innan jul 2007.



Här är Albin något äldre, detta är på vårkanten 2008, men visst är han väl bara sååå söt
jo, jag är väl ganska partisk...)!



Mössan är densamma som vi grävda fram igår och som Emil hade på sig när vi åkte bort och käka söndagsmiddag i går! Även denna bilden är på hösten 2007, när Albin precis fyllt 1 år.



Jag och Albin är ute och provkör nya vagnen. Samma vagn som jag använder än idag och här är Albin nästan precis 1 år!



Sista bilden för just nu.
Detta fleecefodrade regnställ fick jag letat fram ihop med mössan och kängerna. Även det tänkte jag Emil skulle ha i vinter, återanvänding på hög nivå.

Albin gick ju väldigt tidigt och har sammtidigt vart ganska liten så det är ju lite roligt att en del av kläderna jag tog fram igår hade Albin när han var närmare 2 år, som Emil kommer att kunna ha redan nu. Emil är en stor kille, både på längd och vikt, medan Albin alltid legat under "medelkurvan" på längden och nästan precis på kurvan på vikten.

Jag ska försöka komma ihåg att ta bilder på dom båda så man kan jämnföra, men visst är dom inte särskillt lika?

Emils tabell
0 - 3965 g - 50 cm
1 vecka -  3760 g - 51 cm
2 veckor - 4125 g - 53 cm
3 veckor - 4350 g - 55 cm
4 veckor - 4930 g - 56 cm
6 veckor - 5625 g - 58,5 cm
2 mån - 6010 g - 59 cm
3 mån - 7070 g - 63 cm
4 mån - 8185 g - 66,5 cm
5 mån - 9005 g - 67,5 cm
6 mån - 9575 g - 70 cm
8 mån - 10040 g 71,5 cm
10 mån - 11329 g - 75 cm

Albins tabell
0 - 3210 g - 48 cm
2 veckor - 3395 g - 51 cm
3 veckor - 3660 g - 52 cm
4 veckor - 4005 g - 52,5 cm
6 veckor - 4730 g - 54 cm
2 mån - 5330 g - 55 cm
3 mån - 6530 g - 60 cm
4 mån - 6840 g - 61,5 cm
5 mån - 7560 g - 63 cm
6 mån - 8140 g - 66,5 cm
7½ mån - 8890 g - 69,5 cm
9 mån - 9295 g - 71 cm


Åhh va roligt det är att jämföra killarna för dom är såå olika!

Såhär kan det se ut på köksgolvet när bröderna Larsson röjer runt efter maten...

Idag har vi haft en härlig förmiddag! Vi promenerade bort till dagis vid 9 för att Albin ska gå med dom stora barnen på gympan. Medan han var på gympa så passade vi på att gå hem till mormorn och som jag precis hoppats på så somnade Emil av promenaden dit.

Vi hämtade Albin vid halv 12 och sen direkt hem och fixa middag.
Medan jag röjde upp efter maten så gick Albin och hämtade en massa grävmaskiner och gerejer för han och Emil skulle visst leka vägarbetare och till det behövdes det ris, puffat ris, i massor visst...

Jag hade inte mage att röja i ordning direkt för dom lekte så roligt tillsammans med allt riset, men när det urartade och båda låg på golvet och slickade ris, då fick det vara bra, tur att jag har dammsugarslangen ständigt framme.

Mitt i risleken kom Björklund och tittade mest med stora ögon på eländet.
Albin gick ut och hamnade visst inne hos grannen som städade, men Albin fullkomligt älskar Gabbe så det gjorde nog inte så mycket att det var städning på G. Jag och Björklund gick en liten runda i trädgården så Emil somnade och innan Björklund stack hann vi med varsin kopp te.

Nu är Albin kommen ut igen och kör visst någonslags tävling för sig själv med sparkcykeln.
Jag har vikt tvätt och dammsugit av och alldeles strax blir det nog en fikapaus till, Albin ville det.
Kanske blir det en kopp kaffe ute för det är verkligen härligt idag!

Nu ska jag strax krypa ner i sängen och den känns fortafarande rysligt tom!
Världens finaste kattpojke saknas ständigt.

Jag kan komma på mig själv flera gånger om dagen att sakna honom.
Innan jag ska åka hemifrån brukar jag alltid slänga ett öga på kattmaten så där säker är när jag är borta och där står ju bara en skål nu. Min älskade lilla Pyzen, jag saknar dig sååå!!

I morse när jag och Albin satt och pysslade med pärlplattorna så frågade jag vad vi skulle göra med dom och visst var det väl självklart att Pyzen skulle ha dom på sin grav, så den blev fin.
I hop med halsbanden, som Albin pärlade på dagis dagen efter insomnadet, så ligger nu våra pärlplattor där tillsammans med blommorna.

Igentligen vet jag ju att han har det bra nu men det gör ändå så ont att han inte är här, hos mig!
Aldrig mer ska jag skaffa husdjur, usch och fy när dom inte finns mer!!

Fy va tomt och tråkigt här är i bloggen nuförtiden!

Tyvärr finns det ingen tid alls nu, men David är på bättringsvägen så förhoppningsvis ska jag kunna vara tillbaka snart! Han får inte lyfta så jag är rätt så fast med en 11 kilos klump som behöver tas om hand.

Hur som helst, i går hade vi en jättemysig dag!
Jag och grabbarna (jodå, hela familjen) åkte in till simhallen direkt när dom öppnade och det var helt underbart att bara ligga där och njuta! Emil är mer vild än tam i vattnet och tycker inte alls att någon behöver hålla i honom... När vi ändå var i stan passade vi på att handla lite till kvällens meny...


Bilderna är kanske inte det bästa, tagna från mobilen, men maten var ljuvlig!

Jag började steka flyskytterfilén redan vid tre och sen fick den efterkoka
till halv sex ungefär. Jag gjorde en sås på stekskyn med bla creme bonjours kantarellost, grädde, creme fraiche och soya. Sen skar jag ytterfilén i biter (som var ruskigt mör och go!), hällde över såsen och stekte på trattisar och la över. Det fick gå i ugnen tillsammans med dom ugnsrostade rotfrukterna.
Vi åt tills vi nästan storknade!

När bebisen hade somnat så tog vi fram fruktsallade som jag och Albin gjort under dagen, till det fick jag och David varsin Irish Coffe (fast jag bytar ut whiskeyn mot baileys...). Albin fick dagen till ära prova sina nya chokladsugrör! Det var sugrör med små chokladkulor i så när man dricker mjölk får man O'boy typ!

Vi somnade mätta och belåtna ganska tidigt och fick sova hyfsat gott.
Idag har jag jobbat hela dagen lång så ögonen är så gott som fyrkantiga, ska bli skönt att låta dom vila i natt.
I morrn blir det ett besök på en viss auktion...

David har skadat sig, så det kommer bli lite körigt här hemma nu ett tag gissar jag.
Inget allvarligt eller livshotande på något sätt men det kommer ändå bli mer för mig att göra.
Så om det kommer bli lite glest med inlägg här så vet ni varför.

Nu sover han (peppar peppar)!
Bara för det kommer han väl vakna innan jag fått skrivit klart...

Hur som helst så har jag tänkt (och påbörjat) blogga flera gången men fått avbryta för att Emil är så hopplöst förtvivlad och inget annat än jag duger. Det är skitjobbigt för mig för jag kan inte bara låta honom vara så ledsen när jag är hemma och hör honom, det gör fysiskt ont!
Jag hoppas verkligen att det kommer att vända, så vi kan få lite tid på kvällarna.

Idag har jag fotat på förmiddagen och sen på eftermiddage var det dax för 1-års kalas!
Som ni såg i tidigare inlägg, så tog vi ut draken en sväng i blåsten, till Albin förtjusning.

Nu har jag fastnat i soffan, framför tven och jag tror nog jag får slå igen datorn för idag, John Blund är inte alls långt här ifrån känner jag och det är ju bäst att passa på när Emil väl sover...

Som ni vet vid det här laget så är jag en buzzador.
För några veckor sen fick vi hem en hel låda med Nestlés barnmat, Sötpotatis & Nötkött, som vi har testat nu ett tag. Sötpotatis & Nötkött är från 5-6 månader så igentligen har vi ju börjat med mat med lite mer bitar, men Emil gillade den starkt!


Som buzzador får jag erbjudanden om att prova nya produkter och tjänster, vill du oxå prova, registrera dig här!

Just nu sitter jag och lyssnar på en helt förtvivlad bebis som inte kan somna.
Det skär i hjärtat, speciellt när jag vet att han blir tyst och lugn bara han får komma till mig.
Han har vart lika dan flera kvällar i rad nu och vi får ingen ordning på det, igår höll vi på fram och tillbaka mellan 19-23.15!

Hur som helst, i kväll har vi vart ute en sväng och flygit med vår drake!


Nää, nu står jag inte ut längre, måste upp och hämta bebisen!

Idag har vi vart hos mormorn & morfarn och plockat äpplen!

Dom har 2 stora äppelträd och nu var det dax att plocka ner dom sista från det sena trädet.
9 lådor, med 2 lager på en del, blev det och en överfull korg med sånna som hade små skavanker.

Vi fick middag där eftersom pappan ändå var iväg på möte och eftersom det var äppelplockar-dag så fick vi givetvis äppelpaj till fikat!

Till kvällen har vi faktiskt provat Tvååkers egen Thai mat!
Vi beställde mat på Thai Take Away Moarna och det var riktigt smarrigt, Albin åt med god aptit upp sin portion!
David har hunnit fixa en del grejer här inne och även påbörjat bordsskivan till mitt nya soffbord (mer om det en annan gång...)

Nu ska jag strax kila upp och lägga mig, vi har en del på aganden även i morrn!

Jag har suttit i några timmar med årsredovisningen för Sidvagnsföreningen. I slutet av oktober ska vi ha årsmöte så jag har äntligen fåttvtagit mig tid att fixa det.

Grabbarna har vart ute i trädgården och donat en bra stund. Plockat ihop studsmatta, plocka in leksaker och gräva i landet.

Sen på eftermiddagen fick brorsan, pappa och Julie lite problem med bilen så David fick åka ner till typ Ängelholm och hjälpa dom med släp och allt...

Jag och Emil åkte hem till mammsen som stod och fixade med kvällens middag och så fort pappa, David & Albin kom hem igen så käkade vi. Paj och jättegod sallad!

Nu sover barnen äntligen! Emil somnade vid strax efter 21 eftersom han sov sent på eftermiddagen och Albin har vart lite ledsen här i kväll, han längtar så efter Pyzen och kunde inte somna. Kajsa kom lämpligt nog och hoppade upp i hans säng och la sig tillrätta på kudden, bredvid Albin snutte och spann så högt att vi båda blev alldeles fulla i skratt. Han blev genast lugnare av det och efter att ha snytit sig igen så tror jag nog att han kom till ro.
Konstigt, det där med djur, och hur dom känner vad MAN känner.
Nu behövde ju Albin tröst och då kommer hon med en gång. Våran kloka, goa Kajsa!

Jag fick hjälpt pappa att lägga ut hans crossbuss på blocket med i kväll så om ni känner att ni behöver en, tveka inte att ringa! Här!



Våran husbil ligger oxå fortfarande kvar... Här

Mitt i all sorg så måste man ändå hitta på saker.
Idag har jag och barnen vart och badat med Anna & Ella, följt av den obligatoriska fikan på Veras.
Det var jättemysigt verkligen och sen när vi kom hem så kom en tjej och köpte lite ljus, Magnus kom och hälsade på (skulle fixa nåt i källarn) och Annalina var här med en blomma.

Vilka underbara medmänniskor det finns igentligen. Som den lilla blomman piggade upp och alla fina kommentarer, även om jag inte får Pyzen tillbaka så vet jag att det finns människor som har känt samma som jag.

När David kom hem körde jag in pappa till stan och sen gick jag bort till Catrin på Me & I party och tjejmys!
Jättemysigt var det och rätt var det var så kom det en bild på telefonen...



Dom lekte visst rätt frisk hemma...

Vid 20.30 ringde pappa igen så jag fick sticka och hämta honom och när jag kom hem så visade David mig denna filmen som han filmat. Dom hade tydligt hållt igång rejält medan mamman var borta...

Nu ska jag ta och krypa ner i sängen, bredvid David & Kajsa!

Det är svårt det här med sorg. Det är ju inte så att jag går runt och gråter hela dagarna men ibland kan det lixom komma över mig, den här saknaden. Det känns ju som om vi alltid har haft Pyzen och nu är han inte här och när jag tänker på det så blir jag så förtvilad och vill bara spola tillbaka tiden och ändra mig, inte alls låta honom somna in nu utan ta med honom hem igen och gosa med honom!!


Fortfarande så finns det alldeles för mycket här hemma som påminner om honom.

I går fick jag till packat i hop allt torrfoder och åkt iväg med för det var bara Pyzen som åt det.

När jag tvättade i dag så låg det en liten handduk längst in som jag hade haft och torkat av Pyzen med sist när han hade vart dålig i magen och fått duscha.

Katthåret på åkpåsen i vagnen är Pyzens, han låg alltid där så fort han fick chans till det, fast han visste att han inte fick.

Varje gång jag öppnar skåpet i tvättstugan så ligger hans koppel och sele på hyllan (även om han nästan aldrig använde det).

När jag öppnade fönstret innan för att kunna höra om Emil vaknade så drog jag automatiskt ner myggnätet så inte Pyzen skulle kunna hoppa ut, för Kajsa kan inte ens hoppa upp i fönstret.

Tröjan som jag lagt på bänken och skulle hänga upp var alldeles full med katthår, Pyzens givetvis för det var alltid han som la sig på nytvättade kläder.

Som ni förstår så är det fortfarande ruskigt jobbigt för våra katter är inte bara husdjur, dom är familjemedlemmar och det knyter sig i bröstet bara jag tänker på att han inte finns mera!

I går märkte jag tydligt på Kajsa att hon längtade och letade efter honom.
När jag skulle gå och lägga mig så låg hon på min kudde och sen kröp hon ner, under mitt täcke och la sig vid mina fötter. Det har hon inte gjort sen innan Albin föddes... Där kunde jag ju inte ha henne så jag tog upp henne och la henne tätt intill mig. Hon låg där och spann tills jag somnade, goa, goa Kajsa!

Det är en mycket tung kväll, väldigt sorgen, massa tårar och en enorm tomhet!
Våran älskade kattpojke, Pyzen, har fått somna in och jag saknar honom så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Han var 8 år och jag är så glad för alla år vi fått ha honom hos oss för han har vart den gosigaste katt jag någonsin träffat och varje kväll kommer han, spinnande som en gräsklippare och lägger sig hos oss i sängen.
Hur ska jag kunna gå och lägga mig i kväll när inte Pyzen kommer vara hos mig!!

Åhhh va jag saknar honom!



Eftersom Pyzen delvis är en raskatt så visste vi att det kan komma att bli problem med njurarna för det är vanligt på raskatter som är lite äldre. Pyzens farmor & halvbror har båda gått bort till följd av njurproblem.

Jag har hela tiden haft kollen på honom med årliga veterinärbesök och även blodprover för att kolla hur hans världen ligger. Senast i augusti så låg dom en aning förhöjt men det var då absolut ingen fara utan tanken var bara att han skulle sättas på specialfoder. Tyvärr tålde hans känsliga mage inte fodret (provade flera sorter) och han fick diarré. I en vecka ungefär så har jag känt på hans mage att det vart något stort där inne som inte vart där förut och dessutom har han druckit MYCKET vatten så jag beställde tid för ultraljud.

Redan i söndagskväll brast det för mig när vi skulle gå och lägga oss. Pyzen kom upp i sängen och jag började gosa och kände det så tydligt och sa till David att jag tror att han är sjuk...
På måndagen ringde jag och fick in tid till i dag på förmiddagen.
Någonstans visste jag ju och hade förberett mig på det värsta.

När vi åkte in med Pyzen och blev emottagna av en veterinär så undrade hon varför jag sökt eftersom det var samma veterinär som vi träffat i augusti. Jag berättade om mina misstankar och hon höll med om att det kändes märkligt i magen. Vi lämnade honom där för en grundlig undersökning.

Albin hade tid hos logopeden som vi åkte till. Vi fick även fixat present till morfarn som fyller år idag.
Hela tiden så hade jag en stor obehaglig klump i magen. Jag har inte alls vart hungrig på hela dagen men fick ändå i mig lite middag innan jag åkte hem, sövde bebisen och väntade på telefonsamtalet.

När klockan gick mot tre och ingen ringt så ringde jag upp och det visade sig att veterinären, som hade hand om Pyzen, hade fått ett akutfall och inte hunnit ringa, men dom vill att jag ska komma in. Jag frågar om det är avlivning det handlar om men det vill dom inte säja på telefon, hon vill att jag kommer in så hon får prata med mig och då kände jag att det var ju inte läga att ta med barnen så jag får lämna av dom hos mamma, som är hemma och är sjuk (vilken helvetes dag rent ut sagt!)

Jag ringer till David för 3 gången och vi reder bara ut det vi igentligen redan bestämt...
Innan jag åker in så tar jag med mig en nytvättad handduk för Pyzen har alltid älskat att lägga sig på nytvättad tvätt. Jag fixar knappt ens att sitta i väntrummet och vänta på min tur och det ser den snälla djurvårdaren som visar in mig på ett rum och hämtar min älskade katt till mig!!

Jag och Pyzen fick en lång stund gos innan Veterinären kom till mig (hon höll fortfarande på med ett akutfall) och började förklara. Värdena var inte mycket högre än förra gången och han har inte gått ner i vikt men eftersom även hon kände på honom att det var något så hade hon röntgat och tagit ett ultraljud med oroväckande resultat.

Pyzen hade dom största njurcystor som hon någonsin sett och även om han kanske kunde levat ett tag till så hade han aldrig kunnat bli frisk och han hade hela tiden gradvis försämrats så jag bestämde att det helt enkelt var dax att låta honom somna in (även om jag mer än en gång bara tänkte stoppa in honom i buren och köra hem!)...

Han somnade in stilla medan jag satt och håll hans huvud i min hand och smekte honom över ryggen,
precis som han älskar.


Jag fick tagit några urdåliga kort med mobilen när jag var där..

Redan innan hade vi bestämt att han skulle få komma hem och ligga begravd bredvid Fjant, här hemma hos oss så när veterinären konstaterat att han verkligen hade somnat in så bäddade jag in honom i buren och körde hem.

FYYY! ALDRIG NÅGONSIN MER!
Som jag grät, tårarna bara sprutade och jag var alldeles säkert en trafikfara men hem kom jag.
Kajsa sov hur lungt som helst i bebisen säng och jag lät henne ligga, gick bara upp och borrade ner huvudet i hennes päls tills hon började spinna som en tröska.
Jag ringde David och kollade hur nära han var och han var inte långt hemifrån så jag bestämde mig för att vänta på honom innan jag hämtade barnen men Albin ringde och var helt förstörd så jag fick åka och hämta dom.

När vi kom hem så var David redan hemma så han tog hand om Emil medan jag och Albin satte oss hos Pyzen, klappade på honom jag förklarade vad vi skulle göra.
Albin svidade om till arbetskläder direkt och gick gråtande ut med pappan, med spaden i högsta hugg.
När dom kom in igen efter att ha grävt klart graven så såg jag på David hur ledsen han oxå var.
Vi begravde honom på den nytvättade handduken med hans favoritleksaksmus bredvid. Albin & David plockade blommor från vår fetknopp (den enda blommande blomman för årstiden) och la ovanpå.

Nu ikväll har det vart väldigt sorgset här hemma med tårar till och från.
Albin är väldigt ledsen och längtar efter sin kise.
Kajsa har letat lite och det verkar som om hon saknar sin bror.
Jag ska ta henne nu och bara gosa, gosa, gosa!

Klumpen i magen är inte att leka med...
Innan idag lämnade jag Pyzen hos veterinären och prognosen ser inte bra ut.
Just nu sitter jag mest bara och väntar på att dom ska ringa, men jag har förberett mig på det värsta...
Fast jag hoppas vi har fel, jättefel, allihopa.
Jag önskar såååå hårt att jag får med honom hem igen!!

I helgen blir brorsans kattungar 12 veckor och alltså är dom stora nog att flytta hemifrån.
Vi var inne i går kväll och kikade på dom, förmodligen för sista gången, i alla fall 2 av dom.



Dom är ljuvliga, underbara, varelser som bara vill gosa!

Igår hade jag denna lilla supersöta bebisen i studion!
Han heter Theo och är 8 månader, dessutom hade han med sig sin storebror Noah 4 år.

Detta inlägget är en liten hjälp till släkten.
Som vanligt vill vi inte ha ett överflöd på paket...

Här kommer ett urval av vad Albin önskar sig ur legokatalogen.

  

Lego City Husbil nr 7639
Lego City Båttransport 4643
Lego City PolisMC 7235

  
Lego City Polishelikopter 3658 
Lego City Brandbil 7634 
Lego City Traktor 7634

Övrigt!




Skateboard, modell mindre.
(riktig alltså, som man åker på ute)

Radiostyrd Microbuggy.


DVD filmer, ex Bilar, Lejonkungen.

Mamman tycker även att han behöver:

Ett regnställ i stl 122-128 (måste inte alls vara grönt, bara helst inte rosa eller lila ;-))


Ett par riktigt varma goa vantar till kommande skidsemestrar.
(Gärna i svart eller grått eftersom han har grått skidställ)


Pengar.
Antingen in på kontot eller till spargrisen.

Vilken hemsk förmiddag jag har haft!
Jag ska inte gå in närmare på vad som hände mer än att jag hade en mindre lyckad
fotografering så nu efter maten har jag och Albin vart ute och testat utrustningen igen och det verkar funka!

Våra goa, brunögda solstråle som rynkar på näsan och skrattar när han gör sig till.
Han reser sig upp, släpper, går iväg några steg för att sedan kasta sig mot målet.
Storebror är den stora idolen och helst vill han leka med allt som Albin leker med.
4 tänder har kommit fram, 2 nere & 2 uppe.
Mat är toppen och det mesta slinker ner, helst burkmat, mammas egen mat är lite svårare att få i honom...
Sover oftast mellan 19.30-06.30 med ett litet avbrott vid 5-snåret för en flaska välling.

Älskar manliga figurer såsom pappan & morfarn, dom kan roa vilka ledsna miner som helst bara genom att dyka upp, men när det är läggdax då duger bara mammans goa famn.
Åka bil är heller ingen favorit sysselsättning (till föräldrarnas stora besvikelse), han blir fort rastlös och somnar ytterst sällan (till skillnad från storebror som ALLTID somnat så fort han satt sig i bilen och gör än!)
Fortfarande ganska knubbig och god...
Älskar att stå vid tvättmaskinen och att sitta med i ena diskhon när mamman lagar mat.

Nu har vi ägt våran älskade husbil i 3 år och det börjar bli dax för oss att skaffa oss en större.
Vi älskar våran goa Knaus och hade den bara haft en liten säng till så hade vi inte ens funderat över att byta!

Vår husbil har 4 bäddar men ibland har vi ju pappsen med oss och då blir det lite trångt, dessutom kommer ju killarna våra att bli större och då vill vi att dom ska ha lite mer yta när dom sover.

Är du eller någon du känner intresserad och vill komma och kika så tveka inte att höra av er!
[email protected]

Lite tekniskt info om den 

Årsmodell: 2000
Mätarställning: 6400 mil
Färg: Vit
Typ: Husbil-alkov
Totalvikt: 3400kg
Längd: 5,95 m
Bredd: 2,30 m
Höjd: 3,10 m

Fiat Ducato 2,8 TD

Besiktad: 2011-04
Fukttest: 2011-04
Kamrem bytt 2008

Servostyrning
Vridbara stolar i bildelen
6 st bältade sittplatser, blå dynor och gardiner
4 st sovplatser
4-sitsig mittendinette bäddbar till dubbelsäng
Extra stor alkov med luftburen uppvärmning, plats för 2 vuxna alternativt 3 barn
Stor panorama taklucka
Badrum med toalett (Thetford) och separat dusch.
Kyl med frysfack
Spis x 3
Truma Luftburen värme med varmvatten
Fast vattentank & Avloppstank
2 st lastluckor bak med genomgående stuvutrymme
Plats för dubbla gasolflaskor 1 st följer bilen
Markis Mörkläggningsgardiner och myggnät på samtliga fönster
CD-stereo, extra högtalare
TV-antenn
Cykelhållare för 2-3 st cyklar
Takräcke
NYTT Förtält Safari Room, inköpt 2011.

Dessa goa kompisarna har hängt ihop sen dom var några månader, när jag och Camilla hamnade i samma mammagrupp på BVC. Vilken tur, att just jag hamnade i den gruppen, för vilken vän jag hittade där...

Nåja, i alla fall mannen i mitt liv och världens goaste storebror!

Vi fotade David lite snabbt här om dagen för en liten grej som han ska vara med i och här ovan är några bevis på det. Vi käkade även smoothie ute på trappan den dagen, i sann sommaranda!

Idag har vi mest bara busat och lekt här hemma på morgonen, så här kan det se ut...

Vad har igentligen hänt sen senaste ordentliga uppdateringen här?
Jo i fredags började vi dagen med mysfrukost hos Camilla och hennes David. David & Albin är lika gamla så dom såg vi inte så värst mycket av men Emil röjde runt i hennes kök minsann, rotade i lådor och annat skoj...

Vi var hemma lagom till middagstid och då passade vi på att ta varsin smoothie på trappan, i den ljuvliga sommarvärmen som kommit tillbaka en liten sväng. Pappan kom oxå hem och fick en smoothie.

På eftermiddage passade vi på att röja lite i husbilen, förbereda middagen och sen när pappan kom hem blev det varmrökt lax, potatis, kall sås & ärtor, mycket smarrigt!
Jag var bjuden på tjejkväll bort till Li & Marina i Järnmölle. Det var visning av barnkläder, ostbricka, vin och massa skratt och fniss. Jag och Catrin cyklade inte hem innan vid midnatt! Dessutom vaknade bebisen till när jag precis gått och lagt mig så jag fick ta upp honom och söva om och kröp inte ner igen innan 01.20.

Gissa om jag var trött på morgonen när barnen vaknade, som vanligt vid 6...
Jag fick i och för sig ligga kvar i sängen efterom David tog med barnen upp men det går ju inte sova när dom busar runt som vildar på bottenvåningen. David tog barnen med sig ut så jag fick äta frukost i lugn och ro, men mitt te och min tidning. Sen fick jag faktiskt jobbat med det jag behövde på förmiddagen medan grabbsen städade ur husbilen.
Huvudet var ganska svårarbetat så jag välkomnade en paus när pojkarna tyckte att vi skulle åka en sväng om FJ och kolla på husbilar...
När vi ändå var ute och körde så tog vi vägen om affären och jag handlade lite grejer till kvällens köttgryta.
Det blev en gryta på nötkött, morötter, trattisar, paprika, rödvin & grädde, jättegod!

Pappa kom och åt med oss och vi kikade runt på en hel mass olika husbilsmodeller och faktum är att vi nu, alldeles strax ska iväg och kika lite till... Har jag sagt att jag älskar husbilslivet?

Eftersom jag inte gillar när det blir för varmt ute så är inte charter till kanarieöarna, grekland eller turkiet alls min melodi me jag älskar däremot skidsemester och skulle kunna vara iväg hela säsongen om det var så!
Som sagt, husbilen är vår frihet, vilken grej alltså! Bara kunna åka runt, ta dagen som den kommer, se en massa saker och resa igenom små byar nere i Europa, det är vår melodi!

Nähe, nu är det bäst att jag sätter på mig anständiga kläder (mysbyxor funkar inte dit vi ska) och packar skötväskan, kanske hörs vi i kväll!

Man blir ju bara så glad!